När jag omplacerade Sibylla förra året så skrev jag så här i blocket-annonsen:

Sibylla är 4 år, väldigt kelig och tillgiven men ändå återhållsam. Lite som en promiskuös Greta Garbo. Vill du ha långa konversationer där du kan fylla i vad tusan man vill mellan raderna ( mjauningarna ) så är Sibylla katten för dig. Senast idag förklarade jag för henne varför hon inte kan få en skateboard. ( bristen på hjälm och knäskydd i kattstorlek.)

Sibylla är kastrerad, för jag ville inte ha problem med överraskningar som "Hoppsan det där var ingen dammråtta!".

Hon är en utpräglad innekatt som hellre kollar på film än tar en promenad. Gällande utomhus så kan hon nog vänja sig vid det men jag tror det bästa är om hon fortsätter vara innekatt.

Sibyllas stora passion och livsuppgift är att fånga den röda punkten från laserpekaren. Hon har verkligen gått in för det. För ett halvår sedan skröt hon om att hon lyckats fånga den och skulle skriva en vetenskaplig avhandling om sin upptäckt men jag lyckades få henne att inse att hon bara varit så ivrig att lyckats att hon drabbats av "false positives", dvs att att hon tolkade data som sa något annat som att hon fångat den röda punkten.

Jag tror att Sibylla skulle må bra som ensam katt i ett hem hos en pensionär som är ganska pigg men inte för pigg. Eller. Jag tror t ex att hon skulle passa perfekt hemma hos en dam på 68 år som dömts till fotboja. Ni vet en sån där människa som man omtalar som att "Hon är i alla fall snäll mot djur". Det verkar som att hon mår rätt OK av att vara ensam hemma medan jag är på jobbet men jag vill verkligen se att hon kommer till ett hem där hon får all den tid och uppmärksamhet som hon förtjänar.

Hund har sibylla bott med större delen av sitt liv men vill helst inte prata helst om det. Barn är för Sibylla ett okänt begrepp. När hon sitter i fönstret och ser barn passera utanför så blinkar hon och gnuggar sina ögon för att sedan försöka boka tid hos optiker.

Sibylla kommer komplett med kattlåda, laserpekare, litet kattträd och en driksvattenfontän. Skulle man extrautrusta en katt mer så får den springa runt med en mugghållare på ryggen.

Tar min föreställning till Svenljunga. Ni kan läsa mer om det på https://www.facebook.com/events/1428264140747350/

För er som inte har facebook så kan jag rekomendera att ni går in på www.kulturskratt.se för att hitta mer info och var man köper biljetter.

Lite sega dagar osv men snart ska väll ticksterkontot vara aktivt så jag kan börja sälja biljetter mm till föreställningar.

Ett par föreställningar med "Ta mig till er ledare" är på tapeten. Sveriges roligaste Aspergerinformation. Om och med Aspergers Syndrom. Just nu har jag på gång 14/3 19:00 i B-salen i Gislaveds Folkets hus och 27/3 19:00 i Teaterbiografen i Svenljunga.

Ni kan hitta mer info på kulturskratts hemsida: http://www.kulturskratt.se/ta-mig-till-er-ledare/

Den 30 november har enmansföreställningen “Ta mig till er ledare” premiär på kulturhuset Falken i Göteborg. Det är ståuppkomikern Kim Johansson, boende i Värnamo, som berättar om hur det är att leva med Aspergers syndrom och vilka tankar man kan ha inför en neuropsykiatrisk utredning.

Kim fick sin Asperger konstaterad i September 2012 då han var 33 år gammal. Humor har han ägnat sig åt länge och i februari 2009 började han med ståuppkomik också. Ta mig till er ledare är en humoristisk betraktelse med inslag från Kims ståupp som egentligen alltid handlat om hans svårigheter att kommunicera med omvärlden.

Kim har hela livet haft känslan av att vara lite som en utomjording vilket ger föreställningen dess titel, den klassiska rymdvarelse-frasen; “Ta mig till er ledare”. Inte för att Kim är representant för alla utomjordingar utan för att det finns ett budskap som måste fram. Med “Ta mig till er ledare” vill han roa publiken samtidigt som han belyser hur bilden av Aspergers syndrom ute i samhället skapar problem både för människor med diagnosen och de som står inför en neuropsykiatrisk utredning.

30/11 19:00 Falkgatan 7 Göteborg1/12   16:00 Falkgatan 7 Göteborg

Inträde: 80 kr

För några år sedan så delade jag ut flygblad för ståuppklubben Glatt humör. Fick en bra plats för detta på en marknad i Värnamo. Jag hade klätt mig i en stil som jag trivdes med och som värmde.

Första två timmarna gick rätt bra. Kl 10-12. Folk såg lite osäkra ut men barn är rätt fördomsfria och en viss grupp av äldre är rätt nyfikna av sig. Men sedan ändrades saker. Folk började gå omvägar eller bara ignorera mig. Det gick liksom inte ens att inleda något med frasen "Hej, ståuppklubben i stan har en show...". Vad hade förändrats? Min klädstil var densamma. Det som förändrats var vilken grupp människor som gick på marknaden. Barnen som gick själva för att de var tillräckligt gamla och de nyfikna äldre hade bytts mot folk i 20-45 års spannet. Det är ju inte så att dessa människor är mindre benägna att ha kul. Däremot så är de mer fördomsfulla än nyfikna. Fördomsfullt kanske men så är det. Så vad var det de såg på stadens gator?

Jo, en kille med sliten hatt, grön sjal, en kofta under en beige-rutig kavaj som var något för stor och med arnvärmare. En  mörkhårig kille med helskägg därtill... De hade helt enkelt beslutat att ignorera mig på 20 meters avstånd redan utan att lyssna, eller kolla på den stora planchen bakom mig... De såg något av det värsta de vet. En tiggande tattare.

Jag gick hem klockan 13:30. Det var hopplöst.

I backspegeln så inser jag att vill jag verkligen nå ut med mitt budskap så får jag tona ner min något punkartistiska bohemstil... Åtminstonde när jag representerar något mer än mig själv.

Nu på Tisdag åker vi till Hässleholm för att framträda på SNACK. Det är ett julbord den kvällen som får sig en rookie-kavalkad. Det kommer bli roligt att framträda och träffa en del gamla bekanta samt en del nya namn man inte sett eller hört innan. Kommer bli någon bit julmat också.

På fredag har Sussie använt sina kontakter för att vi ska få komma och framträda som ett avbrott på ett julbord i Anderstorp. Socialdemokrater. Jag ska altså få dra min Leif Pagrotsky-liknelse för rätt publik! Synd att det kanske inte blir tid över för att håna Gnosjö. Vi delar på ca 10 minuter så vi har sagt 4 minuter var så vi hamnar på 12.  Det där giget blir bra som en lokal demo av vad det lokala kulturlivet kan erbjuda i form av humor.

Jag har hittat det jag vill göra med ståuppandet. Nu ska jag nöta in mitt uttryck och hitta tillfällen där jag kan få jobba på det. En del av detta blir att jag drar igång en scen lokalt igen, det är formen på den som jag allvarligt funderar på. Ren rookie-scen går sådär. Ren ståuppklubb med inträde och ett dragplåster värt inträdet är naturligtvis det som jag ska jobba på. Men det behövs något mer.

Med mina kontakter skulle jag kunna göra någon punktinsatts på mindre ställen med en ståuppkväll. Kanske boka in ett bra namn en kväll på ett värdshus. Kanske be några klubbar från storstäderna komma förbi. Norra Brunn och MACK skulle lätt få en bra miljö på ett ställe jag varit på ofta som gäst. Och om man då kör det som en engångsgrej blir driven på det stort i det samhället.

Sedan har jag ju tankar kring just det här med att ordna en bra miljö för att lokala förmågor ska kunna tas fram och utvecklas. Läs  mina vänner Tito och Sussie och jag samt några som jag vet vill upp på scen. Det finns öppen scen i Gislaved som arrangeras av kommunen. Den har sin charm. Jag skulle vilja ha något liknande i Värnamo som har lika lite fördommar om vad som är fin eller ful kultur.

När jag tänker efter tror jag att KTS skulle kunna besöka fritidsgårdar osv.. Men först ska en liten detalj på plats. Ett eget PA. Allt ovan skulle vara tusen gånger lättare att fixa om man slipper låna/hyra ljudanläggning. Men jag har en aning om att jag kommer fixa den biten snart. 

Sedan ska vi komma ihåg att all komik inte är Ståupp.

Varje dag gör jag något litet som är ett steg framåt mot mina mål. Ja, plural. Jag har några saker jag vill uppnå till våren. Några var för sig små mål som tillsammans är något större. Och de är bara delmål. Men så är det när man har en dröm.

Minns för många år sedan att jag såg ett program från USA, kan ha varit Rickie Lake eller något sådant. Det handlade om folk som sa sig ha en dröm om att bli artister- Sångerskor mest. Något som där och då sållade agnarna från vetet var "Om du har en dröm så jobbar du mot den, du vaknar inte bara upp en dag och blir det du vill bli.". Det finns de som säger sig ha en dröm om att bli artist men bara går till auditions. Sedan finns det de som har en dröm och gör allt möjligt som har med det att göra. Som kämpar. Sjunger där de får chansen. Lär sig ett instrument och spelar på gator. Skriver låtar osv. Väldigt få av de som verkligen blir artister tillhör den första gruppen. För de i den senare gruppen har varit artister från dag ett.

Från mjukvaruvärlden hämtar jag inspiration från opensource-rörelsen. Om du har svårt att få med dina bidrag i projektet så knoppa av eller starta ett eget från grunden. Settling in the noosphere!

För övrigt. Grattis till er som förstår det här inlägget. I love y'all!

MVH