Jo.. vi undrade vad han heter som var med i "Så ska det låta" ikväll. Vi kunde ju båda placera honom så jag gjorde bara en enkel sökning på Google och fick fram att han heter Andreas lundstedt. Vad var problemet? Jag hade gjort en sökning på "Alcazar bög AIDS". 

Det är inte mitt fel att jag vet hur internet fungerar. Stolt var hon inte i alla fall.

Lite som jag känner för mänskligheten när jag ser en hajp för en blogg med den här bilden:

Gör vad du känner för men det känns som lite tidigt. Är det inte ledsamt att tjejer inte får känna sig nöjda med det de föddes med? Men jag kanske ska se det som jag gjorde med ankläpparna. Det är ett utslag av tillhörighet i en kultur... Sedan tänkte jag. Vem kollar den bloggen?

Men är det en variant av folk som bloggar om sin Gastric Bypass eller Följ mig som missbrukat men nu blir ren... Säljer vi alla in en story?

Jo, men jag känner mig lite luddig angående min. Följ mig på min väg mot en tvättbräda....

Följande inlägg kommer jag nog att få försvara och förklara länge framöver...

Det förekommer ofta en sådan där lista. Ni vet den där med "Kolla vilka som också har/hade Aspergers Syndrom". Jag känner mig kluven till  fenomenet. De där listorna kan ju vara bra på ett sätt och dåliga på ett annat. Jag börjar med den bra sidan innan jag skjuter fenomenet i sank.

Det är ju bra när man informerar om NPF för allmänheten att kunna visa att Aspies inte direkt är så handikappade som man förvillas att tro. För den som just fått diagnosen och är lite osäker kan det ju vara skönt att se att så pass framgångsrika individer med AS finns.

Men... Vänta jag såg just en banner för en blogg med en fyrbarnsmorsa och beklagade i mitt stilla sinne att kvinnan inte ser sig som mer än en produktiv livmoder... Och det är inte så särskilt imponerande heller. Min morsa klämde fram 9 ungar. Ganska normalt. Jag är nummer 7.... Sådär...

Men Listan har ett par problem varhelst den dyker upp. Man tar med personer som Einstein som visserligen uppvisat väldigt Aspiga drag men då han är sedan länge avliden så kan man ju inte få det konstaterat. Var det kanske något annat som var rätt med Einstein? Det blir lite löje över det hela när man tar upp varenda geniförklarad död person på listan. Sedan brukar listan vara full av en hel del obekräftade aspies som fortfarande lever. Bill Gates är en av dem. Och en del bekräftade också som tur är... Men här är problemet med listan oavsett utformning. Varför behövs den? För att folk ser Asperger som ett gravt handikapp. Om man drar fram en sådan här lista i tid och otid och refererar till olika kända namn som har/hade Asperger så blir det lätt som ett dåligt försvarstal. "Den åtalade protesterar för mycket!".

Eller så här: Ja ja, det gick väll bra för henom men är DU så bra?

Svaret är egentligen alltid: Ja och till och med bättre!

Saken som gör att jag hänger upp mig på de där listorna kan vara att när du har problem med att klara av din vardag hur hjälper det dig att du eventuellt har något gemensamt med mannen som gav oss den generella relativitetsteorin? Hur ska de stackars neurotypiska människorna känna? Är det någon idé att de ens siktar mot stjärnorna när de hur som helst kommer bli omsprungna av Aspies?

Listor över kända personer som har/hade/eventuellt har Asperger är egentligen ett redskap man tar till när det blir svårt att ge en nyanserad realistisk bild av vad det innebär att ha Aspergers Syndrom. Oavsett om publiken är allmänheten i största allmänhet eller synnerligen diagnostiserade i synnerhet. Så min tanke är att man kanske behöver släppa taget om de där listorna och jobba mer på information och argument som gör praktisk nytta. Här och nu.

För övrigt anser jag att vi alla ska sikta mot stjärnorna.

Vi är ett rätt stort antal som fått konstaterat att vi har Aspergers Syndrom först i vuxen ålder. Efter att man har fått diagnosen så finns det i huvudsak två sätt att reagera. Lite beroende på hur man dels upplevt sitt liv hittills och vad man har för bild av Aspergers Syndrom.

Vissa blir ledsna. Kanske har man haft det svårt och sörjer att man inte fått någon hjälp innan eller så blir man ledsen för att man är medveten om den något tragiska bild av Asperger som media målar upp. T ex via Stalkers på TV3... Men jag reagerade inte så...

Jag har ju hela min uppväxt märkt att jag haft lite problem med den sociala biten och haft en del egenheter för mig som andra tyckt har varit udda. Ja, mycket sorg har funnits i mitt liv men mycket av den hade mer naturliga förklaringar som en psykopatiskt lagd styvfar... Hur som helst så har jag ofta känt mig något utanför. Det har varit som att det var något udda med mig som precis alla märkte. Eftersom jag umgicks över nätet med en ganska Aspie-tät grupp människor så hade jag fått en ganska nyanserad bild av vad det var. Så för mig har diagnosen i första hand känts som en lättnad.

Jag kallar den lättnaden för "Harry Potter"-syndromet. Tanken går lite som så här:

-YES, DET ÄR INTE MIG DET ÄR FEL PÅ, JAG ÄR TROLLKARL!

Ja, jag vet att det upplevs arrogant men hur har man inte blivit behandlad av medmänniskor pga att man upplevts som udda?

Ibland begår individer hemska brott. Kanske har de drogproblem eller något psykiskt problem. Kanske har de fått ta väldigt många hårda smällar i livet som brutit ner dem. Inget är väll en ursäkt, men media och annat okunnigt folk vill gärna ha enkla förklaringar så står det någonstans att personen har Aspergers Syndrom så hålls det fram med olika krystade teorier om hur det fått personen att begå brottet.

Det finns situationer där någon för att snacka lite bara kläcker ur sig "Hörde du om den där som gjorde ditt o datt, hen har tydligen ASHBERGER" och bredvid sitter någon med Aspergers syndrom utan att det syns men  personen känner sig väldigt nedtryckt för att någon tror att man är farlig om man är Aspie och de bryr sig inte ens om att uttala det ordentligt.

Det är sådana här situationer jag hoppas kommer bli färre om jag med flera berättar öppet om oss själva. Få fler att inte gå på mediabluffen om "VI HAR SANNINGEN, DET ÄR ASPERGER SOM LIGGER BAKOM".