För arrangemangen som fyller mig med energi:

Black Sabbath - Paranoid

Ozzy Osbourne - Crazy train

REM - Shiny happy people

Låtar som kan få mitt humör att gå upp oavsett hur låg jag är:

Israel Kamakawiwo'ole - Somewhere over the rainbow/What a wonderfull world

Anna Järvinen - Äppelöga

Kim Larsen - 682 A

Kim Larsen - Dagen för

En låt som gör mig vemodig men inte pga texten utan för hur den låter och de minnen jag har av den.

Steve Earle - Copperhead Road

Jag var ensam och sov med spotifys country-radio på. Mitt i natten vaknade jag. Ensam. Ledsen. I fosterställning på min säng som stog i min kala etta. Musikarrangemanget och Steve Earles vemodiga raspiga röst satte fingret på hur jag mådde just då. Jag har numera Steve Earles Copperhead Road i min spellista men har flera mer positiva minnen. Dock alla med ensamhet som gemensam nämnare. När sommaren kom 2009 och jag hade fått lite ordning på min etta. Långsamt började jag må bättre och soliga dagar hade jag fönstrena öppna. Satt där i min sunkiga soffa, läste en bok eller ritade. 

Det var den sommaren jag började spela Äppelögat. Den där äckliga ettan blev mysig när Anna Järvinens röst fyllde tomrummet.

>>> def oops(antal):
...     for i in range(antal):
...             print "oops!"
...     print "out of oops!"
...
>>> oops(9)
oops!
oops!
oops!
oops!
oops!
oops!
oops!
oops!
oops!
out of oops!

Jo, detta testade jag i den interaktiva pythontolken. :)

Var aslänge sedan jag  programmerade så jag har fått börja om på nybörjarnivå igen. Det roliga just med den interaktiva tolken är att man kan sitta och leka på det där viset för att se vad som händer.

Den här skämtteckningen dog den dagen MJ gick bort.

Ibland kan man lockas att prata om ganska vidriga eller jobbiga saker på en ståuppscen. Det bästa vid det laget är att retoriskt korrekt inte tala om det. Möjligtvis antyda.

När jag framträdde inför Bredaryds marknadsbesökare ville jag nämna några ord om att någon i samhället hade dåliga eldningsvanor. Hade jag gått rakt på och bara hade öst på med skämt om hur de lade en rökridå över centrala Bredaryd så skulle jag framstå som ganska osympatisk. Istället började jag med att poängtera hur svårt det är att framträda inför folk man ska kunna se i ögonen även i fortsättningen. Sedan förklarade jag att därför kommer jag t ex inte skämta om *** som eldar så att det ligger en Lützendimma över byn. Avslutade med att han kunde känna sig lugn. Egentligen var det aldrig mycket till skämt men hela piruetten i sig roade publiken ordentligt. Därför är det också ett exempel på att framförandet är väldigt viktigt inom ståupp. 

Här kommer en underbar dubbeltydig glidning:

Mitt bredband hos 3 krånglar. Man kan undra vems sida 3 står på, inte är det pornhubs i alla fall.

Jag vet att det finns ett projekt som mer eller mindre är vikt för mig. Som är i stort sett sålt innan det lämnat ritbordet. Det är ett förslag från förlaget. Problemet är att det är ett enormt projekt med mycket handarbete och tankekraft från min sida. När flytten är över kommer jag ta mig an det projektet. Det handlar så att säga om ett seriealbum. Jag måste värma upp ritmusklerna.

En sak jag funderar på att göra.  Föreläsning om presentationsteknik. På jobbet har jag suttit mig igenom två tvåtimmarsföreläsningar av kunnigt folk som har varit själadödande. Död åt powerpoint föresten. Att ha en föreläsning om föreläsning kräver dock att jag gör ett bra jobb.

Ska sätta mig och mindmappa om de här sakerna ikväll.

Det är inte alltid nödvändigt att baka in fler förklaringar före en poäng. Den rutin jag skrev om i bananskalsinlägget är ett exempel på det. Den poängen jag leverera bygger nämligen på just överraskningsmomentet. Många poänger gör det inom ståupp. Den rutinen jag avser har jag kört ett antal gånger och fått den förväntade reaktionen på rätt platts. Men jag har alltid varit lite medveten om att den kan fallera, därför har jag innan funderat kring hur jag följer upp.

Så kan man alltså fixa en rutin så att man slipper krångla till det. När jag säger "gömma leif pagrotski" och publiken är tyst så kan jag följa upp som jag gjorde på Big Ben med "Alltså, referensen är den-lille-hårige". 

Om en seriefigur ska halka på ett bananskal så måste man först ha presenterat bananskalet för läsaren för att inte läsaren ska funder mer på vad tusan som hände istället för att se det komiska.

Det förekommer överallt. Om du i inledningen av en film får se ett hagelgevär så är det 90% chans att någon kommer bli skjuten med sagda gevär. Jag tog den siffran ur luften men jag hoppas ni förstår andemeningen. Man kan jaga änder.

Så jag funderar på en rutin jag har där jag amvänder ett väldigt ovanligt uttryck som liknelse vid intim aktivitet. Överraskningen blir för stor för att vara rolig alltid. Hur ska jag grunda för att det kommer utan att förstöra poängen? Jag ska ta en funderare på det där och återkomma.

Jag ersatte Håkan Hellström med Justin Bieber i en rutin som helt enkelt handlar om att använda musik som massförstörelsevapen. Gissa vad, det funkar bättre, som om det var mer universellt. Iom Justins flukturerande även i svenska bloggar, radio och tv-program så har folk som inte är tolv år och tjej hittat ett nytt objekt att samlas kring i avsky. 

Faktum är ju att jag gillar Håkan en del själv så nu känns det mer OK när jag drar den rutinen.

On other news. Började skriva på mitt CV ikväll. Varje gång jag gjort en sammanställning av det slaget så undrar jag vad det ger för bild av mig. Visst jag har jobbat på ett ställe i 10 år nu men alla dessa sidoverksamheter som ändå betyder mycket för min nuvarande kompetensnivå?