För några år sedan så delade jag ut flygblad för ståuppklubben Glatt humör. Fick en bra plats för detta på en marknad i Värnamo. Jag hade klätt mig i en stil som jag trivdes med och som värmde.

Första två timmarna gick rätt bra. Kl 10-12. Folk såg lite osäkra ut men barn är rätt fördomsfria och en viss grupp av äldre är rätt nyfikna av sig. Men sedan ändrades saker. Folk började gå omvägar eller bara ignorera mig. Det gick liksom inte ens att inleda något med frasen "Hej, ståuppklubben i stan har en show...". Vad hade förändrats? Min klädstil var densamma. Det som förändrats var vilken grupp människor som gick på marknaden. Barnen som gick själva för att de var tillräckligt gamla och de nyfikna äldre hade bytts mot folk i 20-45 års spannet. Det är ju inte så att dessa människor är mindre benägna att ha kul. Däremot så är de mer fördomsfulla än nyfikna. Fördomsfullt kanske men så är det. Så vad var det de såg på stadens gator?

Jo, en kille med sliten hatt, grön sjal, en kofta under en beige-rutig kavaj som var något för stor och med arnvärmare. En  mörkhårig kille med helskägg därtill... De hade helt enkelt beslutat att ignorera mig på 20 meters avstånd redan utan att lyssna, eller kolla på den stora planchen bakom mig... De såg något av det värsta de vet. En tiggande tattare.

Jag gick hem klockan 13:30. Det var hopplöst.

I backspegeln så inser jag att vill jag verkligen nå ut med mitt budskap så får jag tona ner min något punkartistiska bohemstil... Åtminstonde när jag representerar något mer än mig själv.

 

Christian Cederholm

17 december 2012 13:31

Hej på dig!!!

Du har helt rätt, personerna i den här gruppen, är de som tynger ner Sverige.
Det är de här personerna som ser ner på andra, för att själva må bra..
Nu är det jag som dömer dem, men många av de här personerna beter sig verkligen hemskt tråkigt.

http://www.funderingar.net

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag ska upp på en ståuppscen igen 3/10. Det känns som det kommer vara ett uppträdande för att känna efter om jag är redo att börja igen. Just nu funderar jag på hur mycket av mitt material från före utbrändheten jag kan fortsätta med. Nu är det bara ...

Jag känner att jag börjar närma mig något. Mig själv. Efter många turer i mitt liv har jag tappat en del av mig själv. Den kreativa sidan. De senaste åren har jag hållit igång den på sparlåga i form av olika pyssel med mera. Hobbies kan vi säga. Inna...

Poetry slam kan vara något för mig. Eller, jag vet inte. Det är i alla fall ett utlopp för min kreativitet. Det är inte särskilt troligt att jag vinner en deltävling ens i SM men jag får iaf stå på en scen och framföra något. Den här, öhm, dikten har...

Funderar på en del saker. Hm. En hel del ändå. Måste sålla. SÅ. Det jag funderar på just nu är den där lilla detaljen med att jag vill börja skriva något.... Skönliterärt typ. Att sätta igång att blogga är en övning i skrivande.   Jag skriver myc...

När jag var runt trettio så funderade jag ibland på om jag skulle kunna jobba på t ex försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. Jag kände då att jag troligen inte skulle klara det för jag är en yvig person. Visst trivs jag med givna regler att jobb...