Igår var jag med Tito och Sussie i Hässleholm och framträdde på SNACK i Hässleholm. Det var åtta komiker på scen. Ludvig Samuelsson var säker som vanligt och bjöd på någon liten rutin som jag missat innan. 

Alla  komiker var suveräna så det är ingen idé att försöka ta upp allt. Det blir ett "Starkt jobbat!" ifrån mig till alla. Behöver antagligen inte nämna att Robin Paulsson var grym headliner för kvällen. 

Min egna insatts? Godkänd men jag snubblade på några formuleringar,, men det är väll väntat efter att två månaders uppehåll. Det börjar bli en bra energisk show från min sida nu. 

Ibland känner man att man kan ha riktat för mycket uppmärksamhet på negativa saker och sådant man är missnöjd med. Så idag tänkte jag räkna upp lite saker jag är tacksam för:

Naturligtvis, min underbara flickvän som stödjer mig i det jag företar mig fastän det ibland är saker hon inte tycker är så bra.

De där tokiga katterna som hänger hemmavid och är så gosiga.

Att jag fått in en scentid per månad externt och att jag troligen får göra något mycket spännande i vår. Ett av tillfällena är därtill som MC.

Att jag hittat minst två likasinnade i Gislaved som jag kan sammarbeta med för att skapa mer scentid.

Att Higgins tror på det jag gör.

Att jag hittat tillbaka till träningen och börjar må bättre fysiskt och psykiskt.

En öppen scen kan vara tuff att ta som ståuppkomiker i varda. Det är alltså inte open mic-night vi pratar om utan en scen som är öppen för varje konstform som går att framföra på scen. Du kan hamna mellan en poesiläsande stofil och ett fjortissvartrockande band. På en öppen scen-kväll är det stor risk att detta just också är publiken. Problemet kan egentligen beskrivas så här:

Du framträder för en publik som inte värmts upp och som inte kommit för att se ståupp. De kan till och med vara helt ointresserade av vad du är där för att göra.

När problemet beskrivs så där så kan man börja jobba med det. Säg att du kört ett fåtal gånger så kanske du inte har några tekniker för att värma upp en publik, då är det nerver som gäller. Kör ditt material med all din övertygelse och ta det inte så hårt om det är helt tyst. Det finns alltid någon som skrattar men inte så högt eftersom... ja, det är ju ett kulturevenemang. 

När man väl har koll på nerverna och kör på lite mer självsäkert så tar man ju mer otvunget ögonkontakt så att man får med sig publiken. Allt material där man tilltalar någon i publiken är guld värt här. 

Man får ofta rätt lång tid på sig på en öppen scen så det finns tid för uppvärmning av publik. När du är på en ståuppklubb så kan du fråga konferencieren om bra publikuppvärmning.

Är ni mer än en på en kväll så se till att få köra direkt efter varandra, då värmer den förste upp publiken åt den andre. Den med starkast nerver eller som känner sig offervillig  kan köra först.  

Jag väljer att klistra in det svar jag skrev till en kille som undrade om jag var den Kim som hade bott på en viss adress i någon stad när han var barn. 

Nä, jag är den Kim som bodde i Norrvik med båda mina föräldrar och sedan i Lycksele, Blåviksjön. lycksele igen, Steinkjer, Lycksele igen, Vejbystrand och Kvidinge med min mamma. Därefter bodde jag i Norrbyberg med min pappa och sedan Kalmar ett tag med min manmma. Sedan var jag vuxen. :)

Sedan jag flyttade till Bredaryd 1999 så har jag bott här. Börjar kännas som att det är dags att röra på sig igen?

Nu på tisdag framträder jag i Hässleholm på Farozon. Nu är jag inne på en bana som på allvar påbörjades i höstas på Higgins i Gislaved, där mitt fokus mer riktas mot att göra humor av den sort som jag till viss del använder  när jag ritar skämtteckningar. Det har tagit en tid att hitta hur den sortens humor ska levereras på scen och fortfarande sliter jag med det men det känns allt mer naturligt.

Det kan hända att jag äntligen hittat den inledningsrutin som presenterar mig snabbt och inte känns flyktig eller onaturlig. Min första inledningsrutin handlade om mitt skägg, men den tappar lite av sin effektivitet om jag trimmar skägget eller... *rys* ...rakar mig! Sedan testade jag en rutin med mitt namn som bas... De funkar båda men jag kände att jag behöver något mer i stil med dialekter och galenskap... When you hear it, you will understand. 

Jag älskar mina hattar, sjalar, kavajer, koftor, cardigans och allt vad det heter. En blandning mellan gubbe och luffare. Där har ni mig.

När jag skrev onelinern om att döpa katten så hade jag en katt och henne döpte jag till Sabina. Sedan skulle jag ha en vän till Sabina så jag bokade en kattunge hos min syster som jag döpte till Sibylla. När det var dags att hämta henne fick jag också med mig en kattunge som min syster inte kunde ha kvar som redan var döpt till Kirke.

Sedan flyttade jag ihop med min flickvän som hade  två katter. Flyffy och Izzie.