Någon efterlyste lite raggningsrepliker. Den vanligaste och mest framgångsrika lär vara "Hej, vad heter du?".  Jag är lite fel person att fråga om raggningsrepliker. 

Man kan anpassa raggningsreplikerna efter målgrupp. T ex, kan du säga till en unix-nörd:

shown you myheart.  Är du kannibal kan det bli konstigt om du går fram till en flicka och frågar "Vad gör en godbit som du på ett ställe som det här?". 

Krångla inte till det. Inled ett samtal. Ge ärliga komplimanger och ställ intresserade frågor. 

Min flickvän träffade jag via zoosk, vi beslöt att vara kompisar och stämde träff för en fika. Efter fikan gick vi en promenad. I parken försökte jag äta upp en duva. Idag har vi varit ett par i fjorton månader.

Som sagt, det ena leder till det andra.

Man kan ju ha förebilder som ståuppkomiker som kanske inte är ståuppkomiker till att börja med. Behöver de ens vara roliga?  När det gäller humor så har jag en hel del serie- och skämt-tecknare som jag ser upp till. Det blir en hel del att räkna upp så jag kanske bara ska nämna ett par namn. 

Gary Larson ritade skämtteckningar som tog djur och fånigheter på allvar. En hund eller ko kunde faktiskt se rätt cool ut bara för att han ritade ögonen som ett enda streck och det var just det som gjorde att hans skämtteckningar gick från klarhet till klarhet. Enkelhet. Annars kommer jag ihåg Glen Baxter också som den som ritade de omöjligaste skämtteckningarna. Jag älskade dem. Vi lämnar den tecknade världen och går till människor som framträder.

John Cleese, behöver jag säga mer? Jag har läst en biografi som heter "En man vid namn Cleese" och funnit en stor inspiration i den mannen.  Ja, och jag är ett Monty Python-fan. 

Sam Kinison, den vrålande komikern, visade hur man med ren attityd för fram humor. Steven Wright visade hur man totalt utan känslor framför oneliners. Eddie Izzard visade att smarta referenser inte gör skämten mindre roliga. Jag jobbar på att någon gång smälta samman detta till något slags monsterkomiker.

En del av min humor har inspirerats av sättet som Douglas Adams skrev Liftarens Guide till galaxen. Någon gång kommer jag skriva  ståupprutiner som är lika förvirrat flödande som texten i hans böcker. 

En man som varit en förebild för mig i detta att tro på sig själv och göra det man gillar. Jonas Björk. http://twitter.com/#!/jonasbjork Han har inte bara inspirerat utan även gjort det möjligt för mig att göra det jag brinner för. 

Ska man sväva ut lite så skulle jag väldigt gärna uppträda med Pablo Fransisco. Ljudeffektskomiker är fantastiska. Backstagetiden kan ju bli intressant och man kan få chans att fråga hur det går tillväga. Det enda jag har i den vägen är katternas mjau i min "Katter som livvakter"-rutin. Jobbar på ett bra hjärtslag som jag ska testa i mick kopplat till PA snart. Det lät bra senaste inspelningen.

Men tillbaka till verkligheten så vill man ju gärna uppträda med alla komiker som man på något sätt tycker är bra. Jag skulle faktiskt vilja göra något mer med mina lokala förmågor Sussie och Tito, de är så bra. Om jag får dem att uppträda lite mer och bygga fler rutiner så tror jag vi snart kan turnera med en show. "Småländsk humor utan smålänningar" - Ja ingen av oss är från trakten.

Den här bilden skulle ha blivit en veckans kadavro till www.linuxportalen.se men jag undrar om den håller. 

Vill bara rekommendera att ni går och ser Jonas Helgesson om ni får chansen. Han var i Bredaryd  ikväll och höll föredrag. Man får sig till livs en del synpunkter på att man t ex inte ska koncentrera sig så mycket på vad man inte kan göra. Allt detta kryddat med CP.  

En rolig sak han inledde med var liknelsen med motorvägar och tråkiga jobbiga landsvägar. Hur det kan vara bra att ta den där tråkiga vägen för att man annars missar något intressant.  

http://www.jonashelgesson.se/

Den första Februari 2009 var en söndag. På Big Ben i Stockholm gick jag upp på scenen och tog mina stapplande steg mot ståuppen. Jag fattar knappt att det är sant ibland. Men så är det.  

Ni som har läst tidigare inlägg kanske kommer ihåg min uppräkning av alla typer av scener jag fått stå på? Här kommer en snabb sammanfattning  för tvåårsdagens skull.

Förutom ett antal rena klubbgig så har jag av ekonomiska skäl uppträtt mycket lokalt på öppen scen och  till och med på marknader. Jag fick bra kontakt med HECK vilka jag har haft ett antal gig med. Tre gånger i Biblioteket i Höganäs och en gång på Helsingborgsfestivalen. The Tivolis Veranda i Helsingborg gästade jag också en gång. Ett par gånger körde jag tur och retur till Malmö för gig mitt i veckan. Förra året gick mest åt till att framträda lokalt på egna scener så som ståuppklubben Glatt Humör, Workshopsframträdandena i Gislaveds Bibliotek och Den nya rookie-klubben på Higgins i Gislaved. Min ekonomi tillät inte så många utflykter. Men jag har ändå varit 43 ggr uppe på scen!

Fördelen är att jag fått jobba med väldigt blandad publik och fått testa väldigt mycket material. Nackdelen för min del med att ha uppträtt väldigt mycket på egen scen och lokalt är att bara de komiker man bokat in känner till en och det är komiker som ordnar ståuppklubbarna... Ni greppar. Fördelen däremot att lokalt så växer mitt namn vilket innebär marknadsföring mot företag som kan tänkas hyra in en komiker.  

Nu i backspegeln kan jag skönja att allt det jag tyckt vara negativt kan ha effekt jag nu är väldigt mycket säkrare på scen eftersom jag fått kämpa med svåra situationer. Nu kan jag jobba mer med material och energi. Nu börjar mitt tredje år och jag lovar mig själv att nu ska ni få se vad jag kan göra!