Just nu säger det rätt mycket. Allt flyter på men jag måste prioritera.

Boka lokaler till turné står högt nu. Annars tar kursen i app-utveckling en del tid också.
Mer ljudklipp kommer snart. Jag har nu en Zoom H1 som hjälp. Det är lite så att det kliar i en bara man ser den.

Nåväl.

I höstas pausade jag mitt projekt som kallas för KKK, kims kunskapskomik, för att hinna med mitt  showprojekt.Nu när det är färdigt känner jag mig sugen att börja spela in igen. Det finns något kick-frammanande med att ha ett projekt igång som ger belöningar i form av väl avgränsade och lätt avslutade uppdrag. 

Men jag funderar på att utveckla det lite. Kanske en mer normal pod? Det kanske blir av men nu njuter jag av lugnet. Jag har beställt en Zoom H1 som med min övriga utrustning gör att jag är rustad för större och mer mångsidiga projekt. 

Ska bara säga att jag lever och påtar vidare med showen. Under våren planerar jag att ta några distanskurser och se vart det tar mig. Ingenstans skulle jag tro då det ju är distanskurser, men några nya skills under skallbenet kan ju vara trevligt.

Ibland kan man planera sig halvt ihjäl och inget blir som det ska men i andra lägen kan man bara följa med dit strömmen tar en och så blir det bättre än man kunnat planera.

Så är lite fallet med min föreställning "Ta mig till er ledare". Redan i Januari började jag jobba med manuset men det gick rätt trögt. Under våren gjorde jag ett par avsnitt KKK som hjälpte mig att få loss proppen för hur jag tar fram material för talat framförande och under sommaren insåg jag att jag behövde en deadline för att jag skulle få lite piska och få färdigt showen. Så inleddes raden med händelser. Som egentligen redan påbörjats ett år tidigare. Ni kommer fatta.

Jag skickade ett par mail. Ett gick till en lokal aktör som borde vara intresserad av showen och jag erbjöd mig att provköra den för dem men svar uteblev... In kommer tillfälligheten. Ständigt den målmedvetna tillfälligheten.

Under 2012 gjorde jag ett inhopp på kulturnatten i Göteborg hos Göteborgs Teaterverkstad och sedan dess har jag haft en del kontakt med dem. Iaf så har jag fått en del mail och jag skickade ett mail till dem för att fråga om de visste om en lokal lik den de har osv som man kan hyra i Göteborg. 

Så fick jag napp. Kanske för att jag just skickade med beskrivning av föreställningen vars innehåll lät intressant. Så fick jag hjälp över förväntan med att få till premiären. Så på genrepet var Benne från GTV med och gav mig en del input och på Premiären som... blev inför 4 personer, samtliga vänner, så var två av dem komikerkollegorna Robert och Annelie från TICK med och gav mig ännu mer boost. Förutom den då som Tito gett mig när jag repade inför honom. Så andra föreställningen inför sju personer blev helt underbar. Jag var trygg i min mission. Sedan kommer en oväntad tillfällighet.

På lite olika vägar fick jag till det att arrangera en ståuppkväll 12/12. På något sätt så blev det inte så. Ironiskt nog så hade jag tackat nej till ett ståuppgig den kvällen för att arrangera själv. Det visade sig att de som var intresserade av att åka till värnamo tog det giget hellre.. Så det blev svårt läge. Jag fick inga komikerkollegor till ståuppkvällen. Troligen var det också trångt om tid på den andra ståuppscenen så jag skulle möjligen missa en möjlighet att framträda öht. För att inte glömma att jag anmält att vi skulle ha ett arrangemang i Värnamo till Musikhjälpen... Lite dumt att avboka helt tyckte jag. Så efter en koll med lokalen så körde jag på med "Ta mig till er ledare" den kvällen. 

Med en tidningsintervju i lokaltidningen samma dag osv så blev det en bra tredje föreställning med mellan 10-20 personer i publiken med ca 10 som var genuint intresserade. Det blev en rolig kväll trots allt ska jag säga och nya vänner fick jag... Musikhjälpen fick 275 kr. 

Men nu är då summan av det hela att jag nu har en bra föreställning med mig i bagaget inför 2014 och jag vet att den kommer växa.

Efter mycket hårt arbete är nu "Ta mig till er ledare" Mark 1 färdig. Nu ska jag jobba med att få komma ut och framföra den lite mer efter nyår. Mark 1 kanske ni funderar över. Jo, det är generations-anmärkning. Föreställningen kommer ju att bearbetas och förbättras även i framtiden. När någon betydande förändring gjorts så är det helt enkelt en ny generation.

Vad kan förändras? Om jag känner att någon del är otydlig kommer jag att ändra på den. Om det finns något roligare att lägga till så kommer det att läggas till. Nu ligger tiden på 45 minuter men om den blir bättre av mer roligt och informativt material så kan det lugnt få bli längre.

Ni kan hitta mer info på kulturskratts hemsida: http://www.kulturskratt.se/ta-mig-till-er-ledare/

Den 30 november har enmansföreställningen “Ta mig till er ledare” premiär på kulturhuset Falken i Göteborg. Det är ståuppkomikern Kim Johansson, boende i Värnamo, som berättar om hur det är att leva med Aspergers syndrom och vilka tankar man kan ha inför en neuropsykiatrisk utredning.

Kim fick sin Asperger konstaterad i September 2012 då han var 33 år gammal. Humor har han ägnat sig åt länge och i februari 2009 började han med ståuppkomik också. Ta mig till er ledare är en humoristisk betraktelse med inslag från Kims ståupp som egentligen alltid handlat om hans svårigheter att kommunicera med omvärlden.

Kim har hela livet haft känslan av att vara lite som en utomjording vilket ger föreställningen dess titel, den klassiska rymdvarelse-frasen; “Ta mig till er ledare”. Inte för att Kim är representant för alla utomjordingar utan för att det finns ett budskap som måste fram. Med “Ta mig till er ledare” vill han roa publiken samtidigt som han belyser hur bilden av Aspergers syndrom ute i samhället skapar problem både för människor med diagnosen och de som står inför en neuropsykiatrisk utredning.

30/11 19:00 Falkgatan 7 Göteborg1/12   16:00 Falkgatan 7 Göteborg

Inträde: 80 kr

En melodi som varit som ett helande mantra.

Jag har fått fundera på den frågan ett par gånger. Vad förändrades egentligen iom att jag fick diagnosen på papper?

För min egen del ökade min självkänsla då jag inte längre "bara var konstig"  utan kan sätta mer konkreta beskrivningar på vad jag har problem med och att jag inte är ensam. För mig kom aldrig aspergerdiagnosen som en överraskning utan den var rätt väntad. Jag hade undersökt många alternativ innan och var rätt säker på att jag är Aspie. Vad som behövdes var bara den lilla formaliteten att kunna säga det. Så är det inte för alla.

Men vad har förändrats? En sak har förändrats till det sämre. Nu omfattas jag av alla fördommar och den snedvridna bilden som finns utav AS. Men det är just det som var en bra sak också. Nu kan jag med självförtroende och den insattes rätt hjälpa till att förbättra de här sakerna. Varför gör jag detta?

Därför att det finns en yngre generation i min närhet som allt tydligare har svårt att få rätt hjälp. Hur jag klarade mig så här länge kan man undra, jag har en aning men inget jag utvecklar just nu. Poängen är att jag vet om barn som fått diagnosen och nästan stämplats som misslyckanden enbart på grund av detta. Det finns barn som tydligt är autistiska men som inte får rätt hjälp. Till viss del för att "ingen annan i familjen har ju det" och ja, en del okunskap.  Fördomar om diagnosen gör att den räknas bort utan vidare pga dessa fördomar.  Under tiden kan ett barn bli väldigt skadat för att vissa personer säger till det att det är fel på det och i vissa fall är det en kommun som säger det genom att utan vidare undersökning placera barnet i särskola.

Problemet är inte särskolan i sig. Alla barn borde gå i särskola lite då och då. Om inget annat så för att få se andra människor för vad de är, människor och inte möbler.  Problemet är att särskolan kanske inte fungerar väl för barn som egentligen klarar "normal" skolgång men bara blir skyfflad till särskolan med hänvisning till "det är något fel på dig, men vi tänker inte ta reda på vad!".  Särskilt om det påverkar deras möjligheter till vidare studier.

Så jag visste att jag endera dagen kanske skulle hamna i en utredningssituation om jag går in i väggen då jag kände hur jag fungerade men valde att förekomma för att 1) Kunna undvika den krisen 2) vara ett exempel åt mina släktingar så att det blir lättare att söka bakgrunder och förklaringar till "problem" snarare än att skambelägga.