Ok, jag gjorde ett par tester innan jag blev utbränd och kom fram till då ( med mina diagnoser i bakgrunden) att jag redan räknades som hjärntrött i jämförelse med normen. Så en utbrändhet, utmattningsdepression, påverkar mig rätt mycket.

Nu har jag jobbat mig tillbaka sedan 2017. Efter att ha sett en del andra i liknande situation genom jobbet har jag anat problematiken bara innan. Det har varit en uppförsbacke och jag är inte säker på att den är över ännu. Krönet är långt borta eller obefintligt.

Men i söndags hade jag en ovanlig dag. Jag kände mig vaken och fick saker gjorda. Det är svårt att sätta fingret på när jag upplevde det senast. iom skillsmässa och allt det för med sig så har jag haft ett stort bakslag också. Det som förvånade mig var nu att denna upplevelse fortsatte på måndagen och tisdagen. (i dag.)

Du lär dig snabbt att inte lita på dig själv i detta läge och mycket riktigt, idag upplevde jag att jag glömde ord mm. En signal om att hjärnan var trött. Det svåra i det här läget är att jag kände mig vaken. Naturligtvis försöker jag hitta en förklaring.

Det kan vara så att när jag upplevde vakenhet och energi så var det verkligt, en stor del av min hjärna hängde med, men någon del är inte med ännu. Den delen drog i nödbromsen.

Så eftermiddagen har jag tagit det lugnt i arbetet och på fritiden för att inte ramla tillbaka flera steg. Det är ingen skön upplevelse att behöva anstränga sig för att lägga ihop 1+1 eller att bli förvirrad bara för att man håller inköpslistan upp och ner. Komisk men inte skön.

Det som pekar på en positivare utveckling än jag vågar hoppas på är det faktum att jag just nu sitter här och skriver den här texten. Fundera gärna på det min vän. Jag har en diagnos på autismspektrumet och kan berätta om tider jag inte fungerat som jag gör nu. Utbrändhet är ännu en sak jag kan berätta om när jag orkar. 

Om du funderat färdigt nu så har du nog också tänkt samma sak som jag. Hur många det är som har dessa upplevelser men inte ork eller förmåga att delge omvärlden om hur det är. Så vi som vacklar vid den gränsen måste ta hand om oss, inte bara för oss själva, utan även för att kunna orka sprida vårt vittnesmål.

Min hjärna ser jag som en gåva till mig när den kommer igång och gör det den ska. Tar jag hand omd en kan det vara en bra sak för flera andra.

Men just nu måste jag undersöka den upplevelse jag har haft av energi och vakenhet. Det kan vara något att ta vara på. Vad är det för omständigheter som krävs för att jag ska fungera så här bra?

Sedan kommer tankarna på alla de jag har mött i mitt arbete. Råden jag har gett och frågan, följer jag dem själv? Accepterar jag den jag är nu? Jämför jag mina prestationer med en rimlig standard? HUR SKA JAG FÅ RIMLIGA SVAR PÅ DESSA FRÅGOR NÄR JAG DUBBELARBETAR SOM MIN EGEN COACH?

Livet är fullt av frågor. Som: Vem fan är du/jag att döma?

Eller vad är energi och vakenhet egentligen? Ta inget för givet.