Jag fick en akuttid hos veterinären åt min katt så jag skulle behöva sticka tidigare. Så jag sa till min medarbetare som basar över vår avdelning hur det låg till och han tyckte inte det var något att orda om men jag skulle se till att få det godkänt av mellanchefen så han var med på vad som händer.

Så jag går in till honom och säger hur det är. Kattens öga såg riktigt dåligt ut och veterinären gav mig en akut-tid för att det kunde vara allvarligt. Svaret?

-Ja men ni måste få fram gjutningarna bla bla bla så att inte tidsplanen spricker osv...

Nu var ju läget som tur är som så att vi på gjuteriet hade så pass koll på läget att vi visste att om vi samlar alla krafter innan lunch så ska det nog lösa sig, men vilkorade han just min katts lidande?

Visst, skulle jag inte kunnat komma loss så hade jag en krånglig backup-plan så åtminstonde katten skulle vara hos veterinären klockan 15:00. Men naturligtvis finns det mer till historien som gör att jag verkligen undrar vad han är för människa. Om han åtminstonde tänkte så långt som hans näsa räcker skulle han vara rätt skärpt.

Hur gör man nu bra ståupp om en sådan här sak? Inte alls. Inte så länge man jobbar kvar på stället.