Oxford Brittish shorthair

An English routine about Brittish shorthair. Something about pure breed cats.The brittish short hair. What else makes it Brittish besides its ability to make great Churchil impersonations?
puw puw puw sais the cat. I question that. Shouldn't you be purring. I mean like purr purr purr. Cat answers. No i puw. I'm an Oxfowd Brittish shorthaiw!

Jag har kollat av vilka evenemang som kom med i programmet för ett lokalt arrangemang. Som sagt, någon ståupp blev det inte. Nästa år ska jag som variant föreslå Roast på Åbron för de gillade tydligen idén med att köra tv-programs-koncept som event. Rostningar är dock utmärkt just för Live-framförande. Tänk er att grilla ett komunalråd inför komuninvånarna. 

Så nu till den biten när jag tappert försöker dölja min bitterhet.

Att skapa eget material och framföra under enkla former är inte riktigt accepterat. Man ska göra något som folk vet vad det är innan de ens kommer till platsen. Ta bara en sådan sak som att man har Musikquiz. Folk går ju på detta för att de vet vad ett Musikquiz är och snart sagt varje liten stad har någon som arrangerar en kväll i veckan. Så folk är väldigt insatta i vad de får. Om jag säger så här, det är samma människor som istället för att ta in nytt blod i släkten hellre ligger med kusinen.

Den kommunala musikskolan har rövknullat musiksverige totalt genom att så många lärt sig hantera något slags instrument trots brist på skaparlusta och vision. Så vad vi har är ett överflöd av coverband och trubadurer. Trubadurer är som bekant oftare en ensam musiker som enbart kör covers än en musiker som skriver egna låtar. ( De kallas istället för Singer/songwriters när de skapar och framför eget material.)  Och detta går folk till för att de vet att de kommer få höra kända låtar slaktas medan de blir allt fullare.

Det finns en intressant vinkel av det hela i att arrangörer gör det som den tror att folk kommer för att se. Så om det inte finns någon etablerad scen för något så kommer inte en arrangör riskera att folk inte kommer för att de gör något utanför ramarna.

Ståupp har ett par problem här. Ett av dem är att folk tror att ståupp är det de ser på teve och ska man dra något annat folk än insatta så måste man ha tv-kändisar. Det värsta jag har varit med om där var när jag diskuterade start av ståuppklubb med en lokal krögare och han frågade konstant efter olika parlamentet-namn.  Det bästa var när jag fick ner Pontus Enhörning och vi fick fullsatt i den klubb jag då drev.  

Så om jag seriöst vill köra ståupp lokalt måste jag se till att börja jobba. Det är det här som är drivkraften i "jag är inte bitter". Släng ur dig vad det är som stör och fundera sedan på hur du jobbar med det du just formulerat till din fördel.

För att bygga en lokal scen och kunna visa vad Ståupp är i live-utförande så ska jag tillsammans med Tito och Sussie skapa egna Gerilla Comedy-arrangemang. För att kunna visa att jag kan ordna ett bra betalarrangemang så ska jag nu leta efter någonstans att dra igång en klubb till våren och köra bra Ståuppnamn. Men den här gången blir det inte med min plånbok som slagpåse.

Åsikten om SverigeDemokraterna delar jag till fullo men jag undrar vad de skulle tycka om att bli kallade apor? det är väl deras eget uttryck för...

Men jag fattar inte vad som menas med detta. Än så länge kan man inte bli återställd från en medfödd skada av det här slaget vad jag vet. Vissa kanske kan träna upp färdigheter och andra har bara  mindre besvär. Men före detta?

Höstpremiären gick helt OK. Big Ben är en underbar klubb att komma till som rookiekomiker. En klubb där man tas emot varmt. Man kommer ner och Tomas Bonderud tar emot med ett leende och man träffar också på den otroligt charmiga Niklas Rajfalk som är klubbens egna fotograf.

Det här är klubben hela ståupsverige passerar flera gånger nästan oavsett hur ens karriär ser ut. En institution numera. Jag lyckades boka tid där Februari 2009 för att debutera och sedan var jag där under påskhelgen det året men sedan har jag inte haft möjlighet att komma till Stockholm igen så det var otroligt roligt att komma tillbaka.

Tomas uttryckte att det skulle bli intressant att se hur jag utvecklats sedan debuten för två år sedan. Tror inte han blev direkt besviken.

Jag öppnade mitt set med en rutin som var nyskriven. Funkade. Gick sedan in för att sälja in mitt material till publiken. Körde en annorlunda setlista som avslutades med en rutin om barn från Norrland. Ska modifiera den rutinen lite nu. Men i övrigt känns det som att jag nu är redo att gå vidare och skriva mer kadavro-material. Dvs, material i den anda som jag gör skämtteckningar.

Kvällen var full av intressanta komiker för övrigt och jag tycker Tito  och Sussie levererade. Ska bli kul att få videoklipp från kvällen. Foton är jag säker på att vi får. Hoppas Tomas har tid  att klippa ut den videosnutt som vi finns på så vi kan undersöka vad vi ska förbättra.

Vi hade en bra kväll på Big Ben igår!

Så Vickan ska sköta sin plikt som royalistiskt avelssto nu och alla nyhetskanaler som inte räknas kommer fyllas med artiklar om sagda royalistkalv. Tyvärr innebär det att större delen av nyhetsflödet i Sverige kommer vara fuckat för ett bra tag frammöver. Men det innebär väll inte att du och jag glömmer slakten på civila i diktaturer, svälten på Afrikas horn och Justin Biebers frisyr? Troligtvis inte. 

Serien om diktatorn som jag gjorde 2007 gjorde jag som en parodi på alla möjliga diktatorer. Samtidigt som jag ville underhålla med rå humor ville jag smyga in diktatorernas existens i folks medvetande på ett plan där de påmindes om att de kunde dölja sig bakom allt möjligt för att behålla makten men en hel del gånger slutade det med öppet våld mot civila och försvarslösa. Knappt ens med glimten i ögat.

Hur tar man upp den facklan igen? Om jag introducerar ett land till i serien kanske? Ett där petitesser i ett knugahus överskuggar all skit som Ossian hittar på i Asimilistan?

Nåväl, lycka till med barnet Vickan, det lär behöva all lycka det kan få för det barnet kommer inte få välja sin framtid själv.