Efter att mina föräldrar skaffat nio ungar så bar det sig ändå inte bättre än att de skiljdes i början av 80-talet. Mycket berodde nog på problem som uppkommit när de tagit emott en gård i norrland som inte fick brukas.

Så av olika skäl så var min pappa inte närvarande långa perioder under min uppväxt. Så förutom min pappa så har jag haft ett par andra manliga förebilder.

Den första tror jag nog var min dagmamma Anna-lisas make Folke. Jag promenerade ibland med honom och deras hund Rex. Jag har ett vagt minne av att han var skäggig och såg lite ut som Hasse Kvinnaböske. Ibland hängde vi med honom ut och fiskade också.

Trots att jag inte kunde skriva så skrev jag brev till Folke som han fick läsa upp för mig. Han såg mycket allvarlig ut, tog på sig glasögonen och läste högt "Eeeoä tTeeaa UUEE" Jag kände till formen på vissa bokstäver...

Vad mer kan sägas om Folke. Na, det blir nog en hel novell isf. Men där har ni en av dem som jag såg upp till som barn.

Vad jag kan läsa på expressens hemsida så verkar Lars Von Trier fått en chans att ynka till sig sympatier. Ja, hans film Dogville fanns med på Oslo-terroristens lista över favoritfilmer på facebook.

Jagade reportrarna upp honom eller jagade han ifatt dem för att försöka visa sitt deltaganda och sin ånger över att ha gjort en film där folk dör?

Filmen har fan inget att göra med vad Anders sedan gjorde. Om nu Von Trier ska visa så lite konstnärlig integritet att han ångrar en film han gjort så finns det nog fler filmskapare som knappt borde kunna sova om nätterna av ångest.

Känns det inte lite som videovåldsdebatten? Terroristen skulle ha gjort som han gjorde oavsett om filmen funnits eller inte, för han är en hatisk idiot. Men trots att han är fylld av hat så kan han, eller kanske just därför, tänka ut sina grymheter själv.