Jag tecknar relativt bra men det är inget man skulle trott om mig som barn. Jag minns hur paniken grep tag om mig när dagisfröken satte oss framför varsin spegel och bad oss att rita av oss. Min kompis, hon ritade upp en sån där symbolbild med ögonsymbol, nässymbol osv, allt medan jag kollade mig i spegeln och såg en tsunami av detaljer välla emot mig. Jag tror jag gav mig i kasst med att rita näsvingar osv...

Jag minns också att jag tyckte det var knepigt att rita människor för jag hängde upp mig på hur benen och så såg ut. För att göra saken värre ritade man nog mest när man gick i söndagsskolan och där skulle ju alla ha fotsida särkar på sig så då slappnade jag av och ritade på det viset. Det ställde visst till det senare.

En pedagog eller barnpsykolog skulle utvärdera min mognad inför hoppet till Förskolan och uppgav bestämt att jag fortfarande ritade huvudfotingar. Jag minns faktiskt den där främmande kvinnan som klev in på dagis och sa åt mig att rita en man. Jag ritade som jag var van vid från söndagskolan, en man med särk ända ner till fötterna. Iofs är jag född sent på året så att jag fick vänta ett år med att gå till förskola skadade nog inte, men att den enda teckningen hade en så viktig del av detta stör mig än idag. 

Jag minns ifrån när jag växte upp att jag alltid tyckte vuxna var förbannat dumma i huvudet för att de talade till mig som ett barn och skulle lägga in sina fördommar om vad barn tycker och tänker i sina tolkningar av vad jag sa och gjorde. 

Såg just en reklambanner föresten. Fettsugning med laser. Någon mer än jag som tänker "I smell bacon!"?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag ska upp på en ståuppscen igen 3/10. Det känns som det kommer vara ett uppträdande för att känna efter om jag är redo att börja igen. Just nu funderar jag på hur mycket av mitt material från före utbrändheten jag kan fortsätta med. Nu är det bara ...

Jag känner att jag börjar närma mig något. Mig själv. Efter många turer i mitt liv har jag tappat en del av mig själv. Den kreativa sidan. De senaste åren har jag hållit igång den på sparlåga i form av olika pyssel med mera. Hobbies kan vi säga. Inna...

Poetry slam kan vara något för mig. Eller, jag vet inte. Det är i alla fall ett utlopp för min kreativitet. Det är inte särskilt troligt att jag vinner en deltävling ens i SM men jag får iaf stå på en scen och framföra något. Den här, öhm, dikten har...

Funderar på en del saker. Hm. En hel del ändå. Måste sålla. SÅ. Det jag funderar på just nu är den där lilla detaljen med att jag vill börja skriva något.... Skönliterärt typ. Att sätta igång att blogga är en övning i skrivande.   Jag skriver myc...

När jag var runt trettio så funderade jag ibland på om jag skulle kunna jobba på t ex försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. Jag kände då att jag troligen inte skulle klara det för jag är en yvig person. Visst trivs jag med givna regler att jobb...