Ibland kan man lockas att prata om ganska vidriga eller jobbiga saker på en ståuppscen. Det bästa vid det laget är att retoriskt korrekt inte tala om det. Möjligtvis antyda.

När jag framträdde inför Bredaryds marknadsbesökare ville jag nämna några ord om att någon i samhället hade dåliga eldningsvanor. Hade jag gått rakt på och bara hade öst på med skämt om hur de lade en rökridå över centrala Bredaryd så skulle jag framstå som ganska osympatisk. Istället började jag med att poängtera hur svårt det är att framträda inför folk man ska kunna se i ögonen även i fortsättningen. Sedan förklarade jag att därför kommer jag t ex inte skämta om *** som eldar så att det ligger en Lützendimma över byn. Avslutade med att han kunde känna sig lugn. Egentligen var det aldrig mycket till skämt men hela piruetten i sig roade publiken ordentligt. Därför är det också ett exempel på att framförandet är väldigt viktigt inom ståupp.