Det finns saker du inte bör göra som ståuppare om du vill ha en ärlig chans i branchen. Det är nämligen väldigt gott om folk som vill uppträda och det finns egentligen ingen millimeterrättvisa, så känner någon klubbvärd att hen inte vill ge dig chansen att uppträda så får du snällt vända dig åt annat håll. 

En sak du bör hålla reda på är just hur lång tid ditt set tar. Det är inget skämt. Det kan vara allvarlig. En komiker som nu har en ganska ok karriär gjorde i början misstaget att gå över tiden några gånger. Två år tog det att reparera den skadan. Två år då han hade riktigt svårt att få scentider och länge pratades det om hur han brukade dra över tiden även efter att han korrigerat.

Sedan har jag hört något om att man helst ska funka socialt utanför scenen. Har hört något exempel på "han är bra på scen men funkar inte socialt backstage!"... Jag bara hoppas att det inte är en så allvarlig grej. För mig med Asperger kan vissa sociala situationer vara knepiga. Jag har blivit bättre på det men gud förbjude att jag skulle göra en blunder som sedan gör att jag därefter  får det motigt i karriären. 

Det kan ju också vara en idé att hålla sig väl med stora, viktiga, aktörer och ...  men sådan skit sysslar inte jag med. Har jag gjort något som stör så var det ändå baserat på sanning och en känsla för moral. Då kämpar jag mig hellre fram på sidovägarna.

Ni bör däremot hålla er väl med folk. 

Jag har hört om ett brev som någon skrev till en i den föreningen central person. Vad det handlade om vet jag inte, men just det brevet har på något sätt varit menligt för hens ståupp. 

Så tänk efter innan du gör något dumt. Som rookie är du inte oersättlig och ingen i hela världen är skyldig dig något.

Vilket tar mig till hur du hanterar att du gjort ett övertramp som ligger dig i fatet. Skapa dina egna möjligheter och se till så att rätt människor blir skyldiga dig en gentjänst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag ska upp på en ståuppscen igen 3/10. Det känns som det kommer vara ett uppträdande för att känna efter om jag är redo att börja igen. Just nu funderar jag på hur mycket av mitt material från före utbrändheten jag kan fortsätta med. Nu är det bara ...

Jag känner att jag börjar närma mig något. Mig själv. Efter många turer i mitt liv har jag tappat en del av mig själv. Den kreativa sidan. De senaste åren har jag hållit igång den på sparlåga i form av olika pyssel med mera. Hobbies kan vi säga. Inna...

Poetry slam kan vara något för mig. Eller, jag vet inte. Det är i alla fall ett utlopp för min kreativitet. Det är inte särskilt troligt att jag vinner en deltävling ens i SM men jag får iaf stå på en scen och framföra något. Den här, öhm, dikten har...

Funderar på en del saker. Hm. En hel del ändå. Måste sålla. SÅ. Det jag funderar på just nu är den där lilla detaljen med att jag vill börja skriva något.... Skönliterärt typ. Att sätta igång att blogga är en övning i skrivande.   Jag skriver myc...

När jag var runt trettio så funderade jag ibland på om jag skulle kunna jobba på t ex försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. Jag kände då att jag troligen inte skulle klara det för jag är en yvig person. Visst trivs jag med givna regler att jobb...