Höstpremiären gick helt OK. Big Ben är en underbar klubb att komma till som rookiekomiker. En klubb där man tas emot varmt. Man kommer ner och Tomas Bonderud tar emot med ett leende och man träffar också på den otroligt charmiga Niklas Rajfalk som är klubbens egna fotograf.

Det här är klubben hela ståupsverige passerar flera gånger nästan oavsett hur ens karriär ser ut. En institution numera. Jag lyckades boka tid där Februari 2009 för att debutera och sedan var jag där under påskhelgen det året men sedan har jag inte haft möjlighet att komma till Stockholm igen så det var otroligt roligt att komma tillbaka.

Tomas uttryckte att det skulle bli intressant att se hur jag utvecklats sedan debuten för två år sedan. Tror inte han blev direkt besviken.

Jag öppnade mitt set med en rutin som var nyskriven. Funkade. Gick sedan in för att sälja in mitt material till publiken. Körde en annorlunda setlista som avslutades med en rutin om barn från Norrland. Ska modifiera den rutinen lite nu. Men i övrigt känns det som att jag nu är redo att gå vidare och skriva mer kadavro-material. Dvs, material i den anda som jag gör skämtteckningar.

Kvällen var full av intressanta komiker för övrigt och jag tycker Tito  och Sussie levererade. Ska bli kul att få videoklipp från kvällen. Foton är jag säker på att vi får. Hoppas Tomas har tid  att klippa ut den videosnutt som vi finns på så vi kan undersöka vad vi ska förbättra.

Nu har jag skrivit om setlistan. Efter mycket överväganden så beslutade jag att göra ett par drastiska ändringar och kastar bort en del material som gett för instabil utdelning. Det betyder att en del material som jag inte kört så ofta nu har hamnat i 5-minuters-listan och att en del blivit omskrivet. För min del innebär det rent praktiskt att jag från och med imorgon ska repa setet minst en gång per dag och då leva ut det ordentligt.

Ses vi på Big Ben 18/8?

Efter Wahlbecks traditionsenliga årliga diss av sveriges ståuppscen förra veckan och påföljande medhåll från flashbacktroll som aldrig ser live-ståupp utan tror att ståuppsverige består av manusläsarna ifrån Parlamentet, så halkade diskussionen på twitter in på vem som får kalla sig ståuppkomiker.

Vad jag lärt mig innan så bör man vänta till man börjar få betalt för att göra det. Innan dess är man nog bara komiker i vardande. Det är en rätt vanlig formulering att man ska fått betalt för att ståuppa för att få kalla sig ståuppkomiker.

En annan och kanske mer meningsfull formulering är att man ska ha tokbomba 40 gånger innan man får kalla sig ståuppkomiker. Varför tycker jag den formuleringen är mer meningsfull? Jo, om du fortfarande kämpar på efter alla dessa gånger så har du en obotlig drift att ställa dig inför folk och underhålla dessa. Dessutom så lär sig de flesta faktiskt något meningsfullt av att bomba.

En annan reflektion jag själv gjort är att det finns knappast någon riktigt hängiven ståuppkomiker som inte har framträtt under riktigt dåliga förhållanden. Alltså, man har inte undvikit en svår ståuppsituation därför att man tycker att erfarenheten är nyttigare än att bara framträda där det är lätt att få skratt.

Jag kallar mig ståuppkomiker. Har fått betalt och de gångerna fick publiken valuta för pengarna. Över femtio gånger har jag framträtt under alla möjliga förhållanden. Ett antal gånger har jag tokbombat.

Fast jag funderar på om jag inte ändå skulle våga mig på skrattgarantin som PW pratade om.

Jag kan bara konstatera att själva street comedy genren är glest befolkad vilket innebär att det är svårt att hitta goda råd online. De två bästa träffarna är följande:

Om gatumagi:

http://www.squidoo.com/how-to-do-streets-magic

Och generellt framträda på gator och torg:

http://www.wikihow.com/Make-Money-Busking-(Street-Performing)

Ärligt talat. De gatorna jag tänkt besöka är nog inte de bästa heller, men man måste ju börja någonstans.

Hm, Jag har varit inne på detta innan. Jag har rent av kört Comedy på gatan med en megafon en gång. Nu tänker jag utveckla den tanken lite.

Det finns ett stort problem. Man får ingen direkt publik bara av att stå där, så jag funderade idag på lite olika sätt att underhålla förbipasserande utan att behöva hålla den där obligatoriska publikkontakten och få respons på poängerna.

Vad jag funderar på är inte direkt ståupp, men det kan bli det om folk stannar till och man kan släppa loss lite och interagera. Annars tänkte jag köra lite monologformer mer, men då välja olika vanliga gatu-personer att parodiera, som predikanter t ex.

Just predikanter skulle vara tacksamt då jag bor i Bibelbältet. Då ska jag naturligtvis citera bibeln också på sätt som skapar en liten gnutta obehag. För er som undrar, leta efter Job och hans döttrar.

Jag har lite hastigt börjat knåpa på en annan rutin jag vill framföra på detta sätt. När jag testar det ska jag se om inte min flickvän vill vara med och filma det.

Igår sammanstrålade vi hemma hos mig och diskuterade ståuppmaterial. Det var ett givande och ett tagande. Sussie hade ett par roliga saker som jag och Tito fick ge vår input till. Det ska bli kul att se vad hon gör av det. Det kommer bli en avsevärt fräckare Sussie på scen i framtiden antar jag.

Vi körde samma race med Tito, vilket också det ska bli lite spännande att se. Jag tror till och med att Tito gjorde upp sin set-lista inför 18/8.

Jag själv fick dryfta material och testade en kort liten betraktelse kring drömmar som kan bli min nästa grej. Teodor får ändra i sitt manus också.

Vi har pratat om att göra en Gerilla-turné och Tito kom med ett förslag som kan göra det enklare att genomföra. Det handlar om att skaffa en enklare PA.

Förhoppningsvis ska vi också snart kunna genomföra den show-idé jag närt ett tag.

Har skickat in budgetförslag till ett intressant arrangemang som jag hoppas vi ska kunna genomföra och väntar nu på svar. Så är det när man bara är i startgroparna, mycket väntan på klartecken och reaktioner.

I väntan på svar skickar jag också in upplägg och dyl som förslag på en kurs till ett studieförbund. Så, nu får jag vänta på det svaret också. Det handlar naturligtvis om ståupp! Så förhoppningsvis kommer hösten innebära en del skoj.

På andra fronter kan jag rapportera att vi idag hade sönder en oersättlig detalj som köpts in för 2000$ på mitt jobb. All in a good days work.

Ikväll tränade jag hundvalpen på att hoppa upp emot mig för att kunna lära den vad "ner!" betyder.

Hur menar jag? Jo, ibland kan man hamna i en situation där publiken inte reagerar som tänkt på dina ståupprutiner för att de känner igen innehållet. Detta kan bero på två saker.

ETT. De har sett dig framträda innan och har redan hört dina skämt och kan därför inte överaskas. Det här är inte mycket man kan göra mycket åt för när man är ute och framträder kan man inte hela tiden skriva nytt material. Nybörjare avrådes från det och man tycker att de ska köra samma set varje gång för att på så sätt lära sig materialet utantill och som bonus får man se hur stora skillnader det kan vara mellan olika publikers reaktioner. Även de rutinerade rävarna kör material som de tar om och om igen. Skillnaden är att de har mycket material och kan göra ändringar i setlistan som gör att varje framträdande skiljer sig något från det förra. När man framträder på samma ort mer än en gång så är chansen stor att de som kommer för att se på redan hört dig.

TVÅ. En annan komiker har samma skämt och har kört före dig. Ja, samma är nog att ta i men har man berört samma ämne så är risken stor att man har liknande vinklar. Ta en sådan sak som katter. Många komiker har katter och har skrivit om dessa små mjölkstyrda tyranner. Då är det stor risk att publiken tröttnar på kattskämt om två komiker samma kväll kör sina kattrutiner. Men det finns något som ändå räddar situationen oftast. Att två komiker kan ha olika stilar och koncentrera sig på olika sidor av kattägandet. Är skillnaden stor kommer publiken förlåta, eller om likheten är stor kanske det blir en poäng i sig.

Det finns så pass många komiker där ute att man kan inte gå runt och oroa sig för att någon annan har samma material därför att det är djävligt troligt att det finns en annan som har det. Vad du kan göra är att jobba med just din unika vinkel. Din attityd och dina observationer. Kanske kan du stå ut i från mängden av kopior.

Jag har skrivit en rutin om hur det är att skaffa katt och känner till en annan kattägande komiker. Våra rutiner är väääldigt olika men det kan ändå bli för mycket katt för publiken.

Hur som helst, det finns tusen sätt att misslyckas men även tusen sätt att lyckas. Så  även om det går dåligt för dig någon gång, gå upp igen. Om det behövs, gör om något och fortsätt kämpa. Du kan bara misslyckas om du lägger av.