Ah, det här är en fråga som jag får ofta. Lika ofta som Justin Bieber framträder och sjunger Black Sabbath. Aldrig. Men jag ska ändå göra mitt bästa för att besvara den.

En Gerillakomiker kämpar. Finns det ingen gratisklubb att få scentid på för att testa nytt material så går Hän till öppen scen. Fast än det är den sämsta tänkbara miljön.

En Gerillakomiker använder sina svagheter för att bli starkare. Kan du inte bekämpa tristessen på öppet fält så överfall den i skogen där din ringa styrka kan koncentreras på enskilda tristesser en och en. Eller. Skapa egen scentid med de små medel du har tillhanda. Visst kan du stå på gatan i en småstad och göra streetcomedy. Men ärligt talat, då kan du lika gärna stå ensam i skogen. Med en förbipasssernde i timmen ungefär är det lika dött.  Du kan däremot kolla hos små krögare eller liknande i ditt närområde om de har egen ljudanläggning. Poängen är att det då går ganska bra att ordna en öppen mic. På mindre orter är det, som Gislaved osv kan du kanske göre en sådan i halvåret max. Kör samma koncept men åk runt lite. Kan du ordna en egen ljudanläggning kan du prata med i stort sett vilken liten lokal som helst om ett litet arrangemang.Har man ett unikt arrangemang som mer är en engångshändelse på den lilla orten är det lättare att slå på stora trumman och locka publik och med lite kontakter som du har ( Eller kan få hjälp med, se nedan) så kan man locka samåkande komiker från lite längre håll samtidigt som man kickar igång en eller två lokala förmågor. Är du själv medelerfaren rookie så vet du hur du får en sådan hä kväll att rocka. 

Känner du att du är en Gerillakomiker så kontakta mig. Jag vill samla lite folk under namnet Gerilla Comedy. Ska till första oktober fixa en ny hemsida där man kan registrera sig. Där ska vi kunna berätta vilka orter Gerillakomiker slår till i och stödja varandra i kampen för en rolig tillvaro utanför storstäderna. Jag sponsrar det här projektet med en domän, en hemsida och en gerilla-logo till att börja med.

Viktiga komponenter i detta är att inte köra många gånger på en liten ort utan att man arrangera en handfull kvällar utspritt på ett antal orter i ens närområde. Poängen är att man inte ska "lära" publiken att all underhållning är gratis. Genom att köra endast en kväll per halvår så är det lättare att fokusera bokandet så att man får en högre nivå på de komiker som kommer för att visa vadd de går för och eventuellt testa någon ny rutin på en ovan publik.

Jag som redan köpt ett kubbspel och tio kilo fryst kyckling. :(

Tanken med programeringsprojektet jag använder för att lära mig python är att det ska kunna assistera mig när jag utvecklar t ex en rutin eller skämtteckning. Då kommer slumpande av olika attityder osv väl tillpass.

så efter en import av random så var det bara att köra den här koden.

>>> def mood():
...     a=random.randint(1,3)
...     if a==1:
...             print "Var arg!"
...     elif a==2:
...             print "var överdrivet glad"
...     else:
...             print "Var Kalmariten"
...
>>> mood()
var överdrivet glad
>>> mood()
Var Kalmariten
>>> mood()
var överdrivet glad
>>> mood()
var överdrivet glad
>>> mood()
Var Kalmariten
>>> mood()
Var Kalmariten
>>> mood()
Var arg!

Oh yeah, vilken het ekorre. Klart man vill ha en närmre relation till en sådan lite sötnos. Du och jag lilla Kurra, litte vitt vin och räkor. Kanske lite vaselin ocj silvertejp på det? 

I onsdags sov jag bort dagen. I går kunde jag börja göra lite under dagen och ritade på kvällen. Idag har jag piggnat till lite mer och vad händer då? Jag börjar spela The Sims Social på facebook. Snacka om att sådana spel tar tiiiid.

Nä, nu funderar jag på om jag skulle göra något kreativt o nyttigt.

Har ju diskat så då bör  jag ju kunna tillåta mig att spela ukulele?

Sveriges bästa comunity för Linuxanvändare, nybörjare såväl som rävar, får då och då en bild från mig. Just den här veckan tänkte jag visa er den bild jag gjort. Vill ni försöka förstå fler väldigt smala skämtteckningar  kan ni gå in på www.linuxportalen.se och kolla in arkivet.

Min flickvän tog den här bilden när hon var på besök hemma hos mig och jag fick lägga mig tidigt eftersom jag slitit hårt. Sabina brukade alltid komma och sova hos mig på den tiden.

  De är för mysiga missarna.

Gammelkomikerna i Sverige brukar lätt gnälla på att vi har för många skämtmaskiner och för lite historieberättande. Nu senast tryckte Babben på detta i kulturnyheterna. Hon passade på att säga det efter att Judy Carter tryckt på att man måste kapa bort allt onödigt från materialet. Något som skulle kunna leda till ett skämtmaskintänk. Det var nog lättare för den som kort efter debuten kunde köra 20-30 minuter, för att det inte fanns så många att konkurera om scentiden med, att köra längre historier där uppläggen kunde vara 2 minuter innan det egentliga skämtet kom.

Tipsen de gav för övrigt om att utgå från sig själv och ha en agenda, cut to the chase osv är sådant jag jobbat med redan från början. Mest just för att jag började med Judys bok när jag skulle lära mig ståupp. Det jag har fått jobba med är att få scentider tillräckligt för att få vana  och undersöka hur min scenperson är. Jag har under den ovana perioden för två år sedan gjort något riktigt dåligt gig och fick då en del bra input men som var lite pinsam att få eftersom jag ju redan kunde de där grejerna.

Poängen var att jag fick ta emot de där råden i alla fall och sedan på egen hand komma på varför jag gjorde de misstag jag gjorde. Ett bra tips fick jag dock och det handlade om "energi". Vilket jag fick förklarat för mig på ett bättre sätt än när folk bara hävt ur sig något om "ingen energi". Säg inte bara till en rookie att hän inte har energi på scenen, hän kanske inte vet vad du menar.

Så tillbaka till historieberättare. Ska du utveckla sådant material som rookie får du räkna med att inte få testa det på ett tag. För om du skriver en bra historia på säg 3 minuter med bra poänger var tjugonde sekund så kanske det blir den enda rutinen du får köra på ett bra tag. Men det kanske är det värt?

Jag ska ta och försöka skriva en historia. Lite sådant material har jag men jag tänkte om man skulle ta något fullt normalt som pendla till jobbet och  genom att använda liknelser, listor och jämförelser för att göra det hela intressant. 

Tillbaka till skämtmaskinerna. De är inte så hemska som Babben och de övriga gammelkomikerna vill påstå. Många av dem kör just med skämt som handlar om vilka de är och deras personliga problem, men det kanske inte räknas om man inte pratar om samma sak i 10 minuter och har upplägg på 1 minut minimum?

Det som var riktigt bra med inslaget på kulturnyheterna var just att Judys beskrivning av hur man ska strunta i onödiga detaljer för att istället koncentrera sig på det roliga följdes av Babbens historieberättarönskemål så tätt inpå. På så vis kanske vi slipper onödigt långa upplägg på ett växande antal historierberättare.