Inga skratt inget gage. Enkelt. Jag ska nu lägga ut om min tanke kring detta.

Som Babben Larsson säger i artikeln på Aftonbladet.Jag utnyttjar citaträtten till max och klipper in:

"– Det är ett jättebra förslag. Men man måste få något år på sig att lära sig hantverket. Det händer dock att även vi som hållit på länge bombar, säger hon."

På mina tre år har jag lärt en hel del om hur man underhåller en publik. Många gånger har jag gjort det på egen hand utan stöd från andra komiker och en del gånger under svåra förhållanden. Förutom att jag anser att jag är så pass rutinerad nu att jag vågar och kan ge skrattgaranti så tänker jag på ett av mina sämsta framträdanden.

Talang2011. Det finns mycket bakom att det gick som det gick där som tv-tittarna inte ser och dessutom fick jag skratt även om den biten var bortklippt.  Men klippet från programet ligger därute på youtube om någon skulle få för sig att googla mitt namn innan de bestämmer sig för att boka. Så hur ska de våga om de inte t ex sett mig  i något annat sammanhang? 

Det skickar ju ett budskap om att jag är säker på att jag är bättre än så om jag ger skrattgaranti.

Så nu kan ni slappna av, ni vågar boka mig till er firmafest. Blir det inte skratta av så tar jag inte betalt. Jag lovar.

Enligt något modern sed så ska man inleda sådana här inlägg med att ursäkta och straffa sig själv för att man har en "dålig" vana. Dra åt helvete, pipan räddade min mentala hälsa.

När jag köpte min första pipa så höll jag mig till Greve Hamiltons blandning. En tobak med fyllig smak och som luktar gott. Jag har sedan testat både den ena och den andra sorten.

Nu tror jag att min favorit är W.Ö Larsen Golden Dream. Fyllig aromatisk smak med lite sötma. Annars har jag sprungit benen av mig innan för att hitta Sweet Dublin men nu har jag hittat en tobak jag gillar och som jag kan få tag på. Visserligen via postorder men ändå.

  Fotograf: Niklas Rajfalk

Varje dag gör jag något litet som är ett steg framåt mot mina mål. Ja, plural. Jag har några saker jag vill uppnå till våren. Några var för sig små mål som tillsammans är något större. Och de är bara delmål. Men så är det när man har en dröm.

Minns för många år sedan att jag såg ett program från USA, kan ha varit Rickie Lake eller något sådant. Det handlade om folk som sa sig ha en dröm om att bli artister- Sångerskor mest. Något som där och då sållade agnarna från vetet var "Om du har en dröm så jobbar du mot den, du vaknar inte bara upp en dag och blir det du vill bli.". Det finns de som säger sig ha en dröm om att bli artist men bara går till auditions. Sedan finns det de som har en dröm och gör allt möjligt som har med det att göra. Som kämpar. Sjunger där de får chansen. Lär sig ett instrument och spelar på gator. Skriver låtar osv. Väldigt få av de som verkligen blir artister tillhör den första gruppen. För de i den senare gruppen har varit artister från dag ett.

Från mjukvaruvärlden hämtar jag inspiration från opensource-rörelsen. Om du har svårt att få med dina bidrag i projektet så knoppa av eller starta ett eget från grunden. Settling in the noosphere!

För övrigt. Grattis till er som förstår det här inlägget. I love y'all!

MVH

...mot Facebooks säkerhetskontroll. De har verkligen låtit det gå inflation i vad ett ord är. Det de vill att man ska skriva in är ju bara teckenföljder.

  Eller vad tycker ni?

MVH

Innan jag börjar så vill jag slå ner på alla dessa handtextade lappar som sitter där. För att skapa en utskriven från dator krävs väldigt lite i kunskapsväg och det här landet ska vara ett land där det råder hög kunskapsnivå på datorområdet. För att inte prata om att utrustningen finns i nästan varje hem osv..

Den här handtextade lappen ger mig en påminnelse om att det finns mycket duktigt folk därute som inte har de förutsättningarna. Som befinner sig i akuta situationer där man testar allt för att få ett jobb.

Alltså. Ring och ge denna människa ett jobb gott folk. Men säg för guds skull inte att jag sa åt er. Säg inte heller att när jag såg lappen så tänkte jag:

"Körkort och truckkort är inte illa pinkat av en sjuåring"

Här är ännu en bild av mig som litet barn. Tydligen ska jag vid fototillfället haft sönder något för någon av mina systrar.

När jag ändå är i farten och lägger upp bilder så får ni en chans till att se en bild jag lade upp tidigare.

Ha de!

Kommer ni ihåg ett inlägg där jag skrev om att man kan driva en framgångsrik ståuppklubb genom att bara varva två bra namn?

Nu såg jag följande där en av supportkomikerna som de kört dessa gånger berättade att han blivit bokad till... Just det:

De har hittat ett vinnande koncept. Ha så kul!

Ja, det var en fråga jag ställde mig flera gånger i början. För jag jobbade med leveranserna och vissa gånger gick det  inte riktigt hundra procent. Inte ens 50 procent. Man kanske var för nervös eller trött och så fick man höra "Mer energi".  Det förvirrade mig lite för det var det enda de sa och jag tänkte på att "alla kan inte hoppa runt och skutta på scen". 

Det är inte energi som i kalorier de menade. Det handlar mer om att leverera och uttrycka sin känsla och attityd med övertygelse. Ska du vara lam så ska du vara den bästa djävla lama kille de någonsin sett.

När man inte får fram det så är det mer som när man hade högläsning i skolan.

När man är nybörjare och ovan vid scen så kan det vara svårt att leverera för att man helt enkelt är så nervös så man kämpar mycket med att inte springa av scenen i panik. Fortsätt kämpa om du är där nu. Scenskräck och nervösitet försvinner inte men med rutin kommer vana att hantera detta så attt du kan fokusera på ditt framförande.

En sak. Det bästa förbisedda tipset i Judy carters bok "Stand up Comedy the book". Det som man glömmer och så går det som det går. Här kommer det: Som du tränar ditt material kommer du att framföra det.

Så stå hemma och agera ut ordentligt så att du får in känslan som du vill leverera. Jag har  börjat med detta och det gör stor skillnad mot för om du bara memorerar ditt material och sedan planerar hur du ska agera. Spela in, lyssna, spela in igen tills det du hör på inspelningen låter som det du tänkt. Videofilma osv. Även om du bara är hemma och övar. En poäng här är att när det inte känns fånigt och obekvämt att göra det längre, då har du goda chanser att leverera inför även en svår publik.

De bästa ljudklippen av dina övningstillfällen kan du ha i mp3-spelaren och lyssna på för att komma ihåg materialet, istället för att sitta och läsa ett par A4-papper. Läsa material man tänkt framföra muntligt kan leda just till en sådan där "högläsning i skolan"-känsla.

Energi i ståuppsammanhang? Jag har ändå inte riktigt någon aning. Men jag jobbar på min.