Det kommer bli roligt och spännande. För första gången på ett tag så ska jag köra ett lite längre set. Inkludera både gammalt och nytt men det är inte det riktigt som är det speciella. Det speciella är att jag ska ta fram ukulelen och presentera en låt under kvällen och så ska vi testa att köra någon gren av teatersport.

Bosebo kult Café kallas arrangemanget.

Inga skratt inget gage. Enkelt. Jag ska nu lägga ut om min tanke kring detta.

Som Babben Larsson säger i artikeln på Aftonbladet.Jag utnyttjar citaträtten till max och klipper in:

"– Det är ett jättebra förslag. Men man måste få något år på sig att lära sig hantverket. Det händer dock att även vi som hållit på länge bombar, säger hon."

På mina tre år har jag lärt en hel del om hur man underhåller en publik. Många gånger har jag gjort det på egen hand utan stöd från andra komiker och en del gånger under svåra förhållanden. Förutom att jag anser att jag är så pass rutinerad nu att jag vågar och kan ge skrattgaranti så tänker jag på ett av mina sämsta framträdanden.

Talang2011. Det finns mycket bakom att det gick som det gick där som tv-tittarna inte ser och dessutom fick jag skratt även om den biten var bortklippt.  Men klippet från programet ligger därute på youtube om någon skulle få för sig att googla mitt namn innan de bestämmer sig för att boka. Så hur ska de våga om de inte t ex sett mig  i något annat sammanhang? 

Det skickar ju ett budskap om att jag är säker på att jag är bättre än så om jag ger skrattgaranti.

Så nu kan ni slappna av, ni vågar boka mig till er firmafest. Blir det inte skratta av så tar jag inte betalt. Jag lovar.

Varje dag gör jag något litet som är ett steg framåt mot mina mål. Ja, plural. Jag har några saker jag vill uppnå till våren. Några var för sig små mål som tillsammans är något större. Och de är bara delmål. Men så är det när man har en dröm.

Minns för många år sedan att jag såg ett program från USA, kan ha varit Rickie Lake eller något sådant. Det handlade om folk som sa sig ha en dröm om att bli artister- Sångerskor mest. Något som där och då sållade agnarna från vetet var "Om du har en dröm så jobbar du mot den, du vaknar inte bara upp en dag och blir det du vill bli.". Det finns de som säger sig ha en dröm om att bli artist men bara går till auditions. Sedan finns det de som har en dröm och gör allt möjligt som har med det att göra. Som kämpar. Sjunger där de får chansen. Lär sig ett instrument och spelar på gator. Skriver låtar osv. Väldigt få av de som verkligen blir artister tillhör den första gruppen. För de i den senare gruppen har varit artister från dag ett.

Från mjukvaruvärlden hämtar jag inspiration från opensource-rörelsen. Om du har svårt att få med dina bidrag i projektet så knoppa av eller starta ett eget från grunden. Settling in the noosphere!

För övrigt. Grattis till er som förstår det här inlägget. I love y'all!

MVH

Kommer ni ihåg ett inlägg där jag skrev om att man kan driva en framgångsrik ståuppklubb genom att bara varva två bra namn?

Nu såg jag följande där en av supportkomikerna som de kört dessa gånger berättade att han blivit bokad till... Just det:

De har hittat ett vinnande koncept. Ha så kul!

Ja, det var en fråga jag ställde mig flera gånger i början. För jag jobbade med leveranserna och vissa gånger gick det  inte riktigt hundra procent. Inte ens 50 procent. Man kanske var för nervös eller trött och så fick man höra "Mer energi".  Det förvirrade mig lite för det var det enda de sa och jag tänkte på att "alla kan inte hoppa runt och skutta på scen". 

Det är inte energi som i kalorier de menade. Det handlar mer om att leverera och uttrycka sin känsla och attityd med övertygelse. Ska du vara lam så ska du vara den bästa djävla lama kille de någonsin sett.

När man inte får fram det så är det mer som när man hade högläsning i skolan.

När man är nybörjare och ovan vid scen så kan det vara svårt att leverera för att man helt enkelt är så nervös så man kämpar mycket med att inte springa av scenen i panik. Fortsätt kämpa om du är där nu. Scenskräck och nervösitet försvinner inte men med rutin kommer vana att hantera detta så attt du kan fokusera på ditt framförande.

En sak. Det bästa förbisedda tipset i Judy carters bok "Stand up Comedy the book". Det som man glömmer och så går det som det går. Här kommer det: Som du tränar ditt material kommer du att framföra det.

Så stå hemma och agera ut ordentligt så att du får in känslan som du vill leverera. Jag har  börjat med detta och det gör stor skillnad mot för om du bara memorerar ditt material och sedan planerar hur du ska agera. Spela in, lyssna, spela in igen tills det du hör på inspelningen låter som det du tänkt. Videofilma osv. Även om du bara är hemma och övar. En poäng här är att när det inte känns fånigt och obekvämt att göra det längre, då har du goda chanser att leverera inför även en svår publik.

De bästa ljudklippen av dina övningstillfällen kan du ha i mp3-spelaren och lyssna på för att komma ihåg materialet, istället för att sitta och läsa ett par A4-papper. Läsa material man tänkt framföra muntligt kan leda just till en sådan där "högläsning i skolan"-känsla.

Energi i ståuppsammanhang? Jag har ändå inte riktigt någon aning. Men jag jobbar på min.

Appen Jokelist. Perfekt. Du kan inte skriva in dina skämt men väl tala in dem. Sedan kan du hantera set-listor osv i appen. 

Jag skulle gärna se att man skulle kunna få se totaltiden på set-listorna  som ju innehåller de inspelade rutinerna och lyssna igenom alla i ett svep. Just nu får man gå in på varje och spela upp. 

Annars en App jag rekomenderar.

Men är ståupp enbart en genre? Hur definerar man genrer för ståupp? För att kolla på musikvärlden igen så delas musikgenrer upp på ett sätt som verkar utgå från val av rytm/instrument/sångtekniker/akordföljder och så har vi indie. Indie som kan låta hur som helst nästan men det räcker med att man är en artist som ligger på ett s.k oberoende skivbolag.

Säg att jag skulle kallas för rekvisita-komiker för att jag har med min teddybjörn på scen. Det skulle ändå vara svårt att tilltala samma publik som Gusten med gummiankan. Eller? Jag tvivlar lite hälsosamt på mig själv här.

Jag har på något sätt haft en tanke om det jag syslar med som indie. Det finns fler väggar i den kåken att måla så jag får återkomma dit för att berätta vad jag menar senare.

Marcus Palm tror jag har skrivit en liten genomgång av olika komikertyper. Men det är som att dela upp musikgenrer enbart efter instrumenten. Det som framförs med instrumenten kan vara väldigt olika.

Jag gör här ett litet utkast till en lista på komiker-genrer som jag senare kan bearbeta vidare och så kan vi se vad nytta det kan göra.

deppkomiker

grungekomiker

metallkomiker

punkkomiker

folkkomiker

indiekomiker

popkomiker

Ok, den listan blev väldigt inspirerad av musikvärldsliknelsen.

Existenskomiker

Socialkomiker

Romantikkomiker

sportkomiker

Det är få som vill sätta en sådan här etikett på sin akt. Men det hjälper både dig själv och publiken att hitta varandra. 

Genren Indiekomiker har verklighetsförankring och jag tänker berätta mer om den i ett kommande inlägg. Jag definerade ju innan Gerillakomiker, men det handlar mer om en arbetsmetod för att få scentid.