Hela livet har varit ett kaotiskt missförstånd. För ca 10 år sedan började jag ana varför men det finns så mycket fördommar att jag helt enkelt inte kunde se sanningen. Exempel: När man ska visa upp någon Aspie så är hen alltid något djävulskt udda och hjälplös. Så jag tänkte väl att "så där illa är det inte med mig!" och gick vidare och kämpade med mina problem. Men för tre år sedan började saker hända. Jag träffade någon med Asperger och insåg att vi var väldigt lika. Iofs så hade jag redan ett år innan hälsat på min syster vars dotter har asperger och då tänkt att flickan är ju inte konstig i mina ögon.  

Men i tre år har jag haft en flickvän med Asperger och hela tiden märkt att det är inte fel på oss.  Så i våras tog jag reda på hur man kommer till en neuropsykiatrisk utredning och skickade in en egenremiss. En första intervju i Juni ledde till att de startade utredningen då de såg tydliga Asperger-drag hos mig och i min berättelse. I Augusti-September gjordes utredningen och den 20 September fick jag reda på resultatet.

Det blev solklart Asperger och ADD. Nu förstår jag många saker som hänt under min uppväxt på ett helt annat sätt. Jag har haft tur. Nu går jag vidare i livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag ska upp på en ståuppscen igen 3/10. Det känns som det kommer vara ett uppträdande för att känna efter om jag är redo att börja igen. Just nu funderar jag på hur mycket av mitt material från före utbrändheten jag kan fortsätta med. Nu är det bara ...

Jag känner att jag börjar närma mig något. Mig själv. Efter många turer i mitt liv har jag tappat en del av mig själv. Den kreativa sidan. De senaste åren har jag hållit igång den på sparlåga i form av olika pyssel med mera. Hobbies kan vi säga. Inna...

Poetry slam kan vara något för mig. Eller, jag vet inte. Det är i alla fall ett utlopp för min kreativitet. Det är inte särskilt troligt att jag vinner en deltävling ens i SM men jag får iaf stå på en scen och framföra något. Den här, öhm, dikten har...

Funderar på en del saker. Hm. En hel del ändå. Måste sålla. SÅ. Det jag funderar på just nu är den där lilla detaljen med att jag vill börja skriva något.... Skönliterärt typ. Att sätta igång att blogga är en övning i skrivande.   Jag skriver myc...

När jag var runt trettio så funderade jag ibland på om jag skulle kunna jobba på t ex försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. Jag kände då att jag troligen inte skulle klara det för jag är en yvig person. Visst trivs jag med givna regler att jobb...