Mitt framträdande började rätt bra. Det var en svårflörtad publik. Bra stämning i lokalen men man kom inte undan med vad som helst. Helt plötsligt fick jag en blackout men tog det lugnt och konstaterade bara faktum för publiken och då kom jag in i mitt material igen. Visserligen missade jag två rutiner men, det var skönt att komma igång igen efter en total blackout som varade någon sekund.

Jag hade kryddat upp min Förstår inte kvinnor-rutin på slutet och det togs väl emot. Det var med stapplande steg jag sedan började framföra min Korsfästa barn-rutin och först såg jag hur en del i publiken såg väääldigt skeptiska ut, men det slutade med skratt i alla fall. Rutinen får således vara kvar även om den är grym.

Teodors terrorattentat med en stereo fylld med Håkan Hellströms musik fick jag nästan försvara eftersom vi var i Göteborg. En man mumlade något för sig själv men en kvinna utbrast klagande "varför då?" Jag svarade helt enkelt med "Varför, för att han är en terrorist, därför". Hela den rutinen kändes rätt ändå. Publiken tog till sig den. Däremot tappade jag dem på Teodors ursäkt om att han taffsade på smånallar eftersom han var katolsk präst.

Avslutningen med Kåt katt som funkat bra många gånger fick jag rätt sval respons på. Jag ska ta och fundera på ett par råd jag fick igår och arbeta om den därefter för att göra den tydligare.

I blickfånget från scenen satt  ett sälskap som trillat in i pausen och var tveksamt intresserade av det som hände på scen. Hade varit bättre om de suttit sig längre bort i lokalen. Som det var nu fick komikerna ofta lägga sig i deras samtal istället. Det var några förfriskade personer som bara trillat in för en öl. Ståupp var inte vad de var där för.

Man kan som komiker komma rätt bra ur ballans om man ser folk som verkar ointresserade.

Nåväl, jag ska studera videofilmen och se hur det egentligen blev. Avslutar med en reflektion. Kvinnor i medelåldern skrattar åt när jag klagar på att det bockskägg jag odlade i 16-årsåldern fick mig att bli för lik min mamma. Kvinnor/mammor i 35-40 årsåldern skrattar åt Korsfästa barn. Kanske för att jag driver med barnens förmåga att tjata "är vi framme snart?"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag ska upp på en ståuppscen igen 3/10. Det känns som det kommer vara ett uppträdande för att känna efter om jag är redo att börja igen. Just nu funderar jag på hur mycket av mitt material från före utbrändheten jag kan fortsätta med. Nu är det bara ...

Jag känner att jag börjar närma mig något. Mig själv. Efter många turer i mitt liv har jag tappat en del av mig själv. Den kreativa sidan. De senaste åren har jag hållit igång den på sparlåga i form av olika pyssel med mera. Hobbies kan vi säga. Inna...

Poetry slam kan vara något för mig. Eller, jag vet inte. Det är i alla fall ett utlopp för min kreativitet. Det är inte särskilt troligt att jag vinner en deltävling ens i SM men jag får iaf stå på en scen och framföra något. Den här, öhm, dikten har...

Funderar på en del saker. Hm. En hel del ändå. Måste sålla. SÅ. Det jag funderar på just nu är den där lilla detaljen med att jag vill börja skriva något.... Skönliterärt typ. Att sätta igång att blogga är en övning i skrivande.   Jag skriver myc...

När jag var runt trettio så funderade jag ibland på om jag skulle kunna jobba på t ex försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. Jag kände då att jag troligen inte skulle klara det för jag är en yvig person. Visst trivs jag med givna regler att jobb...