En komikerkollega skrev att han inte tänkte skaffa någon personlig gilla-sida på Facebook förrän han har fyllt sin kompiskvot på FB. Altså 5000. Han tycker det är FB-vett.

Det tycker inte jag. Även om jag fyllt min kompislista med folk som jag ser som kollegor och en eller annan idol så kommer jag inte lägga till alla, vars arbete jag råkar gilla, som vän. Och så tror jag en del andra resonerar också. Det är lättare att klicka på en gilla-sida och så kan man följa artisten i dennes arbete, än att försöka bli vän med personen och sedan få se gröttallriksuppdateringar och dylikt som han gör. 

Så redan när jag började min stapplande bana som ståuppare skapade jag lite ironiskt men med allvarlig avsikt en personlig Gilla-sida. Jag hade redan lite cred från 2-3 års skämttecknande så jag antog att det kunde räcka. 

Min profil på FB är rätt öppen så ni kan ju jämföra: http://www.facebook.com/kimsson

Med:

http://www.facebook.com/#!/pages/Kim-Kadavro-Johansson/84004687231

"Bara" 28 som gillar, de flesta är min familj eller liknande just nu, men roligt ändå :-)

Enligt min ringa mening så är Stephan Ahlgren definitivt en kille som gjort sig förtjänt av en gilla-sida. Stephan lille, våga ta mer plats för helvete!

http://www.facebook.com/#!/stephan.ahlgren

Så... Jag antar att jag får fixa den där Gilla-sidan då du vägrar själv...

http://www.facebook.com/pages/Stephan-Ahlgren/176961522336948?v=wall

Gott folk, gå in och GILLA!!!!

Våren började med att jag helt enkelt inte fixade så mycket scentid på annat håll. Jag hade inte råd att åka runt och jag fixade en del på egen hand runtom i byggden. Inför sommaren fixade jag inte heller mycket scentid förutom ett privatgig för deltagarna i en SM-tävling. Sedan kom det igång långsamt med att jag framträdde på Helsingborgsfestivalen.

Sensommaren inleddes med att jag flyttade ihop med min flickvän. Ett gig stort som något

Framträdde på Bredaryds Marknad och var speaker på en fotbollsmatch. Därefter uppträdde jag på en kulturnatt i Höganäs. Gig-mässigt så gick det rätt bra. 

Jag har dragit igång en ståuppklubb lokalt nu för att utvecklas själv och för att hjälpa de lokala förmågorna att utvecklas. Har uppträtt där två gånger nu och det blev en energikick.

Under hösten har en sak  varit tråkig dock. Jag har fått tacka nej till tre gig för att jag helt enkelt inte kunnat åka. Kan inte ta ledigt från jobbet och har haft dubbla hyror så det har varit ont om pengar till resa.Och så har jag inte legat i för att boka in mig heller på scener av dessa anledningar. Men det vänder nu.

Våren 2011 har jag börjat boka in mig för andra gig och så ska jag se till att ta ut Gerilla Comedy på vägen och besöka andra orter med rookieklubben.

Det är min tur nu.

I början av det här klippet ser man när jag testar 6 minuter omskrivet och nytt material. Den som undrar vad som händer så har Tito Salazar först pratat om sin näsa som han tyckt vara stor, därefter så är det någon som svarar i telefon precis framför scenen och när jag sagt något om Håkan Hellström är det en kille som utbrister att han känner sig träffad. Så därför inledde jag med en reflektion om min näsa, trackaserade kvinnan med telefonen och stog och funderade en sekund om/hur jag skulle fånga upp att en kille känt sig träffad av beskrivningen av Teodors kriminella nätverk.

Efter mig går Sussie Josefsson som MC upp och påar därefter kör Matilda Söderberg.

/Kim

När man tecknar en strippserie så kan man låta folk prata om något utanför ramen som sedan syns i sista rutan som kan vara vidare eller en utzoomning. Ja, de behöver inte prata om det men då det syns så blir det helt plötsligt komiskt... Utan att gräva vidare i detta så kan jag bara påpeka att inom skämtteckningar som ju bara sker i en ruta för det mesta så kan man ändå få den här effekten genom att leda läsarens blick så att det som chockerar/förvånar ses sist. 

På en stand up-scen då? Jag funderar lite på det. Det handlar om att fokusera åskådarna. Genom att slita sönder en detalj nästan totalt och sedan gå till en jobbarkompis, peka på en liten luftbubbla och på fullaste allvar fråga om de tror att man kan fixa bubblan så testade jag denna formen idag. Automatiskt så fokuserar den man frågar på just det man pekar på, men ganska snabbt går det upp att det finns ett långt större problem som jag inte verkar bry mig om. Humorgnistan tänds.

...gav mig någon minuts material igår. Jag skriver en text som verkligen ska sälja in Gislaved till besökare. Eller inte. Materialet kommer passa för de som bor i Gislaved och jag funderar på om det går att skriva en variant som går att anpassa efter orter man besöker. 

När jag tänker efter så är det ibland jobbigt att se att komiker gör det. Det gäller mest om det blir för uppenbart. Men det kanske bara jag som känner det så eftersom publiken ofta svarar bra på sådant då de kan känna igen sig i det som sägs. 

Så jag måste fixa en sådan rutin för att se om det funkar för mig. Är jag den typen av komiker?

Jag vet ju redan att jag inte direkt är Callback-typen. Inte ännu.  

Det finns egentligen ingen utbildning som gör dig till komiker/ståuppare/humorist. Däremot finns det utbildningar för att förvalta och utveckla din humor. Det spelar dock ingen roll hur många tekniker du kan i teorin om du aldrig använder dem, så att börja jobba med sin humor rent praktiskt är det bästa sättet att komma fram som komiker.

När man som jag och många andra finner att man inte kommer upp tillräckligt ofta på scen för att utvecklas och kunna uppfylla sin vision om vad man vill göra, då får man antingen finna sig i det eller börja kämpa. Att söka reda på varje liiiten möjlighet att komma upp på en scen är en början, men att skapa sina egna tillfällen är ännu bättre. 

Så nu driver jag en ståuppklubb mitt ute i ståuppöknen Finnveden och vet på så vis att jag har minst en gång i månaden att utveckla och testa humor på. Det var detta jag koncentrerade mig på i fredags. Hade några halvdana rutiner och en ny jag aldrig kört. Nu testade jag dessa i ett svep och tycker det gick rätt bra. Det kan hända att jag får ett videoklipp att lägga upp snart. 

Har provat att filma lite och redigerat. Ska kunna bli ett roligt projekt att dokumentera arbetet med showen. Frågan är om jag ska göra dokumentären underhållande i sig. Lutar åt att jag gör det.

Jag har blivit tillfrågad om jag ville vara med i en revy men sedan ville regissören ha en gitarrist till bandet så pengarna räckte inte till en person till på scenen. Skulle ha varit en bra erfarenhet att delta men nu får jag istället fokusera mer på mitt egna.

Skrev lite på en krönika häromkvällen. Satsar på min förmåga att säga fel saker. Hoppas VN blir nöjda.

Så, sätter en rubrik och börjar skriva...

Tänker börja spela in lite videoklipp som jag sedan ska använda i en kort dokumentär youtubefilm om livet som en ståuppare i glesbygd långt från de två stora ståupp-polerna i Sverige. Malmö och Stockholm för den som undrar. Doukentären blir nog lite lång att lägga upp i ett stycke men vi får se vad det blir av projektet. 

Jag tänker också dokumentera hur jag jobbar för att få ihop en egen  ståuppshow som jag ska framföra i en byggdegård. Blir det av så kommer ni förstå varför jag gör det och hur det blev så. 

Nu närmast ligger ett kort projekt framför mig där jag ska skriva en krönika åt lokaltidningen. Kan bli en välkommen exponering för vad jag gör osv.