I fredags testade jag en 5-6 minuter nytt material. Ja, det var inte helt nytt. En del av det var gammalt material som dött som jag fått liv i med nya vinklar och nytt material inblandat i det gamla. T ex så hade jag en rutin om mitt problem att förstå kvinnor där jag helt enkelt skurit bort allt efter första punch-linen och sedan ympade på en ny del på. Sist av allt körde jag en helt ny rutin om katten. Jag hoppas på ett videoklipp att lägga ut så ni får se.

När jag lyssnat på radion har jag ibland hört en medarbetare på P3 som jag finner fascinerande med sitt uttal och sitt engagemang. Så nu har jag skrivit ihop en sketch och ska börja öva på hans röst. Jag kommer nog inte nära med rösten utan får koncentrera mig på accent och överdriva hans engagemang.

Just nu sitter jag hemma och grämer mig lite över allt jag inte kan framföra på scen än. Eller kan jag? Problemet är att som det ser ut just nu så skulle det bli rätt uppenbart vem det handlar om. Men om jag skriver om  min reflektion till lite mer allmänna ordalag om den typen av människor så kan jag komma undan med det. Jag tänkte just på ett exempel ur Judy Carters bok "Stand up the book" där hon visar hur material blir bättre om man istället för att berätta som det hände, berättar om det som t ex ett gott råd eller allmänt resonemang. 

Hm, jag har lite allmänt att skriva om chefer....