kadavro

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Kim Österberg - 16 augusti 2023 18:20

Jag ska upp på en ståuppscen igen 3/10. Det känns som det kommer vara ett uppträdande för att känna efter om jag är redo att börja igen. Just nu funderar jag på hur mycket av mitt material från före utbrändheten jag kan fortsätta med. Nu är det bara en femma högst jag ska köra så det är ingen panik men det känns som att en del av mitt material inte bär längre. Med nuvarande frisyr,vikt och ansiktsbehåring känner jag inte att "Jag är lik Jimmy Åkesson" är en grej längre men det är inget problem eftersom det var ett väldigt kort skämt.


Inledningen bör fortfarande handla om att jag har diagnosen Aspergers då det presenterar för publiken att jag tänker på vissa sätt.  Delvis fördomsfullt men ändå bra för att de ska förstå resten av mitt material.. Större problem är en annan grupp rutiner.


De om min dåvarande fru. Liksom, det känns inte rätt och därtill lite passerat att dra skämt om hur det är att ha ett förhållande med en kvinna som är 190 cm lång... Hur man raggar på långa brudar? Titta uppåt och sparka på smalben. Medtag egen trappstege. Man måste klättra upp för att gå ner.. Tja, ganska plain vanilla-humor.


När jag tänker på det kan jag bygga en del på problemet att göra comeback med utdaterade skämt.


Min föreläsning om Aspergers har ju också legat i träda ett bra tag men jag tog fram stolpmanuset i måndags och tittade på det. Det är inte så illa ändå att jag inte kan köra föreställningen igen. Det kommer behöva putsas dock. Jag skrev det 2013. Det har hänt en hel del sedan dess.


Delarna som handlar om min personliga erfarenhet behöver bara uppdateras med nya vinklar jag sett nu men... Vänta nu. Hunden piper. Jag skulle behöva en sidovagn till min kontorsstol som håller för 35 kilo Hjördis... hon vill ha husse nära....


Nåväl. Jag har matat in stolpmanuset i Joplin så jag har det på alla mina enheter och det jag kan gör nu är att fundera på en version två av Föreställningen. Det finns ett arbetsnamn som troligen blir det jag kommer köra under om jag kör det igen. Inte för att "Ta mig till er ledare" inte skulle stämma längre som titel men det jag känner att jag vill lägga till och förändra är så mycket att det är en ny föreställning med spår av den gamla i.


Just nu ligger målet på att begränsa mig till dessa två projekt och inte spåra iväg på tankar om romaner jag skulle vilja skriva eller spel jag skulle vilja skapa.... Tusan att livet ska vara så begränsat till att man bara är en person.


Betoning på EN.


Det är väll det som förankrar mig rätt mycket. Jag är alltid husse åt Hjördis och KAN inte fara iväg hur som helst mm. Hundvakt måste ordnas och de jag litar på med min lilla flicka, och som bor i närheten, är inte många. Det är min kollega CB, min kompis CG och på obekvämt avstånd MÖ.


MEN det mesta är i mitt egna huvud. Hjördis är ju en snäll hund men hon är ändå 35 kg American Bully. Till saken hör att det inte handlar om fysisk styrka att ta hand om Hjördis. Hon har varit jätteskötsam hos  CB, som inte är stor människa annat än till själen.


Skulle jag känna att jag vill köra mer Stå upp efter 3/10 så får det mest bli i form av egen regi tror jag. Då kan man planera avstånd och datum liiite.


Vilket påminner mig om att det ska vara ett medlemsmöte i ett sammanhang där någon tycker att jag bör provköra lite. Det KAN ju faktiskt vara en god idé.


Vad jag behöver just nu är... ingen aning. Jag vet inte vad jag behöver. Bättre ekonomi är ju otippat men något av en känsla av syfte och mål. Det är väll där föreställningen kommer in.  Det finns just nu halvfärdiga manus till en podcast om allt möjligt jag finner intressant men det är kräver lite mer arbete. Ska jag schemalägga inspelningskvällar? Ska jag ... öhm... något? Motivation, Energi och Intresse är en svår blandning att balansera. Får bryta skrivandet här för jag tror jag ska peta på något annat projekt just nu.  

Av Kim Österberg - 22 maj 2023 21:58

Jag känner att jag börjar närma mig något. Mig själv.

Efter många turer i mitt liv har jag tappat en del av mig själv. Den kreativa sidan. De senaste åren har jag hållit igång den på sparlåga i form av olika pyssel med mera. Hobbies kan vi säga. Innan vi dyker in i vad jag avser med kreativitet så måste vi kanske ta upp vad som stympat mig.

NEJ, jag har ältat de olika kriserna tillräckligt. Vad som behövs är ett par tankar kring vad som gjorde att jag tecknade 4 skämt i veckan och 1 serie plus skrev en del i en blogg på en numera nedlagd plattform. RUTIN. Det var en stabilitet i min vardag att jag skissade och antecknade under dagarna och på vissa tider satte jag mig ner och bearbetade det materialet. När jag tittar bakåt kan jag ju se hur jag stegvis tappade dessa rutiner. Frågan är hur jag kommer tillbaka till en bråkdel av det. En bra början är att sluta konsumera så mycket tomma kalorier som sociala medieposter är och sätta mig vid skrivbordet för meditativt skapande.

Av Kim Österberg - 9 december 2022 20:43

Poetry slam kan vara något för mig. Eller, jag vet inte. Det är i alla fall ett utlopp för min kreativitet. Det är inte särskilt troligt att jag vinner en deltävling ens i SM men jag får iaf stå på en scen och framföra något. Den här, öhm, dikten har jag inte tagit till i deltävling men den har ett informativt underhållingsvärde. 

Av Kim Österberg - 9 december 2022 20:07

Funderar på en del saker. Hm. En hel del ändå. Måste sålla. SÅ. Det jag funderar på just nu är den där lilla detaljen med att jag vill börja skriva något.... Skönliterärt typ. Att sätta igång att blogga är en övning i skrivande.


Jag skriver mycket om dagarna kan jag lova men för det mesta är det sakliga beskrivnigar av samtal jag haft. Det vill säga. Inte mycket kreativt, även om jag gör mitt bästa att få det intressant. Så, det är ju en skrivövning i sig. Fördelen är att de texterna ska vara aktuella och föra ärendet framåt vilket är lite som väldigt kort novell.


Min teddybjörn Teodor har en del vilda egenskaper, för att beskriva det milt. Han är en lite våldsam teddybjörn med väldigt många problem. Men hur får jag in det i en längre berättelse? Jo, det kan vara så att jag måste para ihop honom med en ganska normal människa som måste stå ut med hans upptåg. Sedan behövs det någon större historia runtom dem. Kanske två tre olika historier som möts?


Jag vet bara just nu exakt hur Teodor är och något om vad hans uppdrag på jorden kan vara. Hans människokompanjon är lite som jag men 100 procent mer normal. En person som vet hur man ska bete sig men inte är riktigt bra på det. I det här sammanhanget är det Teodor som ställer till det så att den här personen måste anstränga sig för att allt ska vara normalt utåt sett.


Min tanke är att de kanske måste flytta hela tiden på grund av teddybjörnens upptåg, för det är blodiga upptåg. Det finns något i de tankarna som leder framåt iaf, inte unikt i genren men ändå.


Liksom, jag vill berätta en våldsamt underhållande historia med små sanningar insmuget och jag tror  att jag skulle kunna göra det. Så vad är problemet?


Energi? Ja det är nog det största problemet. I nuläget måste jag hushålla med den lilla jag har, men om jag kan komma igång och skriva liiite varje vecka och liiite varje dag., då är jag på väg.


Det är inget unikt i att ha ambitioner att bli författare, det som kan vara unikt är insikten att man faktiskt måste sitta ner och skriva. Att det kan räcka med en stund varje dag för att få ihop ett manus. Ärligt talat så tror jag inte heller det är unikt för jag fick en gång ett manus i min hand från en bekant som hen skrivit  på en stund varje dag. Men den personen tog inte emot synpunkter öht. Hen var nöjd med att ha kommit så långt som att ha skrivit ihop en historia.


Det som skiljer mig från den personen är alla timmar jag har lagt ner på att läsa. Bcöker och böcker om att skriva böcker. Kan det räcka? Vad kommer jag göra när jag lämnat över mitt manus till någon och får input? Hm, jag är inte säker, men att köra stand up har verkligen tränat mig i att ta emot respons på det jag gör. Ush, nu avslutar jag den här texten för jag vill skriva om något annat... ooops.

Av Kim Österberg - 1 december 2022 18:19

När jag var runt trettio så funderade jag ibland på om jag skulle kunna jobba på t ex försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. Jag kände då att jag troligen inte skulle klara det för jag är en yvig person. Visst trivs jag med givna regler att jobba efter men jag är också en väldigt impulsiv människa med svårigheter att bara vara tyst och passa in. Det är ingen större hemlighet att jag ständigt kommer med opassande kommentarer t ex.


När jag var närmre fyrtio så var jag i en situation när jag verkligen ville söka nytt arbete. Bland annat för att kunna flytta till kärleken. Ett av alla jobb jag sökte i regionen jag ville flytta till var på arbetsförmedlingen.  Döm om min förvåning, jag fick det.


Så här långt har jag fått veta att mitt sätt att bemöta personer och det sakliga sättet jag  pratar på är en stor tillgång.  Jag kan bara sätta fingret på en gång när jag sagt något och en person har reagerat upprört men då var jag bara saklig i det jag sa. ( En person som senare fick ett arbete och mitt stöd lång tid under anställningen så jag tror jag är på pluskonto där ändå( Hoppas hen har det bra på jobbet fortfarande)) Den mer urflippade sidan av min personlighet får sitt utlopp bakom dörrarna.


Visst. utåt är vi alla tråkiga tjänstemän som bara följer regler osv men kollegialt i fikarummet och i diskussioner kollegor emellan blir det precis likadant som med vilka människor som helst. Visst, jag är nog värst i vissa situationer och diskussioner men så var det även när jag jobbade inom industrin. Vi är människor men i kontakten med omvärlden i yrkesrollen tar vi på oss en roll och agerar efter den. Hm, jag tror jag får göra ett djupare inlägg om hur det fungerar. Det jag tänkte skriva om just ikväll var hur jag klarar av rollen som statstjänsteman.


Det finns regler. Rättare sagt så är det lagar och förordningar men det kan finnas fall som inte passar in i mallen och det är de tillfällena man får komma in med sin bedömning och töja på gränserna. Att vara saklig hela vägen är viktigt. För mantrat är arbetsmarknadspolitisk bedömning och motivering är guld. Det här vill du inte göra allt för ofta men om det är något jag kan så är det att sakligt motivera mitt agerande, något som en del kollegor tar hjälp av. Jag kan ta ett råttbo av trådar och hitta den som är röd.


För att vara tydlig har det inte bara varit för att bevilja utan även för att avslå. Vissa personer/arbetsgivare verkar inte förstå att det finns ett datorsystem i bakgrunden där man kan följa ärendet. Även om det innehåller många förvirrande detaljer kan jag plocka fram en röd tråd. Många av mina kollegor kan det med.


Vi får rätt mycket av våra instruktioner i långa och krångliga dokument. Där har jag fått mycket beröm från kollegor för hjälpen med att tolka och hitta tolkning.


Vad jag försöker säga är att min Asperger OCH min ADD får turas om och det blir ett bra resultat av det. Flera personer har fått en ny chans till arbete elle riaf guidning mot sitt steg på vägen. Arbetsgivare har fått kompetent personal med givna förutsättningar och en del arbetsgivare har fått en ny syn på sin verksamhet när jag förklarat varför ett introduktionsjobb inte är aktuellt. Mantrat är "Om du behöver anställa men inte har råd att göra det så gör du fel affärer".  Ja, jag har töjt på den gränsen också om jag kunnat finna en nytta av det för den sökande. Några månader med introduktionsjobb, om det fungerar får arbetsgivaren ansöka om nystartsjobb.


För den som bara råkar läsa detta kan jag förklara att Nystartsjobb är en rättighetslagstiftning.  Om en arbetsgivare får grönt i arbetsgivarkontrollen, som är en kreditupplysning i storte sett, och den sökande kvalificerar, så blir det ett beslut.


Introduktionsjobb är statens stöd för individen. Där tittar man på naturligtsvis även på arbtesgivarkontrollen men man gör bedömning av andra värden också. Den viktigaste frågan jag ställer mig där är "Kommer den sökande komma närmre ett reguljärt arbete?". 


Jag är själv förvånad över hur väl det fungerar att jobba som statstjänsteman inom arbetsförmedlingen men det kräver att jag själv sätter gränser och planerar mitt arbete så att jag inte bränner ut mig. Det har varit en vända in i väggen och en del vidbrändheter kan jag berätta. Skulle arbetet förändras så mycket att jag inte kan styra mina arbetsuppgifter på ett hanterbart sätt och det inte finns något stöd från arbetslag eller chef då skulle jag få söka mig vidare eller bli sjukskriven igen.





Av Kim Österberg - 3 mars 2022 09:12

Texten skrevs 2017.

Min morgon förklarar den dagliga kampen för varje människa med Aspergers syndrom och/eller ADD när vardagsrutier havererar.

Utgångsläge: Kim naken.

Kim tänker "Ska nog ta på mig ett par kalsonger" går till byrån. På vägen dit tänker Kim att en t-shirt vore bra att ta på sig. Så Kim tar på sig en t-shirt.

En stund senare rycker Kim till "Visst fan, KALSONGER!". Ni ser problemet? Därefter kommer Kim på att han ska ordna frukost och göra så han kan fixa ärenden på datorn innan han åker till jobbet. KIM GÖR VANLIGEN INTE ÄRENDEN PÅ DATORN INNAN JOBBET!

När datorn är startad beslutar sig Kim för att det är dags att ta på sig byxorna, det är skönare att sitta på kontorsstolen då, och går återigen mot byrån. På väg genom köket kommer Kim på " just det, frukosten!". När Kim står och häller mjölk på gröten får Kim en vag aning om att något inte stämmer. "FAN, BYXORNA!".

Nu sitter Kim fullt påklädd vid datorn, äter frukost och delar med sig av sin historia som han tycker har sensmoralen:
VAR DAG SOM JAG KOMMER PÅKLÄDD TILL JOBBET ÄR EN SEGER!

Men var det inte ett ärende jag skulle göra nu? FAN OCKSÅ!

Vi ses i arbetsmarknadsregistrets skugga!

Av Kim Österberg - 25 januari 2022 18:12

Om du inte vill ha vad du inte kan få, så kan du få vad du vill.

Definerade den tanken för mig själv för ca 12 år sedan. Den har varit rätt bra att luta mot när man har motgångar. Jag har ju levt med ganska tuff ekonomisk situation flera gånger och jag har verkligen velat göra mycket eller ha vissa saker. Nu har jag dräglig ekonomi och har skrapat ihop många verktyg mm under åren för hobbies så nu hoppas jag att det är färdigviljat.

Men just nu sitter jag ute på ölkaféet i Nässjö och testar Halloumiburgare. Tänkte jag skulle lyxa till det en tisdag.

Av Kim Österberg - 19 januari 2022 06:50

Morgontrötthet har länge varit ett stort problem. Ofta utmynnar det i stress för att man sedan är ute i sista minuten. Nu är det så här att jag inte riktigt blir produktiv efter arbetstid på kvällarna. Så jag tappar en del av min skaparglädje också. När jag skrev och ritade mkt ett tag så var det just en halvtimme varje morgon innan jobbet som drev det.


Så nu tänker jag verkligen kämpa på med dettta. Sluta Snooza och gå upp efter att klockan ringer. Kan jag vända det här morgontrötta skeppet så kan jag vinna mycket på det. Idag var dag ett. Tog en stund med tvångsmässigt uppspärrade ögon innan jag vågade ställa mig upp och när jag gjorde det var inte blodtrycket med riktigt. Swoosh i lilla huvudet och vilka vackra ljusa prickar.


Nåväl. Att jag satte mig ner att skriva detta är ju ett steg frammåt. Nu ska hunden ut en runda och frukost fixas.

Om mig


Ståuppkomiker med vriden självdestruktiv humor.

Videoklipp med Kim

Slumpscenario

Scenario att spela:

Fråga mig

26 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards