En vacker dag såg husmusen att hans ärkefiende katten låg och solade på balkongräcket. Eftersom det regnat nyligen var det en stor vattenpöl nedanför balkongen.
"Aha!" tänkte husmusen. "Nu ska den jäveln få". Så han smög fram till katten och puttade till.

Men katten föll inte. Han var för tung. Men som tur väl var för musen så sov katten väldigt tungt. Så musen tog satts ifrån balkongdörröppningen och sprang in i katten.

Men katten bara låg där på räcket ochh sov vidare. "Det är rhododendron jag vill ha!" Utbrast katten i sömnen. Musen tittade misstroget på detta kattas och funderade.

Efter en del ekvationer kom musen fram till att om han tog satts ifrån hallen så skulle han få upp farten och anslagsenerging skulle då räcka för att knuffa katten av räcket och ner i vattenpölen.

"Sug min muspitt kattdjävel!" skrek han som stridsrop och började springa i från hallen. Genom köket. In i vardagsrummet. Under soffan. Ut på balkongen. Upp på räcket.

Men katten hade vaknat av ljudet från den arga musens stridsrop och ställde sig upp. Musen for under magen på katten. Över kanten på räcket och rakt ner i vattenpölen.

Vad kan vi lära oss av detta då? Jo, ju större satts desto blötare mus.