Den var enkel. Ett gig på en klubb i Malmö. Jag hade ett tag hoppat mellan olika konstiga scentider så jag hade glömt att underhålla en fast 5-minuters setlista och därtill kom att jag satte ihop den för sent för att sätta den ordentligt i minnet. Och så trött jag egentligen var. Jag hade jobbat dagen innan. Från sju till tolv på vanliga jobbet och sedan från klockan ett till tolv på ståuppklubben så jag kom i säng hemmavid först halvtvå eller två. Sedan var det upp igen klockan halv sex och iväg till vanliga jobbet som jag var på till halv fem och därefter körde jag ner till malmö, tre timmar i bilen........... Jag bombade av flera  orsaker den kvällen och lärde mig mycket.  

En komiker gav mig faktiskt en tanke. Hon noterade att jag hade ingen energi på scen. Något jag hört tidigare men nu fick mer förklarat.  

Eftersom jag utåt sett bettet mig som en dålig nybörjare så ägnade några kvällen åt att påminna mig om sådant jag egentligen kunde... men det är bra att bli påmind. 

Jag kan inte säga att jag egentligen förväntar mig någon ny scentid där, men jag kan väll hoppas på en ny chans att visa vad jag egentligen går för när det gått två år... 

Hahaha, med lemmar!!!!

Någon efterlyste lite raggningsrepliker. Den vanligaste och mest framgångsrika lär vara "Hej, vad heter du?".  Jag är lite fel person att fråga om raggningsrepliker. 

Man kan anpassa raggningsreplikerna efter målgrupp. T ex, kan du säga till en unix-nörd:

shown you myheart.  Är du kannibal kan det bli konstigt om du går fram till en flicka och frågar "Vad gör en godbit som du på ett ställe som det här?". 

Krångla inte till det. Inled ett samtal. Ge ärliga komplimanger och ställ intresserade frågor. 

Min flickvän träffade jag via zoosk, vi beslöt att vara kompisar och stämde träff för en fika. Efter fikan gick vi en promenad. I parken försökte jag äta upp en duva. Idag har vi varit ett par i fjorton månader.

Som sagt, det ena leder till det andra.

Man kan ju ha förebilder som ståuppkomiker som kanske inte är ståuppkomiker till att börja med. Behöver de ens vara roliga?  När det gäller humor så har jag en hel del serie- och skämt-tecknare som jag ser upp till. Det blir en hel del att räkna upp så jag kanske bara ska nämna ett par namn. 

Gary Larson ritade skämtteckningar som tog djur och fånigheter på allvar. En hund eller ko kunde faktiskt se rätt cool ut bara för att han ritade ögonen som ett enda streck och det var just det som gjorde att hans skämtteckningar gick från klarhet till klarhet. Enkelhet. Annars kommer jag ihåg Glen Baxter också som den som ritade de omöjligaste skämtteckningarna. Jag älskade dem. Vi lämnar den tecknade världen och går till människor som framträder.

John Cleese, behöver jag säga mer? Jag har läst en biografi som heter "En man vid namn Cleese" och funnit en stor inspiration i den mannen.  Ja, och jag är ett Monty Python-fan. 

Sam Kinison, den vrålande komikern, visade hur man med ren attityd för fram humor. Steven Wright visade hur man totalt utan känslor framför oneliners. Eddie Izzard visade att smarta referenser inte gör skämten mindre roliga. Jag jobbar på att någon gång smälta samman detta till något slags monsterkomiker.

En del av min humor har inspirerats av sättet som Douglas Adams skrev Liftarens Guide till galaxen. Någon gång kommer jag skriva  ståupprutiner som är lika förvirrat flödande som texten i hans böcker. 

En man som varit en förebild för mig i detta att tro på sig själv och göra det man gillar. Jonas Björk. http://twitter.com/#!/jonasbjork Han har inte bara inspirerat utan även gjort det möjligt för mig att göra det jag brinner för. 

Ska man sväva ut lite så skulle jag väldigt gärna uppträda med Pablo Fransisco. Ljudeffektskomiker är fantastiska. Backstagetiden kan ju bli intressant och man kan få chans att fråga hur det går tillväga. Det enda jag har i den vägen är katternas mjau i min "Katter som livvakter"-rutin. Jobbar på ett bra hjärtslag som jag ska testa i mick kopplat till PA snart. Det lät bra senaste inspelningen.

Men tillbaka till verkligheten så vill man ju gärna uppträda med alla komiker som man på något sätt tycker är bra. Jag skulle faktiskt vilja göra något mer med mina lokala förmågor Sussie och Tito, de är så bra. Om jag får dem att uppträda lite mer och bygga fler rutiner så tror jag vi snart kan turnera med en show. "Småländsk humor utan smålänningar" - Ja ingen av oss är från trakten.

Den här bilden skulle ha blivit en veckans kadavro till www.linuxportalen.se men jag undrar om den håller. 

Vill bara rekommendera att ni går och ser Jonas Helgesson om ni får chansen. Han var i Bredaryd  ikväll och höll föredrag. Man får sig till livs en del synpunkter på att man t ex inte ska koncentrera sig så mycket på vad man inte kan göra. Allt detta kryddat med CP.  

En rolig sak han inledde med var liknelsen med motorvägar och tråkiga jobbiga landsvägar. Hur det kan vara bra att ta den där tråkiga vägen för att man annars missar något intressant.  

http://www.jonashelgesson.se/