Den här bilden förstår ni antagligen inte. Det handlar om humor riktad till en målgrupp som har väldigt specifika referencer. UNIX-användare. Jag kommer förklara bilden nedan, men kolla den en gång och fundera på om den är rolig ändå?

VI är namnet på en vanlig textredigerare i UNIX-miljö. Vanligaste varianten är nog VIM. (VI Improved). Det är ett kommandoradsprogram i grunden och man kan hoppa mellan att skriva in text och att ge kommandon till VI som att spara ":w" eller avsluta ":q" eller tvångsavsluta utan att spara ":q!". Det råkade vara så att jag satt och skrev i MsWord när jag skulle spar och då tryckte på ESC för att hamna i kommandoläge och skrev ":w". Så kan det gå när man hoppar mellan olika miljöer.

Vilket påminner mig om den här teckningen, även den baserad på en verklig händelse.

Ja, det är jag som kommer på mig själv med att försöka stänga av en spegel. Det är som de där gångerna jag läst en tidning och kollat efter i hörnen av tidningen vad klockan är.

Jag har som många andra haft för vanan att ta en bild av mig själv. Ibland gör man det för att mms:a bilden och visa var man är eller vad man dristat sig till att ta på sig. Ibland gör man det av helt egocentriska skäl.

Jag vet inte vilken av dessa kategorier den här bilden är för det är två år sedan. Men jag tog den med digitalkameran mest för att registrera hur skägget såg ut och så. Ja, jag hade inga speglar förutom en liten rakspegel.

Noterar att jag redan då borde ha rakat ryggen... 

Hur menar jag? Jo, ibland kan man hamna i en situation där publiken inte reagerar som tänkt på dina ståupprutiner för att de känner igen innehållet. Detta kan bero på två saker.

ETT. De har sett dig framträda innan och har redan hört dina skämt och kan därför inte överaskas. Det här är inte mycket man kan göra mycket åt för när man är ute och framträder kan man inte hela tiden skriva nytt material. Nybörjare avrådes från det och man tycker att de ska köra samma set varje gång för att på så sätt lära sig materialet utantill och som bonus får man se hur stora skillnader det kan vara mellan olika publikers reaktioner. Även de rutinerade rävarna kör material som de tar om och om igen. Skillnaden är att de har mycket material och kan göra ändringar i setlistan som gör att varje framträdande skiljer sig något från det förra. När man framträder på samma ort mer än en gång så är chansen stor att de som kommer för att se på redan hört dig.

TVÅ. En annan komiker har samma skämt och har kört före dig. Ja, samma är nog att ta i men har man berört samma ämne så är risken stor att man har liknande vinklar. Ta en sådan sak som katter. Många komiker har katter och har skrivit om dessa små mjölkstyrda tyranner. Då är det stor risk att publiken tröttnar på kattskämt om två komiker samma kväll kör sina kattrutiner. Men det finns något som ändå räddar situationen oftast. Att två komiker kan ha olika stilar och koncentrera sig på olika sidor av kattägandet. Är skillnaden stor kommer publiken förlåta, eller om likheten är stor kanske det blir en poäng i sig.

Det finns så pass många komiker där ute att man kan inte gå runt och oroa sig för att någon annan har samma material därför att det är djävligt troligt att det finns en annan som har det. Vad du kan göra är att jobba med just din unika vinkel. Din attityd och dina observationer. Kanske kan du stå ut i från mängden av kopior.

Jag har skrivit en rutin om hur det är att skaffa katt och känner till en annan kattägande komiker. Våra rutiner är väääldigt olika men det kan ändå bli för mycket katt för publiken.

Hur som helst, det finns tusen sätt att misslyckas men även tusen sätt att lyckas. Så  även om det går dåligt för dig någon gång, gå upp igen. Om det behövs, gör om något och fortsätt kämpa. Du kan bara misslyckas om du lägger av.

Fram till jag fyllde trettio hade jag bara rökt två cigaretter och några cigarrer, men så gjorde jag slag i saken och köpte en pipa. Det var någon gång i maj 2009. Första paketet tobak räckte två eller tre månader då jag knappt tog fram pipan men så blev det pö om pö lite mer rökt.

Sedan när jag blev ihop med en tjej som rökte så blev det mer motiverat att  träna och sedan under sommaren hittade jag min favorittobak. Sweet Dublin. Ett sådant paket räcker en månad för mig.

Jag gillar den gramatiskt finurliga repliken längst ner på sidan.

Ja, nu har jag målat naglarna då, men det är ju inte det viktiga i den här bloggen. Det är ju ståuppande och så det mest ska handla om. Så här ser det ut just nu.

På måndag planerar Tito, Sussie o Jag att träffas för att skriva nytt material och diskutera hur vi förbättrar våra framträdanden. Det kommer bli kul att se vad de kommer med för nya idéer. Jag har en hel del material redan och förbättrar mest det och jobbar lite för att hitta min nisch. De andra hoppas jag vi ska kunna utöka materialmängden på så att vi alla lugnt har 30-20 minuter var att framföra. Jag har någon idé om att vi tre skulle kunna köra en show rätt snart. Men det är mycket arbete innan dess.

Just nu jobbar jag med ett arrangemang som ska gå av stapeln om två månader sisådär. För tillfället står budgetfrågan på dagordningen. Men det ser ut som att det ska bli av. När det är spikat och officiellt får ni se det i bloggen.

Jag har målat naglarna. Det blir faktiskt lite stiligt även om jag inte är en hejare på det. Förra gången jag gjorde det målade jag grått med en orange linje framme vid kanten. Tyvärr så var det ett klumpigt försök så det blev inte jättebra men man kunde ana att hur snyggt det skulle ha blivit...

Jag tror det här kan bli något jag gör oftare.

Den här boken innehåller verkligen en uppsjö med bra recept, men för omkring 10 kr? Nej, boken är från 80-talet och är andra upplagan. Första upplaga trycktes ca tio år tidigare och hette "...För omkring 5kr".