Gammelkomikerna i Sverige brukar lätt gnälla på att vi har för många skämtmaskiner och för lite historieberättande. Nu senast tryckte Babben på detta i kulturnyheterna. Hon passade på att säga det efter att Judy Carter tryckt på att man måste kapa bort allt onödigt från materialet. Något som skulle kunna leda till ett skämtmaskintänk. Det var nog lättare för den som kort efter debuten kunde köra 20-30 minuter, för att det inte fanns så många att konkurera om scentiden med, att köra längre historier där uppläggen kunde vara 2 minuter innan det egentliga skämtet kom.

Tipsen de gav för övrigt om att utgå från sig själv och ha en agenda, cut to the chase osv är sådant jag jobbat med redan från början. Mest just för att jag började med Judys bok när jag skulle lära mig ståupp. Det jag har fått jobba med är att få scentider tillräckligt för att få vana  och undersöka hur min scenperson är. Jag har under den ovana perioden för två år sedan gjort något riktigt dåligt gig och fick då en del bra input men som var lite pinsam att få eftersom jag ju redan kunde de där grejerna.

Poängen var att jag fick ta emot de där råden i alla fall och sedan på egen hand komma på varför jag gjorde de misstag jag gjorde. Ett bra tips fick jag dock och det handlade om "energi". Vilket jag fick förklarat för mig på ett bättre sätt än när folk bara hävt ur sig något om "ingen energi". Säg inte bara till en rookie att hän inte har energi på scenen, hän kanske inte vet vad du menar.

Så tillbaka till historieberättare. Ska du utveckla sådant material som rookie får du räkna med att inte få testa det på ett tag. För om du skriver en bra historia på säg 3 minuter med bra poänger var tjugonde sekund så kanske det blir den enda rutinen du får köra på ett bra tag. Men det kanske är det värt?

Jag ska ta och försöka skriva en historia. Lite sådant material har jag men jag tänkte om man skulle ta något fullt normalt som pendla till jobbet och  genom att använda liknelser, listor och jämförelser för att göra det hela intressant. 

Tillbaka till skämtmaskinerna. De är inte så hemska som Babben och de övriga gammelkomikerna vill påstå. Många av dem kör just med skämt som handlar om vilka de är och deras personliga problem, men det kanske inte räknas om man inte pratar om samma sak i 10 minuter och har upplägg på 1 minut minimum?

Det som var riktigt bra med inslaget på kulturnyheterna var just att Judys beskrivning av hur man ska strunta i onödiga detaljer för att istället koncentrera sig på det roliga följdes av Babbens historieberättarönskemål så tätt inpå. På så vis kanske vi slipper onödigt långa upplägg på ett växande antal historierberättare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag ska upp på en ståuppscen igen 3/10. Det känns som det kommer vara ett uppträdande för att känna efter om jag är redo att börja igen. Just nu funderar jag på hur mycket av mitt material från före utbrändheten jag kan fortsätta med. Nu är det bara ...

Jag känner att jag börjar närma mig något. Mig själv. Efter många turer i mitt liv har jag tappat en del av mig själv. Den kreativa sidan. De senaste åren har jag hållit igång den på sparlåga i form av olika pyssel med mera. Hobbies kan vi säga. Inna...

Poetry slam kan vara något för mig. Eller, jag vet inte. Det är i alla fall ett utlopp för min kreativitet. Det är inte särskilt troligt att jag vinner en deltävling ens i SM men jag får iaf stå på en scen och framföra något. Den här, öhm, dikten har...

Funderar på en del saker. Hm. En hel del ändå. Måste sålla. SÅ. Det jag funderar på just nu är den där lilla detaljen med att jag vill börja skriva något.... Skönliterärt typ. Att sätta igång att blogga är en övning i skrivande.   Jag skriver myc...

När jag var runt trettio så funderade jag ibland på om jag skulle kunna jobba på t ex försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. Jag kände då att jag troligen inte skulle klara det för jag är en yvig person. Visst trivs jag med givna regler att jobb...