Ja, det var en fråga jag ställde mig flera gånger i början. För jag jobbade med leveranserna och vissa gånger gick det  inte riktigt hundra procent. Inte ens 50 procent. Man kanske var för nervös eller trött och så fick man höra "Mer energi".  Det förvirrade mig lite för det var det enda de sa och jag tänkte på att "alla kan inte hoppa runt och skutta på scen". 

Det är inte energi som i kalorier de menade. Det handlar mer om att leverera och uttrycka sin känsla och attityd med övertygelse. Ska du vara lam så ska du vara den bästa djävla lama kille de någonsin sett.

När man inte får fram det så är det mer som när man hade högläsning i skolan.

När man är nybörjare och ovan vid scen så kan det vara svårt att leverera för att man helt enkelt är så nervös så man kämpar mycket med att inte springa av scenen i panik. Fortsätt kämpa om du är där nu. Scenskräck och nervösitet försvinner inte men med rutin kommer vana att hantera detta så attt du kan fokusera på ditt framförande.

En sak. Det bästa förbisedda tipset i Judy carters bok "Stand up Comedy the book". Det som man glömmer och så går det som det går. Här kommer det: Som du tränar ditt material kommer du att framföra det.

Så stå hemma och agera ut ordentligt så att du får in känslan som du vill leverera. Jag har  börjat med detta och det gör stor skillnad mot för om du bara memorerar ditt material och sedan planerar hur du ska agera. Spela in, lyssna, spela in igen tills det du hör på inspelningen låter som det du tänkt. Videofilma osv. Även om du bara är hemma och övar. En poäng här är att när det inte känns fånigt och obekvämt att göra det längre, då har du goda chanser att leverera inför även en svår publik.

De bästa ljudklippen av dina övningstillfällen kan du ha i mp3-spelaren och lyssna på för att komma ihåg materialet, istället för att sitta och läsa ett par A4-papper. Läsa material man tänkt framföra muntligt kan leda just till en sådan där "högläsning i skolan"-känsla.

Energi i ståuppsammanhang? Jag har ändå inte riktigt någon aning. Men jag jobbar på min.

En gång 2009 körde jag sådär 10 minuter ståupp ensam på en restaurang under väldigt improviserade former. Jag fick en mick iaf. Men hur som helst så handlade det om att jag och ett band var lördagkvällens dragplåster på den lilla krogen. Det kom en publik om än liten.

Materialet var testat, fungerande och det enda jag kämpade med var väl den här känslan av att själv dra igång "Nu blir det roligt!" som man annars får hjälp med på ståuppklubbar. Dels av MC och dels av de komiker som eventuellt kör före. Det blev en del skratt men det var bara 10-15 personer i lokalen. Det är svårt att jobba med. Men det går.

Senare på kvällen tog en överförfriskad man sikte på mig. Han tog satts två meter ifrån mig och började vingla åt mitt håll. Han satte  sig ner mittemot mig, tio minuter senare. Tittade på mig. Lite till höger om mig. Över. Under. Ja, allt på samma gång. Sedan frågade han "Kan man få ge ett tips?". Jag tyckte att det kunde han få göra. 

Vid mitt godkännande tog han en ansatts och sluddrade fram "Igenkänning". 

Det var en rätt lyckad kväll måste jag säga. Men jag har alltid undrat om man kan skapa ståuppmaterial, med utgång från sig själv, som rakt igenom ord för ord, som alla du någonsin framför det för kommer känna igen sig i? Troligen, men i slutändan tycker jag nog det skulle bli rätt tråkigt.

Så här i efterhand ser man ett mönster. Jag har återfått mer av den produktivitet som jag hade för fyra år sedan men det har hela tiden varit en kamp. 2007 kom första stegen mot botten. I efterhand ser jag att det handlat om en lång serie negativa händelser som ledde ner i en depression. Både från mitt dagliga arbete och från mitt dåvarande förhållande. Man måste må relativt bra för att vara kreativ. Kreativitet kan vara ett hjälpmedel för att bearbeta motgångar men för att vara produktiv och skapa måste man ha ett go och en lust att skapa.

Babben Larson skriver om detta i sin bok. Man måste vara bra på livet för att vara bra på ståupp. För min del gäller det även tecknande och övrigt skapande. Samtidigt ser jag att jag måste ge min hjärna lite saker som den mår bra av. Låta den lösa problem och anstränga sig. Och allt skapande är inte lust. Ibland måste man se till att sätta sig ner den stund det tar och rita och skriva oavsett om det blir en fullpoängare. Vänja kropp och hjärna vid att göra det jobbet regelbundet.

Idag kom jag ihåg en idé jag fick 2007 och kände mig lika entusiastisk igen för den. I måndags tänkte jag på en figur jag ritade på gymnasiet och funderade på att göra något med honom. Får lägga band på mig så att jag inte bränner ut.

Jag har en tendens till att improvisera i köket. Igår startade jag med 3 dl Gröna linser 6dl vatten En burk hela tomater 1/2 Gul lök 1 morot 1 buljongtärning 1tsk salt 5 hela pepparkorn. Kokte upp och lät det koka på svag värme under lock i 20-30 minuter. Pressade i tre vitlöksklyftor och rörde ner en sked Dijonsenap. Lät det koka tio minuter till. Hällde i vad jag tror var 1 dl grädde och läte det koka 10 minuter till.

När jag tänker efter är det mer en stuvning... Lite peppar osv efter smak. Om jag har i korvar eller annat redan färdigt kött i så brukar det åka i samtidigt som vitlöken. Men igår körde jag helt grönt. Förutom grädden då.

Något som går att likna vid Hummus:

1 burk kikärter

2-3 msk rapsolja

ett stänk pressad citron.

Salt och peppar efter smak

Bearbeta med gaffel tills alla kikärter är mosade och det får den där pastejliknande konsistensen. Jag klämmer då i en vitlöksklyfta och igår kryddade jag också med chilipulver och en gnutta kardemumma. 

Den här kvinnan har frikyrkoblicken. Ett leende som sitter heligt klistrat i ansiktet och ögon som verkar vara lite på väg bort. Stirrandes lyckligt i fjärran där frälsaren kommer till räddning. Som vissa kallar den. Karolablicken.

HM, jag är inte där ännu men innan jul ska jag börja jobba in den här klassiska ukulele-låten.

Eftersom jag har syskonbarn med diagnosen asperger och en del av mina syskon visar tendenser till AS och en hel hög med andra orsaker så tyckte jag att den här artikeln på Svenska Dagbladet var intressant. Den handlar om hur det kan vara att leva i relationer med en partner som är aspie eller om man har det själv. 

När jag postade länken på FB så tipsade någon mig om en sida där man kan testa sig. Nu är det inte bara att gå och göra ett test egentligen, en asperger-utredning tar tid och innebär både intervjuer med dig och din familj samt observation av dig i olika miljöer. Men testet kan ju ge en fingervisning. Säkert är det något mer men ja ja, jag är ingen expert, bara besserwisser

Ni hittar testet på psykologitest.se och det är mycket enkelt. En handfull ja, nej , ibland-frågor.

Jag har själv gjort testet någon gång för två år sedan och nu idag. Båda gånger med samma resultat. Bara en eller två poängs skillnad. 27-29 poäng. Jag vann ett gosedjur.

Kan finnas många skäl till resultaten. Vad tror ni?

Vi har packat ett antal lådor i helgen. Det ska bli skönt när vi väl har installerat oss i lägenheten i Värnamo. I 12 år har jag bott i Bredaryd. De senaste 4 åren har jag flytta runt i samhället men nu  lämnar jag den relativt mysiga bygden. Blir lite extra pendling men fritiden blir mer rik inne i den ändå rätt sömniga småstaden Värnamo.

Upptäckte att min gamla Eeepc Nippeltvist börjar krångla kungligt nu. Bakgrunsbelysningen till skärmen har lagt av. Batteriet är nästan dött och strömsladden har jag fått laga sedan en katt bitit sönder den. Plus att jag skulle behöva mer minne i min arbetsmaskin. SKärmen är för övrigt för liten för mig att jobba på grafiskt. SKatteåterbäringen i December kan hända räcka till en ny laptop. Jag väntar. :)