Vi är ett rätt stort antal som fått konstaterat att vi har Aspergers Syndrom först i vuxen ålder. Efter att man har fått diagnosen så finns det i huvudsak två sätt att reagera. Lite beroende på hur man dels upplevt sitt liv hittills och vad man har för bild av Aspergers Syndrom.

Vissa blir ledsna. Kanske har man haft det svårt och sörjer att man inte fått någon hjälp innan eller så blir man ledsen för att man är medveten om den något tragiska bild av Asperger som media målar upp. T ex via Stalkers på TV3... Men jag reagerade inte så...

Jag har ju hela min uppväxt märkt att jag haft lite problem med den sociala biten och haft en del egenheter för mig som andra tyckt har varit udda. Ja, mycket sorg har funnits i mitt liv men mycket av den hade mer naturliga förklaringar som en psykopatiskt lagd styvfar... Hur som helst så har jag ofta känt mig något utanför. Det har varit som att det var något udda med mig som precis alla märkte. Eftersom jag umgicks över nätet med en ganska Aspie-tät grupp människor så hade jag fått en ganska nyanserad bild av vad det var. Så för mig har diagnosen i första hand känts som en lättnad.

Jag kallar den lättnaden för "Harry Potter"-syndromet. Tanken går lite som så här:

-YES, DET ÄR INTE MIG DET ÄR FEL PÅ, JAG ÄR TROLLKARL!

Ja, jag vet att det upplevs arrogant men hur har man inte blivit behandlad av medmänniskor pga att man upplevts som udda?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag ska upp på en ståuppscen igen 3/10. Det känns som det kommer vara ett uppträdande för att känna efter om jag är redo att börja igen. Just nu funderar jag på hur mycket av mitt material från före utbrändheten jag kan fortsätta med. Nu är det bara ...

Jag känner att jag börjar närma mig något. Mig själv. Efter många turer i mitt liv har jag tappat en del av mig själv. Den kreativa sidan. De senaste åren har jag hållit igång den på sparlåga i form av olika pyssel med mera. Hobbies kan vi säga. Inna...

Poetry slam kan vara något för mig. Eller, jag vet inte. Det är i alla fall ett utlopp för min kreativitet. Det är inte särskilt troligt att jag vinner en deltävling ens i SM men jag får iaf stå på en scen och framföra något. Den här, öhm, dikten har...

Funderar på en del saker. Hm. En hel del ändå. Måste sålla. SÅ. Det jag funderar på just nu är den där lilla detaljen med att jag vill börja skriva något.... Skönliterärt typ. Att sätta igång att blogga är en övning i skrivande.   Jag skriver myc...

När jag var runt trettio så funderade jag ibland på om jag skulle kunna jobba på t ex försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. Jag kände då att jag troligen inte skulle klara det för jag är en yvig person. Visst trivs jag med givna regler att jobb...