Varje dag gör jag något litet som är ett steg framåt mot mina mål. Ja, plural. Jag har några saker jag vill uppnå till våren. Några var för sig små mål som tillsammans är något större. Och de är bara delmål. Men så är det när man har en dröm.

Minns för många år sedan att jag såg ett program från USA, kan ha varit Rickie Lake eller något sådant. Det handlade om folk som sa sig ha en dröm om att bli artister- Sångerskor mest. Något som där och då sållade agnarna från vetet var "Om du har en dröm så jobbar du mot den, du vaknar inte bara upp en dag och blir det du vill bli.". Det finns de som säger sig ha en dröm om att bli artist men bara går till auditions. Sedan finns det de som har en dröm och gör allt möjligt som har med det att göra. Som kämpar. Sjunger där de får chansen. Lär sig ett instrument och spelar på gator. Skriver låtar osv. Väldigt få av de som verkligen blir artister tillhör den första gruppen. För de i den senare gruppen har varit artister från dag ett.

Från mjukvaruvärlden hämtar jag inspiration från opensource-rörelsen. Om du har svårt att få med dina bidrag i projektet så knoppa av eller starta ett eget från grunden. Settling in the noosphere!

För övrigt. Grattis till er som förstår det här inlägget. I love y'all!

MVH

...mot Facebooks säkerhetskontroll. De har verkligen låtit det gå inflation i vad ett ord är. Det de vill att man ska skriva in är ju bara teckenföljder.

  Eller vad tycker ni?

MVH

Innan jag börjar så vill jag slå ner på alla dessa handtextade lappar som sitter där. För att skapa en utskriven från dator krävs väldigt lite i kunskapsväg och det här landet ska vara ett land där det råder hög kunskapsnivå på datorområdet. För att inte prata om att utrustningen finns i nästan varje hem osv..

Den här handtextade lappen ger mig en påminnelse om att det finns mycket duktigt folk därute som inte har de förutsättningarna. Som befinner sig i akuta situationer där man testar allt för att få ett jobb.

Alltså. Ring och ge denna människa ett jobb gott folk. Men säg för guds skull inte att jag sa åt er. Säg inte heller att när jag såg lappen så tänkte jag:

"Körkort och truckkort är inte illa pinkat av en sjuåring"

Här är ännu en bild av mig som litet barn. Tydligen ska jag vid fototillfället haft sönder något för någon av mina systrar.

När jag ändå är i farten och lägger upp bilder så får ni en chans till att se en bild jag lade upp tidigare.

Ha de!

Kommer ni ihåg ett inlägg där jag skrev om att man kan driva en framgångsrik ståuppklubb genom att bara varva två bra namn?

Nu såg jag följande där en av supportkomikerna som de kört dessa gånger berättade att han blivit bokad till... Just det:

De har hittat ett vinnande koncept. Ha så kul!

Ja, det var en fråga jag ställde mig flera gånger i början. För jag jobbade med leveranserna och vissa gånger gick det  inte riktigt hundra procent. Inte ens 50 procent. Man kanske var för nervös eller trött och så fick man höra "Mer energi".  Det förvirrade mig lite för det var det enda de sa och jag tänkte på att "alla kan inte hoppa runt och skutta på scen". 

Det är inte energi som i kalorier de menade. Det handlar mer om att leverera och uttrycka sin känsla och attityd med övertygelse. Ska du vara lam så ska du vara den bästa djävla lama kille de någonsin sett.

När man inte får fram det så är det mer som när man hade högläsning i skolan.

När man är nybörjare och ovan vid scen så kan det vara svårt att leverera för att man helt enkelt är så nervös så man kämpar mycket med att inte springa av scenen i panik. Fortsätt kämpa om du är där nu. Scenskräck och nervösitet försvinner inte men med rutin kommer vana att hantera detta så attt du kan fokusera på ditt framförande.

En sak. Det bästa förbisedda tipset i Judy carters bok "Stand up Comedy the book". Det som man glömmer och så går det som det går. Här kommer det: Som du tränar ditt material kommer du att framföra det.

Så stå hemma och agera ut ordentligt så att du får in känslan som du vill leverera. Jag har  börjat med detta och det gör stor skillnad mot för om du bara memorerar ditt material och sedan planerar hur du ska agera. Spela in, lyssna, spela in igen tills det du hör på inspelningen låter som det du tänkt. Videofilma osv. Även om du bara är hemma och övar. En poäng här är att när det inte känns fånigt och obekvämt att göra det längre, då har du goda chanser att leverera inför även en svår publik.

De bästa ljudklippen av dina övningstillfällen kan du ha i mp3-spelaren och lyssna på för att komma ihåg materialet, istället för att sitta och läsa ett par A4-papper. Läsa material man tänkt framföra muntligt kan leda just till en sådan där "högläsning i skolan"-känsla.

Energi i ståuppsammanhang? Jag har ändå inte riktigt någon aning. Men jag jobbar på min.

En gång 2009 körde jag sådär 10 minuter ståupp ensam på en restaurang under väldigt improviserade former. Jag fick en mick iaf. Men hur som helst så handlade det om att jag och ett band var lördagkvällens dragplåster på den lilla krogen. Det kom en publik om än liten.

Materialet var testat, fungerande och det enda jag kämpade med var väl den här känslan av att själv dra igång "Nu blir det roligt!" som man annars får hjälp med på ståuppklubbar. Dels av MC och dels av de komiker som eventuellt kör före. Det blev en del skratt men det var bara 10-15 personer i lokalen. Det är svårt att jobba med. Men det går.

Senare på kvällen tog en överförfriskad man sikte på mig. Han tog satts två meter ifrån mig och började vingla åt mitt håll. Han satte  sig ner mittemot mig, tio minuter senare. Tittade på mig. Lite till höger om mig. Över. Under. Ja, allt på samma gång. Sedan frågade han "Kan man få ge ett tips?". Jag tyckte att det kunde han få göra. 

Vid mitt godkännande tog han en ansatts och sluddrade fram "Igenkänning". 

Det var en rätt lyckad kväll måste jag säga. Men jag har alltid undrat om man kan skapa ståuppmaterial, med utgång från sig själv, som rakt igenom ord för ord, som alla du någonsin framför det för kommer känna igen sig i? Troligen, men i slutändan tycker jag nog det skulle bli rätt tråkigt.

Så här i efterhand ser man ett mönster. Jag har återfått mer av den produktivitet som jag hade för fyra år sedan men det har hela tiden varit en kamp. 2007 kom första stegen mot botten. I efterhand ser jag att det handlat om en lång serie negativa händelser som ledde ner i en depression. Både från mitt dagliga arbete och från mitt dåvarande förhållande. Man måste må relativt bra för att vara kreativ. Kreativitet kan vara ett hjälpmedel för att bearbeta motgångar men för att vara produktiv och skapa måste man ha ett go och en lust att skapa.

Babben Larson skriver om detta i sin bok. Man måste vara bra på livet för att vara bra på ståupp. För min del gäller det även tecknande och övrigt skapande. Samtidigt ser jag att jag måste ge min hjärna lite saker som den mår bra av. Låta den lösa problem och anstränga sig. Och allt skapande är inte lust. Ibland måste man se till att sätta sig ner den stund det tar och rita och skriva oavsett om det blir en fullpoängare. Vänja kropp och hjärna vid att göra det jobbet regelbundet.

Idag kom jag ihåg en idé jag fick 2007 och kände mig lika entusiastisk igen för den. I måndags tänkte jag på en figur jag ritade på gymnasiet och funderade på att göra något med honom. Får lägga band på mig så att jag inte bränner ut.