Jossan

28 november 2013 21:28

Tja. Jag har också Aspergers Syndrom. Fick min diagnos då jag var 12 år och skulle börja i årskurs 7.

Mvh Jossan

Kim Österberg

28 november 2013 21:41

Hej,
Min sambo och jag har fått diagnos sent men jag känner ett antal som fått diagnos i tonåren. Det är nog jobbigt för många att få diagnosen just under tonåren men samtidigt kanske man får rätt stöd i skolan och en del insikt om vad man klarar av så att man inte går på för många minor sedan. Hur har det funkat för dig?

alva

14 oktober 2011 17:53

jag kan sponsra dig !
med en länk!
Vi kan ju göra ett länkbyte?
jag länkar alla bloggar jag är inna på i dag!
jag länkar även dig men du gör som du vill med min länk!

Kim Österberg

14 oktober 2011 20:16

Säg till om du länkar till min blogg i ett inlägg på din blogg. Jag brukar alltid tacka med ett inlägg i min.

Melissa

3 oktober 2011 21:10

såg precis din blogg och bläddrade igenom några inlägg, huller om buller! Vad skriver du mest om i ditt liv, tex ditt jobb, din vardag o.s.v?

Kim Österberg

9 oktober 2011 19:15

Jag skriver om mycket som jag egentligen alldrig tänkte skriva om i den här bloggen.

Det jag tänkt skriva mest om är ståupp och underhållningm, blandat med syrliga kommentarer till nutiden.

Till detta har jag även lagt en del om mig själv, tips och idéer, Skämtteckningar och lustigheter.

Det blir både högt och lågt, djupt och ytligt. Hoppas du hittade något du fann intressant.
/Kim

Emma

3 september 2011 08:39

heej jag heter emma och jag är 12 år och jag gillar också music jag har en studio hemma...
var spelar du in låtarna?? och kan du kolla min blogg:
www.kandude1.bloggplatsen.se

Kim Österberg

3 september 2011 11:55

Jag har ingen studio men väl StudioMini installerat på min iPhone. Ska fixa en bättre lösning om jag ska göra några inspelningar som ska läggas upp som en EP.

issa-belle

3 augusti 2011 19:30

Jag älskar din stil när du skriver :)

Kim Österberg

3 augusti 2011 20:47

Tack så mycket! :D

issa-belle

21 juli 2011 21:47

Jasså har du katt!Jag älskar katter!Jag tycker de är såå fina.Vilken katt föredrar du.Skulle gjärna villja ha en :)Fin blogg.Titta gjärna in hos mig

Kim Österberg

21 juli 2011 22:21

Sibylla är ju en favorit bland missarna här även om Sabina är mer speciell för mig. Om du tänker på ras så är jag en standard huskattsmänniska. Skulle gärna kolla din blogg om du angav adressen till den.

Vickan

12 juli 2011 15:12

Var det jobbigt att vara med i talang när ingen skrattade åt dig?

Kim Österberg

12 juli 2011 22:14

Det att jag inte fick någon respons var inte så svårt, jag visste redan innan att jag hade ett dåligt läge. Den blackout som jag fick just när jag började och den nervösitet jag plötsligt drabbades av så att jag inte kunde leverera var däremot jobbig.

Men det är helt underbart hur folk hemma i TV-sofforna faktiskt har kunnat underhållas av det. Jag garvade när jag själv såg klippet där de klipper in en väldigt förvirrad man när jag levererade en lite för snabb oneliner.

Jag skulle nog göra om det igen nästa år om inget kommer emellan.

janna4

22 juni 2011 20:46

vilken kattras?

Kim Österberg

22 juni 2011 21:54

Vanlig huskatt. Sabina är svartvitt och korthårig.

Frida

17 maj 2011 17:44

Skön blogg. Den gav mig samma känsla som nybakta kanelbullar och kaffe! Minus kalori ångesten vill säga.

Vad fick dig att vilja köra stand-up? Jag som är helt galet scenrädd ser det som den ultimata självplågar aktiviteten ;)

Kim Österberg

17 maj 2011 18:01

Tack för den liknelsen, En känsla av kanelbullar är inte det sämsta.

Vad som fick mig att vilja köra ståupp? Det är svårt att sätta fingret på en detalj. Jag gillade serier och skämtteckningar redan när jag var dagisbarn och senare började jag teckna eget. Naturligtvis såg jag en hel del ståupp. Satt som klistrad vid TV'n när Släng dig i brunnen sändes och mot slutet av nittiotalet hade jag också köpt en bok med nerskrivna ståuppakter från svenska komiker och en del material om ståupp i sig. Jag kände hela tiden att det där vill jag testa. Skämtteckningarna fick jag ju beröm för och då ett tag efteråt men jag tänkte att det skulle vara roligt att stå där och direkt få reaktionen på om det jag ville förmedla gick fram.
Så jag gjorde en stor del självstudier och efter år av väntan debuterade jag på Big Ben i Stockholm 1/2 2009.

Jag kan lova att jag haft en hel del scenskräck att tampas med och för bara två månader sedan fick jag ett bakslag och fick en blackout på scen. Men det är bara att jobba vidare. För det är ju så roligt med adrenalinet!!!

Mossaaana

24 april 2011 22:31

de var ju du som ingen skratta åt i Talang HAHA

Kim Österberg

25 april 2011 22:39

Ojdå, en raketforskare minsann!