Tanken med programeringsprojektet jag använder för att lära mig python är att det ska kunna assistera mig när jag utvecklar t ex en rutin eller skämtteckning. Då kommer slumpande av olika attityder osv väl tillpass.

så efter en import av random så var det bara att köra den här koden.

>>> def mood():
...     a=random.randint(1,3)
...     if a==1:
...             print "Var arg!"
...     elif a==2:
...             print "var överdrivet glad"
...     else:
...             print "Var Kalmariten"
...
>>> mood()
var överdrivet glad
>>> mood()
Var Kalmariten
>>> mood()
var överdrivet glad
>>> mood()
var överdrivet glad
>>> mood()
Var Kalmariten
>>> mood()
Var Kalmariten
>>> mood()
Var arg!

Oh yeah, vilken het ekorre. Klart man vill ha en närmre relation till en sådan lite sötnos. Du och jag lilla Kurra, litte vitt vin och räkor. Kanske lite vaselin ocj silvertejp på det? 

I onsdags sov jag bort dagen. I går kunde jag börja göra lite under dagen och ritade på kvällen. Idag har jag piggnat till lite mer och vad händer då? Jag börjar spela The Sims Social på facebook. Snacka om att sådana spel tar tiiiid.

Nä, nu funderar jag på om jag skulle göra något kreativt o nyttigt.

Har ju diskat så då bör  jag ju kunna tillåta mig att spela ukulele?

Sveriges bästa comunity för Linuxanvändare, nybörjare såväl som rävar, får då och då en bild från mig. Just den här veckan tänkte jag visa er den bild jag gjort. Vill ni försöka förstå fler väldigt smala skämtteckningar  kan ni gå in på www.linuxportalen.se och kolla in arkivet.

Min flickvän tog den här bilden när hon var på besök hemma hos mig och jag fick lägga mig tidigt eftersom jag slitit hårt. Sabina brukade alltid komma och sova hos mig på den tiden.

  De är för mysiga missarna.

Gammelkomikerna i Sverige brukar lätt gnälla på att vi har för många skämtmaskiner och för lite historieberättande. Nu senast tryckte Babben på detta i kulturnyheterna. Hon passade på att säga det efter att Judy Carter tryckt på att man måste kapa bort allt onödigt från materialet. Något som skulle kunna leda till ett skämtmaskintänk. Det var nog lättare för den som kort efter debuten kunde köra 20-30 minuter, för att det inte fanns så många att konkurera om scentiden med, att köra längre historier där uppläggen kunde vara 2 minuter innan det egentliga skämtet kom.

Tipsen de gav för övrigt om att utgå från sig själv och ha en agenda, cut to the chase osv är sådant jag jobbat med redan från början. Mest just för att jag började med Judys bok när jag skulle lära mig ståupp. Det jag har fått jobba med är att få scentider tillräckligt för att få vana  och undersöka hur min scenperson är. Jag har under den ovana perioden för två år sedan gjort något riktigt dåligt gig och fick då en del bra input men som var lite pinsam att få eftersom jag ju redan kunde de där grejerna.

Poängen var att jag fick ta emot de där råden i alla fall och sedan på egen hand komma på varför jag gjorde de misstag jag gjorde. Ett bra tips fick jag dock och det handlade om "energi". Vilket jag fick förklarat för mig på ett bättre sätt än när folk bara hävt ur sig något om "ingen energi". Säg inte bara till en rookie att hän inte har energi på scenen, hän kanske inte vet vad du menar.

Så tillbaka till historieberättare. Ska du utveckla sådant material som rookie får du räkna med att inte få testa det på ett tag. För om du skriver en bra historia på säg 3 minuter med bra poänger var tjugonde sekund så kanske det blir den enda rutinen du får köra på ett bra tag. Men det kanske är det värt?

Jag ska ta och försöka skriva en historia. Lite sådant material har jag men jag tänkte om man skulle ta något fullt normalt som pendla till jobbet och  genom att använda liknelser, listor och jämförelser för att göra det hela intressant. 

Tillbaka till skämtmaskinerna. De är inte så hemska som Babben och de övriga gammelkomikerna vill påstå. Många av dem kör just med skämt som handlar om vilka de är och deras personliga problem, men det kanske inte räknas om man inte pratar om samma sak i 10 minuter och har upplägg på 1 minut minimum?

Det som var riktigt bra med inslaget på kulturnyheterna var just att Judys beskrivning av hur man ska strunta i onödiga detaljer för att istället koncentrera sig på det roliga följdes av Babbens historieberättarönskemål så tätt inpå. På så vis kanske vi slipper onödigt långa upplägg på ett växande antal historierberättare.

För arrangemangen som fyller mig med energi:

Black Sabbath - Paranoid

Ozzy Osbourne - Crazy train

REM - Shiny happy people

Låtar som kan få mitt humör att gå upp oavsett hur låg jag är:

Israel Kamakawiwo'ole - Somewhere over the rainbow/What a wonderfull world

Anna Järvinen - Äppelöga

Kim Larsen - 682 A

Kim Larsen - Dagen för

En låt som gör mig vemodig men inte pga texten utan för hur den låter och de minnen jag har av den.

Steve Earle - Copperhead Road

Jag var ensam och sov med spotifys country-radio på. Mitt i natten vaknade jag. Ensam. Ledsen. I fosterställning på min säng som stog i min kala etta. Musikarrangemanget och Steve Earles vemodiga raspiga röst satte fingret på hur jag mådde just då. Jag har numera Steve Earles Copperhead Road i min spellista men har flera mer positiva minnen. Dock alla med ensamhet som gemensam nämnare. När sommaren kom 2009 och jag hade fått lite ordning på min etta. Långsamt började jag må bättre och soliga dagar hade jag fönstrena öppna. Satt där i min sunkiga soffa, läste en bok eller ritade. 

Det var den sommaren jag började spela Äppelögat. Den där äckliga ettan blev mysig när Anna Järvinens röst fyllde tomrummet.