Skrev ett mail med svar på lite frågor som ska användas som underlag för en intervju och en av frågorna var en uppmaning att berätta om sitt livs mest omvälvande upplevelse. Jag visste inte var jag skulle börja. Jag utelämnade skilsmässan och det som ledde fram till den. 

Oj! Vad ska jag välja? När jag var 5-6 år gammal blev min mamma ihop med en marockansk man som vi kan kalla M, förutom ett par adopterade ungar så var hant den första av utländsk härkomst som jag träffade.

(1)När jag gick i ettan blev M utvisad från sverige och min mamma som då var gift med honom åkte med honom över gränsen till Norge där man sökte asyl i sverige på nytt. Med i bagaget var jag och tre av mina systrar. Jag fick lära mig läsa i en Norsk skola och lärde mig att vad vi än sagt för dumt om norrmän så... ...har de troligen förtjänat det. M fick sedan asyl i sverige inom ett år. Då hade jag redan bott i Norge på två campingplatser, två hotell, en lägenhet och ett hus. Och ett par  nätter hade jag mardrömmar om poliser som skulle komma och hämta oss.

(2)(Bodde i Nordvästra Skåne)Under sommarlovet mellan femman och sexan så var M utomlands med min mamma och mina två småsystrar. Jag och syskon nummer sex var hemma och tog hand om huset och medan tiden gick hann mina äldre syskon vara på besök och åka igen. När tiden gick ytterligare så ringde de äldre syskonen och undrade om vi ville flytta med till norrland igen och till vår biologiske far. 

Så började en historia som sedan kom att kallas för kidnappning och vi hade alla en kaotisk tillvaro i lite mer än ett år. Två år till och med. 

Då har jag också utlämnat hur livet var hemma med psykopaten M.

 

Emilia

4 mars 2011 19:09

Hej!
Läste igenom 1:a sidan och kunde inte sluta..! Du får en värkligen att fastna. Hoppas att din karriär fortsätter raka spåret till ditt mål.
Får gärna kika in min blogg :) tack för en underbar läsning.

http://www.teenagemum.bloggplatsen.se

Kim Österberg

4 mars 2011 20:20

Tack för berömmet.Hoppas du läser vidare.
/Kim

 

simplysandy

4 mars 2011 21:43

Intressanta inlägg, de här två om din barndom. Vill gärna läsa mer om det, om du känner för att skriva om det vill säga. Det bli en skön blandning med humorn på nåt vis:)

http://www.simplysandy.bloggplatsen.se

 

Floorballs

4 mars 2011 23:01

Tja!
Din blogg är suverän...I'm impressed!
Dina tickets kommer nästa vecka, har
ej glömt.
Ha det kanon!
//F

http://www.cashtips.se

 

Pandan

7 mars 2011 09:27

härligt med lite life background o bara ordet psykopaten räcker gott o väl.
allt behöver man inte skriva/nämna !
kram o hälsa tjejen din (fast vi icke känner varann)

http://19pandan83.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag ska upp på en ståuppscen igen 3/10. Det känns som det kommer vara ett uppträdande för att känna efter om jag är redo att börja igen. Just nu funderar jag på hur mycket av mitt material från före utbrändheten jag kan fortsätta med. Nu är det bara ...

Jag känner att jag börjar närma mig något. Mig själv. Efter många turer i mitt liv har jag tappat en del av mig själv. Den kreativa sidan. De senaste åren har jag hållit igång den på sparlåga i form av olika pyssel med mera. Hobbies kan vi säga. Inna...

Poetry slam kan vara något för mig. Eller, jag vet inte. Det är i alla fall ett utlopp för min kreativitet. Det är inte särskilt troligt att jag vinner en deltävling ens i SM men jag får iaf stå på en scen och framföra något. Den här, öhm, dikten har...

Funderar på en del saker. Hm. En hel del ändå. Måste sålla. SÅ. Det jag funderar på just nu är den där lilla detaljen med att jag vill börja skriva något.... Skönliterärt typ. Att sätta igång att blogga är en övning i skrivande.   Jag skriver myc...

När jag var runt trettio så funderade jag ibland på om jag skulle kunna jobba på t ex försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. Jag kände då att jag troligen inte skulle klara det för jag är en yvig person. Visst trivs jag med givna regler att jobb...