Funderar på en del saker. Hm. En hel del ändå. Måste sålla. SÅ. Det jag funderar på just nu är den där lilla detaljen med att jag vill börja skriva något.... Skönliterärt typ. Att sätta igång att blogga är en övning i skrivande.

Jag skriver mycket om dagarna kan jag lova men för det mesta är det sakliga beskrivnigar av samtal jag haft. Det vill säga. Inte mycket kreativt, även om jag gör mitt bästa att få det intressant. Så, det är ju en skrivövning i sig. Fördelen är att de texterna ska vara aktuella och föra ärendet framåt vilket är lite som väldigt kort novell.

Min teddybjörn Teodor har en del vilda egenskaper, för att beskriva det milt. Han är en lite våldsam teddybjörn med väldigt många problem. Men hur får jag in det i en längre berättelse? Jo, det kan vara så att jag måste para ihop honom med en ganska normal människa som måste stå ut med hans upptåg. Sedan behövs det någon större historia runtom dem. Kanske två tre olika historier som möts?

Jag vet bara just nu exakt hur Teodor är och något om vad hans uppdrag på jorden kan vara. Hans människokompanjon är lite som jag men 100 procent mer normal. En person som vet hur man ska bete sig men inte är riktigt bra på det. I det här sammanhanget är det Teodor som ställer till det så att den här personen måste anstränga sig för att allt ska vara normalt utåt sett.

Min tanke är att de kanske måste flytta hela tiden på grund av teddybjörnens upptåg, för det är blodiga upptåg. Det finns något i de tankarna som leder framåt iaf, inte unikt i genren men ändå.

Liksom, jag vill berätta en våldsamt underhållande historia med små sanningar insmuget och jag tror  att jag skulle kunna göra det. Så vad är problemet?

Energi? Ja det är nog det största problemet. I nuläget måste jag hushålla med den lilla jag har, men om jag kan komma igång och skriva liiite varje vecka och liiite varje dag., då är jag på väg.

Det är inget unikt i att ha ambitioner att bli författare, det som kan vara unikt är insikten att man faktiskt måste sitta ner och skriva. Att det kan räcka med en stund varje dag för att få ihop ett manus. Ärligt talat så tror jag inte heller det är unikt för jag fick en gång ett manus i min hand från en bekant som hen skrivit  på en stund varje dag. Men den personen tog inte emot synpunkter öht. Hen var nöjd med att ha kommit så långt som att ha skrivit ihop en historia.

Det som skiljer mig från den personen är alla timmar jag har lagt ner på att läsa. Bcöker och böcker om att skriva böcker. Kan det räcka? Vad kommer jag göra när jag lämnat över mitt manus till någon och får input? Hm, jag är inte säker, men att köra stand up har verkligen tränat mig i att ta emot respons på det jag gör. Ush, nu avslutar jag den här texten för jag vill skriva om något annat... ooops.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag ska upp på en ståuppscen igen 3/10. Det känns som det kommer vara ett uppträdande för att känna efter om jag är redo att börja igen. Just nu funderar jag på hur mycket av mitt material från före utbrändheten jag kan fortsätta med. Nu är det bara ...

Jag känner att jag börjar närma mig något. Mig själv. Efter många turer i mitt liv har jag tappat en del av mig själv. Den kreativa sidan. De senaste åren har jag hållit igång den på sparlåga i form av olika pyssel med mera. Hobbies kan vi säga. Inna...

Poetry slam kan vara något för mig. Eller, jag vet inte. Det är i alla fall ett utlopp för min kreativitet. Det är inte särskilt troligt att jag vinner en deltävling ens i SM men jag får iaf stå på en scen och framföra något. Den här, öhm, dikten har...

När jag var runt trettio så funderade jag ibland på om jag skulle kunna jobba på t ex försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. Jag kände då att jag troligen inte skulle klara det för jag är en yvig person. Visst trivs jag med givna regler att jobb...

Texten skrevs 2017. Min morgon förklarar den dagliga kampen för varje människa med Aspergers syndrom och/eller ADD när vardagsrutier havererar. Utgångsläge: Kim naken. Kim tänker "Ska nog ta på mig ett par kalsonger" går till byrån. På väg...