Influensan drabbade mig på kvällen när jag kom hem från Öland. Trodde först att det var reaktion på damm med råttinnnehåll som jag vet att jag inte tål men när jag på tisdagens morgon skulle cykla till bussen kände jag att det bara svängde till i huvudet och kroppen. Det var bara att återvända in och lägga sig igen. Har både frusit och svettats. Varit död och lite hyperaktiv. 

En aktiv stund satte jag mig ner med delarna till gitarren jag fick från Faster Elsies bohag och började spåna på hur jag ska laga den. Kollade på youtube om någon använde min metod och kan säga att det verkar som att min plan ska fungera. Fast jag kommer gå något steg längre än de  som jag sett. Förutom att limma med ett starkt lim så kommer jag borra och limma pluggar genom delarna efter att de limmats ihop. Eventuellt lägga någon stödjande skiva på fram eller baksida och limma Sedan stifta och limplugga fast den. Finns inte mycket marginal till detta men det ska jag nog kunna jobba mig runt. En del småbitar fattas så jag kommer få fylla och spackla innan jag slutligen målar om huvudet. Naturligtvis kollar jag om ställskruvar osv passar in igen som tänkt innan jag målar. 

Sedan gäller det att köpa nya strängar och stränga på för att sedan stämma.

Det ska bli spännande att se hur ljudet blir ur den gamla gitarren med sin krackelerade lack. Fundering finns på att försiktigt återfukta trät. Finns väll gitarrfuktare att köpa?

Den trasiga gitarren har jag tagit en titt  på nu. Med hjälp av sökningar på serienumret så vet jag nu vilken modell det är och hur gammal den är. Den är tydligen från 1950.

Min plan just nu är att laga huvudet så snyggt det går och sedan låta resten av gitarren vara.

 Vi är i tagen att röja ur faster elsies hus inför försäljning och en del av processen blev att dela upp saker sinsemellan. Saker som är värda att nämnas är då som följer.

Faster Elsies hatt är så att säga systerhatt till hatten jag fick efter pappa. Vi trodde att Sofia skulle kunna ha den men när jag kom hem visade det sig att det inte var fallet men jag har dem bredvid varandra här hemma nu iaf. För er som inte vet så är det pappas hatt jag oftast har på mig när jag ståuppar.

Kavajtokig som jag är så blev jag glad när jag fick en kavaj som Elsies make Bertil hade haft när han levde. Snygg och rätt storlek för mig. 

En klassisk golvlampa från 50-talet och en fullt fungerande symaskin, husqvarna. En sådan där blåaktig gammal sak. Symaskinen är en sådan där praktisk sak som fattats hemma hos mig och golvlampan är en sådan modell jag sett hos farmor och nu senast hos faster Elsie. Jag älskar den modellen.

Faster Elsie hade en gammal gitarr som var trasig. Ingen var intresserad av den men jag tänkte att den var ju fin och ska faktiskt gå att laga. Så ja, jag tog mig an den. Måste foga ihop huvudet stadigt på den igen. Visst, det skulle vara kul att göra ett ommålningsprojekt av den också men den har en sådan där skön sunburst-målning med krakelerad klarlack nu. Känns som att den ska vara sådan även i fortsättningen. Eventuellt målar jag om huvudet efter ihopfogning för att dölja lagningen. Jag har ett minne av att Elsie visade mig gitarren förra året eller så, men jag minns inte exakt när. 

En viktig sak till sist. Jag fick en av faster Elsies kroppkaksgrytor. Verkar som att jag måste lära mig familjereceptet nu.

Jag har nu uppdaterat giglistan ute till höger i menyspalten. Det har tagit lite tid men jag fick ju till slut tag på lokalen för Vråen-live och det nya datumet för det blev 12/4. Eventuellt kommer jag hyra lokalen fler gånger för att köra otestat material. En gång i månaden kanske blir för ofta men 3-4 ggr per år bör man kunna göra något.

Säg att man kallar det Vråen Live och låter formatet vara öppet för alla möjliga underhållningsformer? Ja, det ska vara någorlunda roligt varje kväll men det går att ordna.

Det planeras för övrigt en slags sommarturné i augusti. Jag ber att få återkomma!

Ska träffa syskon till helgen. Inte helt i angenämt ärende då vi ska ta itu med att städa ur vår avlidna fasters hus. Jag är inte säker på hur många som dyker upp men vi blir väl en handfull. Blir väl lite munhugg som vanligt.

Vi är utspridda över sverige så det är inte många gånger per år man träffas. 9 stycken syskon och 20 syskonbarn. Det finns syskonbarn som jag inte har träffat.

Det är några av oss syskon som gärna sjunger och det har pratats om ett projekt för att spela in några låtar. Mest för att ha som minne i första hand. Mer en logistisk fråga än teknisk om det blir av.

Visst känns det lite som att det varit en explosion med anknäbbsläppar. Ibland när frågan kommer upp så blir det lätt till en tävling i vem som bäst kan säga hur dumt det ser ut. Hur dåligt självförtroende tjejerna som skaffar dem måste ha osv. Jag sticker inte under stol med att jag tycker det ser konstigt ut. Men var passar dessa förstorade läppar in i vår världsbild egentligen? 

Självförtroende-argumentet är lite slitet. Det används ibland felaktigt för att förtrycka folk som avviker. Dessutom känns det som att man behöver ha rätt bra självförtroende för att visa sig ute i det här samhället om man har attribut som sticker ut.

Jag funderar lite i banorna om inte det är ett sätt att modifiera sitt utseende liksom man kan välja att pierca eller tatuera sig. För som jag skrev en gång, det är ju knappast en skönhetsoperation. Sprider sig ankläpparna inom grupper med tjejer där man visar en tillhörighet och status med läpparna? Vilka killar hänger dessa tjejer med och vad har de för attribut? Är det Guidos? Är ankläpparna en dyrare version av svanktatueringen?

Som ni ser är det lite av en antroprologisk fråga det här. Som tallrik i läppen på vissa män och halsringar på giraffkvinnor. En kulturell markör. De kommer inte försvinna men jag tror heller inte att de kommer sprida sig till kreti o pleti.

Det är så här att om vi vill ha ett samhälle där folk ska våga vara sig själva och vara stolta över sitt utseende så kan vi inte uppnå det genom att skuldbelägga ankläpparna. Vad vi gör då är att vi definitivt pekar på att man inte får se ut som man vill. Bättre är att var och en själv vågar vara sitt unika jag och står ut som exempel för den som behöver det.

Har ni förresten tänkt på att det kan vara lättare att vara sig själv som avvikande personlighet om man skalar bort något lager av normalitet på sitt yttre så att de som har svårt att acceptera avvikande människor undviker en och andra vet att de har något särskilt att vänta? Men innerst inne vill vi alla bli kramade. Utom Teodor, björnar gör inte sådant.

Sådär... Det viktigaste är nu på plats. Jag har skapat ett facebookevent för ståuppkvällen!

https://www.facebook.com/events/259437304145044/

Det är en rätt liten festlokal som jag bokat för kvällen men det är just tanken att vi inte ska behöva dra massor med folk för att få tight stämning. Jag räknar inte med en flodvåg med besökare och det är heller inte tanken. Tanken är mer att nå den skara som är nyfikna på ståupp och att få testa nytt material.

Den här kvällen vore ett bra tillfälle att lansera den där föreningen för kul kultur i finnveden? Jag måste se vad de andra säger. PR-jobbet börjar redan nu med utskrift av flygblad och kontakt med media.

Det tog lite tid innan jag fick lokalen bokad men nu är det klart. Den tolfte april kommer jag Tito och Sussie att köra nytt blandat med gammalt inför publik i en liten lokal på Vråen. Det är ett evenemang skapat just för att testa och utvärdera ståuppmaterial. Så det blir nog spännande för alla parter. Naturligtvis är det fritt inträde. Jag återkommer med mer uppgifter senare.