Igår var jag med Tito och Sussie i Hässleholm och framträdde på SNACK i Hässleholm. Det var åtta komiker på scen. Ludvig Samuelsson var säker som vanligt och bjöd på någon liten rutin som jag missat innan. 

Alla  komiker var suveräna så det är ingen idé att försöka ta upp allt. Det blir ett "Starkt jobbat!" ifrån mig till alla. Behöver antagligen inte nämna att Robin Paulsson var grym headliner för kvällen. 

Min egna insatts? Godkänd men jag snubblade på några formuleringar,, men det är väll väntat efter att två månaders uppehåll. Det börjar bli en bra energisk show från min sida nu. 

En öppen scen kan vara tuff att ta som ståuppkomiker i varda. Det är alltså inte open mic-night vi pratar om utan en scen som är öppen för varje konstform som går att framföra på scen. Du kan hamna mellan en poesiläsande stofil och ett fjortissvartrockande band. På en öppen scen-kväll är det stor risk att detta just också är publiken. Problemet kan egentligen beskrivas så här:

Du framträder för en publik som inte värmts upp och som inte kommit för att se ståupp. De kan till och med vara helt ointresserade av vad du är där för att göra.

När problemet beskrivs så där så kan man börja jobba med det. Säg att du kört ett fåtal gånger så kanske du inte har några tekniker för att värma upp en publik, då är det nerver som gäller. Kör ditt material med all din övertygelse och ta det inte så hårt om det är helt tyst. Det finns alltid någon som skrattar men inte så högt eftersom... ja, det är ju ett kulturevenemang. 

När man väl har koll på nerverna och kör på lite mer självsäkert så tar man ju mer otvunget ögonkontakt så att man får med sig publiken. Allt material där man tilltalar någon i publiken är guld värt här. 

Man får ofta rätt lång tid på sig på en öppen scen så det finns tid för uppvärmning av publik. När du är på en ståuppklubb så kan du fråga konferencieren om bra publikuppvärmning.

Är ni mer än en på en kväll så se till att få köra direkt efter varandra, då värmer den förste upp publiken åt den andre. Den med starkast nerver eller som känner sig offervillig  kan köra först.  

Den första Februari 2009 var en söndag. På Big Ben i Stockholm gick jag upp på scenen och tog mina stapplande steg mot ståuppen. Jag fattar knappt att det är sant ibland. Men så är det.  

Ni som har läst tidigare inlägg kanske kommer ihåg min uppräkning av alla typer av scener jag fått stå på? Här kommer en snabb sammanfattning  för tvåårsdagens skull.

Förutom ett antal rena klubbgig så har jag av ekonomiska skäl uppträtt mycket lokalt på öppen scen och  till och med på marknader. Jag fick bra kontakt med HECK vilka jag har haft ett antal gig med. Tre gånger i Biblioteket i Höganäs och en gång på Helsingborgsfestivalen. The Tivolis Veranda i Helsingborg gästade jag också en gång. Ett par gånger körde jag tur och retur till Malmö för gig mitt i veckan. Förra året gick mest åt till att framträda lokalt på egna scener så som ståuppklubben Glatt Humör, Workshopsframträdandena i Gislaveds Bibliotek och Den nya rookie-klubben på Higgins i Gislaved. Min ekonomi tillät inte så många utflykter. Men jag har ändå varit 43 ggr uppe på scen!

Fördelen är att jag fått jobba med väldigt blandad publik och fått testa väldigt mycket material. Nackdelen för min del med att ha uppträtt väldigt mycket på egen scen och lokalt är att bara de komiker man bokat in känner till en och det är komiker som ordnar ståuppklubbarna... Ni greppar. Fördelen däremot att lokalt så växer mitt namn vilket innebär marknadsföring mot företag som kan tänkas hyra in en komiker.  

Nu i backspegeln kan jag skönja att allt det jag tyckt vara negativt kan ha effekt jag nu är väldigt mycket säkrare på scen eftersom jag fått kämpa med svåra situationer. Nu kan jag jobba mer med material och energi. Nu börjar mitt tredje år och jag lovar mig själv att nu ska ni få se vad jag kan göra!

Den är stenhård. Det kommer nya rookies varje dag och scenerna blir inte fler i samma takt. Hur skulle de kunna det? Det måste ju finnas publik också. Därför kan det vara svårt att få scentid så att du själv blir bättre och kan konkurera. Det brukar mest innebära att det är svårt att få 10-15 minuter åt gången på scen  snarare än att du inte får komma upp på scen överhuvudtaget.

Om du nu inte bor i Stockholm eller Malmö så är det därifrån du kan vänta dig mest konkurens ifrån. Och ja, där får du nog kämpa mest om scentiderna. Det finns en del scener i Göteborg men det verkar som att det är glest just nu. Jag hör inte så ofta nya namn i från Göteborg men det kan vara mitt eget fel.  

Medan Stockholm är nästan överetablerat både när det gäller klubbar och komiker så verkar det finnas utrymme i Göteborg. Men mest utrymme finns det om du bor i en småstad. Starta din egna scen och låt komikerkolegorna besöka dig istället för tvärtom.   

Den här frågan brukar många nybörjare ställa. Paradoxen är att du måste uppträda för att få scentid. Hur ska jag förklara det? Jo, du bör se till att få in foten på en klubb. Men det är inte så knepigt som det låter. Ta t ex en rookieklubb. Besök den och häng med de som uppträder. Prata lite med folk och se till att få ett ord med den som driver klubben. 

Hur menar jag med att man måste uppträda för att få scentid? Jo, det blir lättare för de som driver klubbar att relatera till vem du är om de har sett dig på en annan klubb först. För att ytterligare öka på den effekten så ska du se till att alltid ha ett aktuellt videoklipp som du kan skicka till klubben du vill uppträda på. Jag har också sett att många skickar med mer erfarna komiker som referenser när de mailar en klubb. 

Kom föresten ihåg att när du  väl får scentid så håll dig till den tid du får. Ingen vill ge en komiker 5 minuter på scen om det sedan flyter ut till 15 minuter. 

Eftersom scentid är det du behöver för att bli en bra komiker så kan följande vara bra att tänka på. Det behöver inte vara just en ståuppklubb du uppträder på och det finns inget som säger att den scen du uppträder på måste vara organiserad av någon annan än dig. 

Exempel ur min egen verklighet är att jag har uppträtt på kommunens öppna scen, på öppen scen i en rockklubb, på marknad, på en nästan tom uteservering och på ståuppklubbar jag driver själv. Det kräver mod och du kommer få ett dåligt utgångsläge i nästan samtliga fall men det härdar dig. 

OH, den här kan vara omständig att svara på, men jag kan på rak arm säga att jag gärna vill uppträda på Norra brunn. 

En annan sak man kan nämna här är att jag har någon vision om att köra en turné runt på små orter under vad många skulle kalla lågsäsong och sedan kanske tar en turné på sommaren  på campingplatser... Riktigt litet och sunkit ska det vara.  

Jag längtar också till möjligheten att köra på Big Ben igen. Har ju inte haft råd eller kunnat åka på ett tag. I April är det två år sedan jag sist var på Big Bens scen.

Naturligtvis vill jag kunna uppträda mer på ståuppklubbar runtom i landet, det säger ju sig självt. Just nu känns det som att jag på många sätt måste bygga upp kontaktnätet och mitt rykte igen efter att ha varit borta från Stockholmscenen och Malmöscenen och Göteborgsscenen.... Nu ska det långsamt men säkert  bli ändring på det.  

Svaret på den här frågan är jag inte säker på. Det verkar som att det är manliga befolkningen från 15 till 40 och den kvinnliga befolkningen från 20 till 60.  

Men det är bara generaliseringar från vad jag sett, men riktigt säker på den här frågan blir jag nog inte förrän jag börjat med någon egen show och ser vilken publik som kommer då. Så det dröjer nog några år innan jag vet. 

Vad tror ni min publik är? Charlotte eller Bert? 

Varför försöker jag kämpa mig fram som ståuppkomiker? För att skrattet helar. När ens egna skratt kanske inte räcker till så lyfts man vidare av andras skratt. För  att man kan bearbeta väldigt mycket med humor. 

Man vill också gärna lyfta andra så som man själv blivit lyft av skrattet. Men det finns nånting mer. Det är en speciell stämning på ståuppklubbar. Man träffar likasinnade och får njuta av humor både som konsument och producent. Det är då backstage men hela kvällen är en underbar konstig upplevelse. Från ren förväntan om glädje till att den med rätt manövrer infrias. 

Men som sagt. Ståupp för att jag vill höra publikens skratt, men inte till vilket pris som helst. Målet är att ta in publiken i min världsbild och få dem att se det som jag ser...

Ah, nog med skitsnack, jag sysslar med ståuppkomik för att det är kul.