Politiskt korrekthet gäller inte zoologin.

Det var något som man kallade sunk-festival igår i Gislaved. Sunkträsket är en kulturförening som fixar sådana här arrangemang med rock och pop-band. De brukar också ha en öppen scen där bl a jag passat på att underhålla publiken. Arrangemangen är endast för medlemmar. Så jag är medlem och har deltagit någon gång på årsmöte och städat upp efter en kväll t ex.

Igår var det 5 band på raken. Jag och min flickvän såg de tre första och en del av det fjärde bandets framträdande. Sedan var vi tvungen att hinna med bussen hem. Första bandet ut var Deep Sleep Therapy. De gav mig en känsla av Green Day. Har sett dem ett par gånger och de är ett band som växer till sig.  

Nu minns jag knappt ordningen men sedan minns jag att The old spares gick upp och gav järnet. Jag menar verkligen att de gav järnet. Bensinosande hysterisk bluesrock. På något sätt känns det som punk när en låt var 1 minut och 30 sekunder lång och med en lyrik somm bestod av ett enda ord som upprepades frustrerat. Baby baby, ba ba ba baba baba ba, BABY!

Gislavedsbandet Stormhold gjorde sin första officiella akustiska spelning. Det var riktigt bra gjort och de körde Hoffmaestros Higwayman  med den äran. 

The stomping academy var ett åttamannaband från Borås. När jag hörde dem kom jag att tänka på Diablo Swing Orchestra. Rolig detalj! Nästan alla i bandet gick klädda i kavajer och liknande men killen som skötte bongotrumorna och tamburinen hade en långärmad tvärrandig t-shirt. Finding Waldo strikes my mind.

Bandet vi missade var United We Stand.

Under kvällen hade jag ett trevligt samtal med en av killarna i Deep Sleep Therapys ground crew. (En kille var egentligen hela deras street team men gott nog) Det visade sig att han sett en del av min ståupp, jag och DSP brukar dyka upp på samma ställen ofta, och haft kul åt mina skämt. Det är kul att träffa på någon och spontant få en sådan feedback.  

När bordellskandalens offer, två kvinnor som i yngre tonåren tvingades till prostitution, pekade ut Olof Palme som en av klienterna på bordellen blev änkan Lisbeth Palme fly förbannad för att de vanhelgade Olof Palmes minne. Alltså, eftersom Olof är död nu så får man inte avslöja dåliga saker han kan ha gjort sig skyldig till när han levde.

OK, Lisbeth Palme, vet du vem som också är död? Adolf Hitler!

En del av folket på Sunkträskets klubbkväll.

Kom ihåg att ni kan ladda hem ett ZIP-arkiv med dessa bilder. Ni hittar dem här: www.kimjohansson.se/superkadavret2.zip

Behöver jag påpeka med tanke på ett tidigare inlägg att jag är upphovsmannen till bilderna?

När jag gjorde en lista på saker jag funderar på att agitera emot med ståupp så blev det en reaktion på bloggstereotyperna (Föräldertillbloggaren, 14 år och gravidbloggaren, modebloggaren, humorbloggaren osv) och en besökare undrade vad man egentligen får skriva om. Här kommer min reflektion. Vad får man skriva om?

Allt! Vad jag gärna läser är just personliga bloggar där man skriver om ett eller flera specialintressen. Men för att stolpa upp varför dessa stereotyper hamnat i en lista på sådant jag planerar att skriva ståupp om så kan jag börja med att dessa stereotyper är extremt vanliga så om man startar en sådan blogg till så tillför man inte så mycket. 

Ett välkommet tillskott till förälder-till-kategorin är mamma-till-anorektiker. Den vanliga föräldrabloggen är ett hopkok av gulliga inlägg om söt bebis och förälderns brist på egen personlighet. (Jag har barn, alltså finns jag).  Anorektikerns mamma däremot blottar dramatiken bakom något som få vågar tala om öppet. Risken är dock att mamma-till-sjukt-barn-bloggar mynnar ut i en Münchausen by proxy-epedemi.

Modebloggarna... Tja, allt de flesta av dem gör är att skriva om mode som redan kommit. De har ingen egen stil för det mesta och kryddar bloggen frekvent med sina senaste fyllor.

De humorbloggar jag framförallt tänker på här är de som enbart består av material som utan bearbetning klippt och klistrats ifrån andra sajter. Vem är du egentligen? David Batra?

Framför allt så är det fenomenet att en typ av nisch-blogg startars och sedan apar en hel hög efter som skapar motviljan mot nischen. Kommer ni ihåg sluta-röka-bloggarna? Jag har nu börjat röka och funderar på att starta en börja-röka-blogg på ren djävla trotts.

Alla får naturligtvis skriva om vad de vill. Men bara för att jag tycker att de får det så betyder ju inte det att jag kommer gilla det de skriver.

Jag har märkt att mitt ordentliga och snygga flygblad inte ger någon respons direkt så jag tänkte gå en annan väg. Marknadsföring genom förvirring!

Jag har satt upp en sådan här utanför ICA och ska sätta upp fler runtom i Finnveden. Varianter på temat är på väg. Målet är att efterlikna de där "Dagmatte"-flygbladen osv som finns ute. 

Tydligen är det en Bosnisk fest på Bygdegården ikväll, fick hoppa in i en bil med ett par och visa dem vägen.