Inga skratt inget gage. Enkelt. Jag ska nu lägga ut om min tanke kring detta.

Som Babben Larsson säger i artikeln på Aftonbladet.Jag utnyttjar citaträtten till max och klipper in:

"– Det är ett jättebra förslag. Men man måste få något år på sig att lära sig hantverket. Det händer dock att även vi som hållit på länge bombar, säger hon."

På mina tre år har jag lärt en hel del om hur man underhåller en publik. Många gånger har jag gjort det på egen hand utan stöd från andra komiker och en del gånger under svåra förhållanden. Förutom att jag anser att jag är så pass rutinerad nu att jag vågar och kan ge skrattgaranti så tänker jag på ett av mina sämsta framträdanden.

Talang2011. Det finns mycket bakom att det gick som det gick där som tv-tittarna inte ser och dessutom fick jag skratt även om den biten var bortklippt.  Men klippet från programet ligger därute på youtube om någon skulle få för sig att googla mitt namn innan de bestämmer sig för att boka. Så hur ska de våga om de inte t ex sett mig  i något annat sammanhang? 

Det skickar ju ett budskap om att jag är säker på att jag är bättre än så om jag ger skrattgaranti.

Så nu kan ni slappna av, ni vågar boka mig till er firmafest. Blir det inte skratta av så tar jag inte betalt. Jag lovar.