Någon efterlyste lite raggningsrepliker. Den vanligaste och mest framgångsrika lär vara "Hej, vad heter du?".  Jag är lite fel person att fråga om raggningsrepliker. 

Man kan anpassa raggningsreplikerna efter målgrupp. T ex, kan du säga till en unix-nörd:

shown you myheart.  Är du kannibal kan det bli konstigt om du går fram till en flicka och frågar "Vad gör en godbit som du på ett ställe som det här?". 

Krångla inte till det. Inled ett samtal. Ge ärliga komplimanger och ställ intresserade frågor. 

Min flickvän träffade jag via zoosk, vi beslöt att vara kompisar och stämde träff för en fika. Efter fikan gick vi en promenad. I parken försökte jag äta upp en duva. Idag har vi varit ett par i fjorton månader.

Som sagt, det ena leder till det andra.

Man kan ju ha förebilder som ståuppkomiker som kanske inte är ståuppkomiker till att börja med. Behöver de ens vara roliga?  När det gäller humor så har jag en hel del serie- och skämt-tecknare som jag ser upp till. Det blir en hel del att räkna upp så jag kanske bara ska nämna ett par namn. 

Gary Larson ritade skämtteckningar som tog djur och fånigheter på allvar. En hund eller ko kunde faktiskt se rätt cool ut bara för att han ritade ögonen som ett enda streck och det var just det som gjorde att hans skämtteckningar gick från klarhet till klarhet. Enkelhet. Annars kommer jag ihåg Glen Baxter också som den som ritade de omöjligaste skämtteckningarna. Jag älskade dem. Vi lämnar den tecknade världen och går till människor som framträder.

John Cleese, behöver jag säga mer? Jag har läst en biografi som heter "En man vid namn Cleese" och funnit en stor inspiration i den mannen.  Ja, och jag är ett Monty Python-fan. 

Sam Kinison, den vrålande komikern, visade hur man med ren attityd för fram humor. Steven Wright visade hur man totalt utan känslor framför oneliners. Eddie Izzard visade att smarta referenser inte gör skämten mindre roliga. Jag jobbar på att någon gång smälta samman detta till något slags monsterkomiker.

En del av min humor har inspirerats av sättet som Douglas Adams skrev Liftarens Guide till galaxen. Någon gång kommer jag skriva  ståupprutiner som är lika förvirrat flödande som texten i hans böcker. 

En man som varit en förebild för mig i detta att tro på sig själv och göra det man gillar. Jonas Björk. http://twitter.com/#!/jonasbjork Han har inte bara inspirerat utan även gjort det möjligt för mig att göra det jag brinner för. 

Ska man sväva ut lite så skulle jag väldigt gärna uppträda med Pablo Fransisco. Ljudeffektskomiker är fantastiska. Backstagetiden kan ju bli intressant och man kan få chans att fråga hur det går tillväga. Det enda jag har i den vägen är katternas mjau i min "Katter som livvakter"-rutin. Jobbar på ett bra hjärtslag som jag ska testa i mick kopplat till PA snart. Det lät bra senaste inspelningen.

Men tillbaka till verkligheten så vill man ju gärna uppträda med alla komiker som man på något sätt tycker är bra. Jag skulle faktiskt vilja göra något mer med mina lokala förmågor Sussie och Tito, de är så bra. Om jag får dem att uppträda lite mer och bygga fler rutiner så tror jag vi snart kan turnera med en show. "Småländsk humor utan smålänningar" - Ja ingen av oss är från trakten.