En del av folket på Sunkträskets klubbkväll.

Kom ihåg att ni kan ladda hem ett ZIP-arkiv med dessa bilder. Ni hittar dem här: www.kimjohansson.se/superkadavret2.zip

Behöver jag påpeka med tanke på ett tidigare inlägg att jag är upphovsmannen till bilderna?

När jag gjorde en lista på saker jag funderar på att agitera emot med ståupp så blev det en reaktion på bloggstereotyperna (Föräldertillbloggaren, 14 år och gravidbloggaren, modebloggaren, humorbloggaren osv) och en besökare undrade vad man egentligen får skriva om. Här kommer min reflektion. Vad får man skriva om?

Allt! Vad jag gärna läser är just personliga bloggar där man skriver om ett eller flera specialintressen. Men för att stolpa upp varför dessa stereotyper hamnat i en lista på sådant jag planerar att skriva ståupp om så kan jag börja med att dessa stereotyper är extremt vanliga så om man startar en sådan blogg till så tillför man inte så mycket. 

Ett välkommet tillskott till förälder-till-kategorin är mamma-till-anorektiker. Den vanliga föräldrabloggen är ett hopkok av gulliga inlägg om söt bebis och förälderns brist på egen personlighet. (Jag har barn, alltså finns jag).  Anorektikerns mamma däremot blottar dramatiken bakom något som få vågar tala om öppet. Risken är dock att mamma-till-sjukt-barn-bloggar mynnar ut i en Münchausen by proxy-epedemi.

Modebloggarna... Tja, allt de flesta av dem gör är att skriva om mode som redan kommit. De har ingen egen stil för det mesta och kryddar bloggen frekvent med sina senaste fyllor.

De humorbloggar jag framförallt tänker på här är de som enbart består av material som utan bearbetning klippt och klistrats ifrån andra sajter. Vem är du egentligen? David Batra?

Framför allt så är det fenomenet att en typ av nisch-blogg startars och sedan apar en hel hög efter som skapar motviljan mot nischen. Kommer ni ihåg sluta-röka-bloggarna? Jag har nu börjat röka och funderar på att starta en börja-röka-blogg på ren djävla trotts.

Alla får naturligtvis skriva om vad de vill. Men bara för att jag tycker att de får det så betyder ju inte det att jag kommer gilla det de skriver.