Våren började med att jag helt enkelt inte fixade så mycket scentid på annat håll. Jag hade inte råd att åka runt och jag fixade en del på egen hand runtom i byggden. Inför sommaren fixade jag inte heller mycket scentid förutom ett privatgig för deltagarna i en SM-tävling. Sedan kom det igång långsamt med att jag framträdde på Helsingborgsfestivalen.

Sensommaren inleddes med att jag flyttade ihop med min flickvän. Ett gig stort som något

Framträdde på Bredaryds Marknad och var speaker på en fotbollsmatch. Därefter uppträdde jag på en kulturnatt i Höganäs. Gig-mässigt så gick det rätt bra. 

Jag har dragit igång en ståuppklubb lokalt nu för att utvecklas själv och för att hjälpa de lokala förmågorna att utvecklas. Har uppträtt där två gånger nu och det blev en energikick.

Under hösten har en sak  varit tråkig dock. Jag har fått tacka nej till tre gig för att jag helt enkelt inte kunnat åka. Kan inte ta ledigt från jobbet och har haft dubbla hyror så det har varit ont om pengar till resa.Och så har jag inte legat i för att boka in mig heller på scener av dessa anledningar. Men det vänder nu.

Våren 2011 har jag börjat boka in mig för andra gig och så ska jag se till att ta ut Gerilla Comedy på vägen och besöka andra orter med rookieklubben.

Det är min tur nu.

I början av det här klippet ser man när jag testar 6 minuter omskrivet och nytt material. Den som undrar vad som händer så har Tito Salazar först pratat om sin näsa som han tyckt vara stor, därefter så är det någon som svarar i telefon precis framför scenen och när jag sagt något om Håkan Hellström är det en kille som utbrister att han känner sig träffad. Så därför inledde jag med en reflektion om min näsa, trackaserade kvinnan med telefonen och stog och funderade en sekund om/hur jag skulle fånga upp att en kille känt sig träffad av beskrivningen av Teodors kriminella nätverk.

Efter mig går Sussie Josefsson som MC upp och påar därefter kör Matilda Söderberg.

/Kim

När man tecknar en strippserie så kan man låta folk prata om något utanför ramen som sedan syns i sista rutan som kan vara vidare eller en utzoomning. Ja, de behöver inte prata om det men då det syns så blir det helt plötsligt komiskt... Utan att gräva vidare i detta så kan jag bara påpeka att inom skämtteckningar som ju bara sker i en ruta för det mesta så kan man ändå få den här effekten genom att leda läsarens blick så att det som chockerar/förvånar ses sist. 

På en stand up-scen då? Jag funderar lite på det. Det handlar om att fokusera åskådarna. Genom att slita sönder en detalj nästan totalt och sedan gå till en jobbarkompis, peka på en liten luftbubbla och på fullaste allvar fråga om de tror att man kan fixa bubblan så testade jag denna formen idag. Automatiskt så fokuserar den man frågar på just det man pekar på, men ganska snabbt går det upp att det finns ett långt större problem som jag inte verkar bry mig om. Humorgnistan tänds.

...gav mig någon minuts material igår. Jag skriver en text som verkligen ska sälja in Gislaved till besökare. Eller inte. Materialet kommer passa för de som bor i Gislaved och jag funderar på om det går att skriva en variant som går att anpassa efter orter man besöker. 

När jag tänker efter så är det ibland jobbigt att se att komiker gör det. Det gäller mest om det blir för uppenbart. Men det kanske bara jag som känner det så eftersom publiken ofta svarar bra på sådant då de kan känna igen sig i det som sägs. 

Så jag måste fixa en sådan rutin för att se om det funkar för mig. Är jag den typen av komiker?

Jag vet ju redan att jag inte direkt är Callback-typen. Inte ännu.  

I fredags testade jag en 5-6 minuter nytt material. Ja, det var inte helt nytt. En del av det var gammalt material som dött som jag fått liv i med nya vinklar och nytt material inblandat i det gamla. T ex så hade jag en rutin om mitt problem att förstå kvinnor där jag helt enkelt skurit bort allt efter första punch-linen och sedan ympade på en ny del på. Sist av allt körde jag en helt ny rutin om katten. Jag hoppas på ett videoklipp att lägga ut så ni får se.

När jag lyssnat på radion har jag ibland hört en medarbetare på P3 som jag finner fascinerande med sitt uttal och sitt engagemang. Så nu har jag skrivit ihop en sketch och ska börja öva på hans röst. Jag kommer nog inte nära med rösten utan får koncentrera mig på accent och överdriva hans engagemang.

Just nu sitter jag hemma och grämer mig lite över allt jag inte kan framföra på scen än. Eller kan jag? Problemet är att som det ser ut just nu så skulle det bli rätt uppenbart vem det handlar om. Men om jag skriver om  min reflektion till lite mer allmänna ordalag om den typen av människor så kan jag komma undan med det. Jag tänkte just på ett exempel ur Judy Carters bok "Stand up the book" där hon visar hur material blir bättre om man istället för att berätta som det hände, berättar om det som t ex ett gott råd eller allmänt resonemang. 

Hm, jag har lite allmänt att skriva om chefer....

Det finns egentligen ingen utbildning som gör dig till komiker/ståuppare/humorist. Däremot finns det utbildningar för att förvalta och utveckla din humor. Det spelar dock ingen roll hur många tekniker du kan i teorin om du aldrig använder dem, så att börja jobba med sin humor rent praktiskt är det bästa sättet att komma fram som komiker.

När man som jag och många andra finner att man inte kommer upp tillräckligt ofta på scen för att utvecklas och kunna uppfylla sin vision om vad man vill göra, då får man antingen finna sig i det eller börja kämpa. Att söka reda på varje liiiten möjlighet att komma upp på en scen är en början, men att skapa sina egna tillfällen är ännu bättre. 

Så nu driver jag en ståuppklubb mitt ute i ståuppöknen Finnveden och vet på så vis att jag har minst en gång i månaden att utveckla och testa humor på. Det var detta jag koncentrerade mig på i fredags. Hade några halvdana rutiner och en ny jag aldrig kört. Nu testade jag dessa i ett svep och tycker det gick rätt bra. Det kan hända att jag får ett videoklipp att lägga upp snart.