>>> def oops(antal):
...     for i in range(antal):
...             print "oops!"
...     print "out of oops!"
...
>>> oops(9)
oops!
oops!
oops!
oops!
oops!
oops!
oops!
oops!
oops!
out of oops!

Jo, detta testade jag i den interaktiva pythontolken. :)

Var aslänge sedan jag  programmerade så jag har fått börja om på nybörjarnivå igen. Det roliga just med den interaktiva tolken är att man kan sitta och leka på det där viset för att se vad som händer.

Den här skämtteckningen dog den dagen MJ gick bort.

Ibland kan man lockas att prata om ganska vidriga eller jobbiga saker på en ståuppscen. Det bästa vid det laget är att retoriskt korrekt inte tala om det. Möjligtvis antyda.

När jag framträdde inför Bredaryds marknadsbesökare ville jag nämna några ord om att någon i samhället hade dåliga eldningsvanor. Hade jag gått rakt på och bara hade öst på med skämt om hur de lade en rökridå över centrala Bredaryd så skulle jag framstå som ganska osympatisk. Istället började jag med att poängtera hur svårt det är att framträda inför folk man ska kunna se i ögonen även i fortsättningen. Sedan förklarade jag att därför kommer jag t ex inte skämta om *** som eldar så att det ligger en Lützendimma över byn. Avslutade med att han kunde känna sig lugn. Egentligen var det aldrig mycket till skämt men hela piruetten i sig roade publiken ordentligt. Därför är det också ett exempel på att framförandet är väldigt viktigt inom ståupp. 

Här kommer en underbar dubbeltydig glidning:

Mitt bredband hos 3 krånglar. Man kan undra vems sida 3 står på, inte är det pornhubs i alla fall.

Jag vet att det finns ett projekt som mer eller mindre är vikt för mig. Som är i stort sett sålt innan det lämnat ritbordet. Det är ett förslag från förlaget. Problemet är att det är ett enormt projekt med mycket handarbete och tankekraft från min sida. När flytten är över kommer jag ta mig an det projektet. Det handlar så att säga om ett seriealbum. Jag måste värma upp ritmusklerna.

En sak jag funderar på att göra.  Föreläsning om presentationsteknik. På jobbet har jag suttit mig igenom två tvåtimmarsföreläsningar av kunnigt folk som har varit själadödande. Död åt powerpoint föresten. Att ha en föreläsning om föreläsning kräver dock att jag gör ett bra jobb.

Ska sätta mig och mindmappa om de här sakerna ikväll.

Det är inte alltid nödvändigt att baka in fler förklaringar före en poäng. Den rutin jag skrev om i bananskalsinlägget är ett exempel på det. Den poängen jag leverera bygger nämligen på just överraskningsmomentet. Många poänger gör det inom ståupp. Den rutinen jag avser har jag kört ett antal gånger och fått den förväntade reaktionen på rätt platts. Men jag har alltid varit lite medveten om att den kan fallera, därför har jag innan funderat kring hur jag följer upp.

Så kan man alltså fixa en rutin så att man slipper krångla till det. När jag säger "gömma leif pagrotski" och publiken är tyst så kan jag följa upp som jag gjorde på Big Ben med "Alltså, referensen är den-lille-hårige".