Det var en liten skara som sökte sig till Bosebo Kulturkafé igår. Medelåldern var hög. I publiken satt väl 14 personer. En av kvällen svårigheter var också att Trubaduren som skulle vara med och underhålla hade glömt bort det. Vi hade bara en begränsad mängd material redo att köra så vi tog upp högst 40 minuter ren ståupp och som sagt trubaduren skulle fyllt ut med musik och vi skulla köra lite teatersport också.

Skönt att vi kunde köra några improlekar och Ida som driver kulturkafét drog upp några ur publiken som sjöng och så hade hon en del egna historier att berätta. Jag hade också förberett så att jag samlade in frågor från publiken på papperslappar innan vi började så man kunde improvisera över svaret på frågorna. Det gav bra respons. Jag passade även på att under kvällen berätta om några låtar jag jobbar på.

Publiken var en så där blyg liten grupp som mest log och skrockade för sig själva men Ida och hennes kompis skrattade mer öppet. Likaså en kvinna och en man som satt till vänster i lokalen. Så jag använde dem som mått över hur det gick fram. Hur ska jag beskriva det. Som en studsmatta? En bollvägg, jag kastar iväg skämtbollen och den studsar tillbaka på skrattväggen? Det handlar om dynamiken mellan scenen och publiken. Man kan annars tappa en del timing och känsla om reaktioner uteblir helt.

Nu jobbar jag vidare med att få mer av mitt material aktivt. Jag har 40 minuter totalt men en del har jag inte använt på länge så jag tar inte upp det på scen om jag inte hunnit repa in det. I går hade jag runt 15 minuter som jag hunnit få in. Mer av det nya ska färdigställas, gamla fräshas upp och jag ska organisera några längre setlistor att öva in.  Mer improlekar ska läggas in i lagret också.