En öppen scen kan vara tuff att ta som ståuppkomiker i varda. Det är alltså inte open mic-night vi pratar om utan en scen som är öppen för varje konstform som går att framföra på scen. Du kan hamna mellan en poesiläsande stofil och ett fjortissvartrockande band. På en öppen scen-kväll är det stor risk att detta just också är publiken. Problemet kan egentligen beskrivas så här:

Du framträder för en publik som inte värmts upp och som inte kommit för att se ståupp. De kan till och med vara helt ointresserade av vad du är där för att göra.

När problemet beskrivs så där så kan man börja jobba med det. Säg att du kört ett fåtal gånger så kanske du inte har några tekniker för att värma upp en publik, då är det nerver som gäller. Kör ditt material med all din övertygelse och ta det inte så hårt om det är helt tyst. Det finns alltid någon som skrattar men inte så högt eftersom... ja, det är ju ett kulturevenemang. 

När man väl har koll på nerverna och kör på lite mer självsäkert så tar man ju mer otvunget ögonkontakt så att man får med sig publiken. Allt material där man tilltalar någon i publiken är guld värt här. 

Man får ofta rätt lång tid på sig på en öppen scen så det finns tid för uppvärmning av publik. När du är på en ståuppklubb så kan du fråga konferencieren om bra publikuppvärmning.

Är ni mer än en på en kväll så se till att få köra direkt efter varandra, då värmer den förste upp publiken åt den andre. Den med starkast nerver eller som känner sig offervillig  kan köra först.  

Jag väljer att klistra in det svar jag skrev till en kille som undrade om jag var den Kim som hade bott på en viss adress i någon stad när han var barn. 

Nä, jag är den Kim som bodde i Norrvik med båda mina föräldrar och sedan i Lycksele, Blåviksjön. lycksele igen, Steinkjer, Lycksele igen, Vejbystrand och Kvidinge med min mamma. Därefter bodde jag i Norrbyberg med min pappa och sedan Kalmar ett tag med min manmma. Sedan var jag vuxen. :)

Sedan jag flyttade till Bredaryd 1999 så har jag bott här. Börjar kännas som att det är dags att röra på sig igen?

Nu på tisdag framträder jag i Hässleholm på Farozon. Nu är jag inne på en bana som på allvar påbörjades i höstas på Higgins i Gislaved, där mitt fokus mer riktas mot att göra humor av den sort som jag till viss del använder  när jag ritar skämtteckningar. Det har tagit en tid att hitta hur den sortens humor ska levereras på scen och fortfarande sliter jag med det men det känns allt mer naturligt.

Det kan hända att jag äntligen hittat den inledningsrutin som presenterar mig snabbt och inte känns flyktig eller onaturlig. Min första inledningsrutin handlade om mitt skägg, men den tappar lite av sin effektivitet om jag trimmar skägget eller... *rys* ...rakar mig! Sedan testade jag en rutin med mitt namn som bas... De funkar båda men jag kände att jag behöver något mer i stil med dialekter och galenskap... When you hear it, you will understand.