Texten skrevs 2017.

Min morgon förklarar den dagliga kampen för varje människa med Aspergers syndrom och/eller ADD när vardagsrutier havererar.

Utgångsläge: Kim naken.

Kim tänker "Ska nog ta på mig ett par kalsonger" går till byrån. På vägen dit tänker Kim att en t-shirt vore bra att ta på sig. Så Kim tar på sig en t-shirt.

En stund senare rycker Kim till "Visst fan, KALSONGER!". Ni ser problemet? Därefter kommer Kim på att han ska ordna frukost och göra så han kan fixa ärenden på datorn innan han åker till jobbet. KIM GÖR VANLIGEN INTE ÄRENDEN PÅ DATORN INNAN JOBBET!

När datorn är startad beslutar sig Kim för att det är dags att ta på sig byxorna, det är skönare att sitta på kontorsstolen då, och går återigen mot byrån. På väg genom köket kommer Kim på " just det, frukosten!". När Kim står och häller mjölk på gröten får Kim en vag aning om att något inte stämmer. "FAN, BYXORNA!".

Nu sitter Kim fullt påklädd vid datorn, äter frukost och delar med sig av sin historia som han tycker har sensmoralen:
VAR DAG SOM JAG KOMMER PÅKLÄDD TILL JOBBET ÄR EN SEGER!

Men var det inte ett ärende jag skulle göra nu? FAN OCKSÅ!

Vi ses i arbetsmarknadsregistrets skugga!