Jag är ingen direkt skådespelartalang. Men en sak som är användbart för att skapa humor är att ha karaktärer man kan ta fram i en handvändning för att förmedla det roliga. Jag har två sådana karaktärer som jag jobbar på. Grunden i dem är parodisering av ett par verkliga personer som jag umgåtts med. Men säg inget till dem. Vad jag då tagit fasta på är dialekt, sättet att prata på (ordval och atityd) och kroppsspråk.

Den förste är en Kalmarbo som jag träffade senast för 12 år sedan. Vi umgicks rätt mycket ett tag så jag har tagit fasta på en del av de där minnena. För att vara ärlig så började jag med att härma honom när jag skulle berätta en anektdot för mina jobbarkompisar för flera år sedan. Det var nämligen något han sa som lät så djävla kul. För tre månader sedan började jag använda den karaktären när jag pratade med valpen en morgon och det blev så tokigt att det fastnade.

Den andra karaktären har jag stött på senare i livet och jag lade märke till ett uttryck han använde och hur han verkade så osäker och nervös hela tiden. Jag försökte använda ett par tekniker för att bygga hans självförtroende lite men det föll på att man måste våga försöka själv. Ja, och så en gång ställde han en fråga som jag svarade på med "Syntax error". 

Ska jag vara ärlig så har jag inget problem med att t ex börja använda Kalmariten på scen t ex men Nervis måste jag jobba mer med så att karaktären fjärmar sig lite mer från förlagan. Problemet är att jag kan skruva till det väldigt mycket men ändå ligga för nära.

Någon sa till min mamma för väldigt många år sedan att där en katt sover är det ett hem. Jag kommer inte ihåg exakta formuleringen. Den torde vara vackrare och mer melodisk då den som sa det var en ur-lapplänning. Hur som helst så går betydelsen inte att ta miste på. När jag bodde i min så kallade skilsmässoetta så kändes det länge väldigt konstigt. Det var något som fattades. Along came Sabina. En svartvit liten bondkatthona.

Det blev en skarp förändring i hela miljön. Det blev helt enkelt varmare med någon att bry sig om och behöva ta hänsyn till. Någon som för lite liv. Någon man måste dölja sitt porrsurfande för.

Det blev lite fler katter iom att  jag träffade en tjej i samma veva och sedan flyttade vi mer eller mindre ihop. Tre katter. Pga dålig planering från min sida så dök det upp två katter till. De skulle ha varit sälskap åt Sabina när jag var på jobbet. När  jag bokade katt nr 2 så bodde inte jag  och Sofia ihop och katt nr 3 blev över i kullen hos min syster så jag tog mig an den lilla.

Så rätt fort fick vi tag i en tvåa i Bredaryd. Men fortfarande var det lite för många katter.När du rensar fem kattlådor och köper 15 kg kattsand i veckan inser du att det kanske är någon för mycket.

I vintras dog en av min flickväns katter pga njurfel. Stackar lilla söta Izzie. Jag saknar den lilla köttbullen. Hon var så snäll och mesig den missen. Hon kunde fräsa åt en men det blev mest en gullig utandning så man brukade ibland reta henne lite för att få höra det.

Jag hade lagt ut pengar på att kastrera mina honkatter, min flickvän hjälpte till med den tredje. Tack vare kastrering gick det lätt att hitta en ny adoptiv-pappa till Kirke som var extrakatten. Så med tre katter blev det plats för en liten hund. Molly är en bedårande liten hundflicka som både kräver och ger uppmärksamhet. Min flickvän hade aldrig haft hund innan men jag har haft hundar sedan jag var 19.

Som barn växte jag upp med både katter och hundar så nu känns det komplett. Sabina ligger i fönstret bredvid mig nu och kollar på regnet. Den lilla primadonnan.