Mina gamla löpardojor tjänade som sunk-promenadskor fram till i måndags då jag sa åt min flickvän att jag nog får slänga dem för de var rejält slitna och efter en eller flera episoder med för mycket vatten så kunde nog inte ens frysen rädda dem. (Dålig lukt i skor? Lägg dem i frysen så dör bakterierna som producerar lukten.)

Så idag åkte vi in till Värnamo för att jag skulle försöka skaffa ett par nya. Ja, de gamla löparskorna var slängda och jag gick bekvämt i Converse. Någon gång för två år sedan blev jag Converseluder. Nåväl, på Stadium hade de rea och jag hittade ett par Adidas för 699:- och killen som hjälpte mig tipsade mig om att ifall jag köpte 5 rea-varor så fick jag 50% rabatt på reapriset. Så nu har jag en luvtröja till kalla joggingturer och tre par fula strumpor också!

När jag betalade i kassan så frågade jag tjejen bakom disken om de sålt mycket strumpor. Ja, det hade de. När jag tänker efter så var det nog tanken. Att de skulle bli av med en del svårsålt för att snåla människor som jag vill spara pengar.

Sparade jag några pengar då? Jo, nu fick jag hela paketet för 483kr. De där fula strumporna kommer nog till användning. Tror jag ska ta en bild av dem och lägga upp!

Jag gör ett nytt försök med att annonsera ut mina tjänster som underhållare på blocket. Annonsen är registrerad och betald så det tar väl inte länge innan den ligger uppe.

Sattsade på enbart rak kommunikation utan för mycket text. Men ett antal bilder lade jag upp. Två bilder av mig på scen och två skämtteckningar. Lite som prov på typen av humor. Jag länkar till den när den dykt upp.

***uppdatering***

http://www.blocket.se/jonkoping/Staupp___Kim_Johansson_35134298.htm?ca=17&w=1

Hm, jag köpte en distanskurs i japanska. Ska komma igång med den till helgen. För att få lite praktisk nytta av det kommer jag försöka börja använda det för att översätta mina skämtteckningar till Japanska så fort jag kommer in i det. Det roliga med det är att en hel del kulturella missförstånd kan uppstå. Att kunna översätta bildtexterna är delmål 1. 

Förutom då att förstå och göra mig förstådd i vardagssituationer på japanska så har jag ett lite galet mål som jag håller för mig själv än så länge.

Ja, och så vill jag ju kunna tillägna mig X japans låtar och även uppskatta den djupa lyriken i den här låten:

Humiliatio inom ståuppen? Ja, det retoriska verktyget använder man när man inleder sitt framträdande genom att t ex skämta om någon uppenbar del av sitt utseende osv. Det är också rätt bra att börja lugnt så att man inte tappar publiken direkt. Har du några riktigt råa rutiner så gör de sig bäst mot slutet när du hunnit bygga upp förtroendet mellan dig själv och publiken.

Om vi säger så här. Det ska helst vara en konsekvent stil för att publiken ska slippa sitta och gissa vad du är för människa men börja med det lugnaste. Då gärna något som visar för publiken att du bara är en vanlig människa och gärna något som direkt ger skratt för att visa att du är rolig och på vilket sätt du skämtar.

Jag funderar faktiskt på hur kul det egentligen skulle vara om jag gick upp och inledde med en ursäkt för att jag är vit, mellan 30-40 år och ganska ögonvänlig. Allt som faktiskt är okomiskt. Fan att man skulle växa ikapp näsan.

Ja, jag lyckades träna lite ikväll och när jag skulle duscha av mig svetten möttes jag av katten Sibylla i handfatet. Inte för att jag skulle duscha i det men jag behövde det iaf. Så jag tittar på den trotsiga lilla katten. Den trotsiga lilla katten tittar tillbaka. Jag inser att hon inte per automatik kommer flytta sig så jag bestämde mig för att filma processen.

Sitter just nu och kollar Brüno medan jag dricker Bonden - svensk folklig ale. 3.5% så den kan man hitta i en välsorterad matbutik.Riktigt fyllig och fin... Hur det är med Brüno återstår att se. Det ser lovande ut. Ha ha ha, kolllar just hur Brüno har sex med Millis ande...

Så där. Nu är den andra boken för semestern utläst. Babben Larssons bok bjuder på mycket som man kan lära sig av. På ett ställe pratar hon om att skillnaden mellan att göra intryck och uttrycka sig. Fantastiskt tänkvärt avsnitt för komiker som håller på att utvecklas. Egentligen påminner det om något jag läst i många tappningar om ståupp. Om man går upp för att få skratt så är chansen god att du inte  får det, men går du upp för att förmedla dina tankar och idéer så är chansen större.

Hon har med allt möjligt i boken så vem man än är så ska man läsa den. Hon snubblar in på övernaturliga frågor och homeopati, men det är med Babbens varma hjärta så det förlåter man.