Missade ni Babben Larssons program i Sommar i P1? Då kan ni gå till den här sidan för att höra det igen. Hon är helt underbar att lyssna på denna kvinna. Att läsa hennes bok "Jag vägrar dö nyfiken" är ett måste!

För många år sedan, när jag var gift, frågade min dåvarande fru mig om vilken kvinna som skulle stå på mitt frikort. Jag svarade Babben, för man vill väl ha lite kul i sängen ändå. Visserligen vågade jag nog inte svara något annat för min ex-fru är verkligen den svartsjuka typen. ( jo, hennes nya har också fått känna på den sidan har jag fått höra.)

Igår klev jag in på Vråens Second Hand och min flickvän stannade till vid hyllan med mjukdjur för att plocka ett mjukdjur åt hunden. Så jag stannade till och kollade i hyllan jag med. Det är från den hyllan som min kompanjon på scenen, Teodor, kommer ifrån. Direkt faller mina ögon på något bekant och det tar bara någon mikrosekund för mig att inse vad jag tittade på.

Jag tittade på ett välbevarat exemplar av den nalle som jag fick som femåring. Min nalle, Teddykim, finns fortfarande kvar och är mig så kär som en gammal vän. Det var något speciellt med att se den som den såg ut när jag fick den. Jag blev fem igen.

Naturligtvis köpte jag den. Femton kronor var priset. Jag betalade med en tjuga och fick en femma tillbaka. En femma från 1984. Då jag fick min bästa vän.

När jag stog och rökte min pipa senare och funderade på dessa märkliga känslor som jag kände inför att se hur Teddykim skulle sett ut om han inte följt mig genom livet och istället stått på en hylla så puffade jag ut lite rök framför mig. En perfekt ring bildades och seglade sakta iväg. Den enda vindstilla stunden på hela dagen och jag har ingen aning om hur man blåser rökringar.

En märklig dag.

Den här mannens hantering av instrumentet är djävligt imponerande.

En el-ukulele eller en halvaukustisk står på önskelistan men det får vänta till jag kan spela min Soprano ordentligt!

Eller.....

Om jag fortsätter in på den här ukulelenördiga vägen kan det vara så här ni får se mig om några år.

De få ackorden jag tränar just nu är rätt lätta men jag övar på att smidigt byta ackord och då sitter jag hela tiden och kämpar med G. Den enda trepunkters sättning jag tränar... Hm, borde gå att ta den med två fingrar.... Nej, det kunde jag inte... Kan kanske senare.

Ok, måste öva oftare. Har nu bla övat på in-out-two-finger-picking.

Efter att mina föräldrar skaffat nio ungar så bar det sig ändå inte bättre än att de skiljdes i början av 80-talet. Mycket berodde nog på problem som uppkommit när de tagit emott en gård i norrland som inte fick brukas.

Så av olika skäl så var min pappa inte närvarande långa perioder under min uppväxt. Så förutom min pappa så har jag haft ett par andra manliga förebilder.

Den första tror jag nog var min dagmamma Anna-lisas make Folke. Jag promenerade ibland med honom och deras hund Rex. Jag har ett vagt minne av att han var skäggig och såg lite ut som Hasse Kvinnaböske. Ibland hängde vi med honom ut och fiskade också.

Trots att jag inte kunde skriva så skrev jag brev till Folke som han fick läsa upp för mig. Han såg mycket allvarlig ut, tog på sig glasögonen och läste högt "Eeeoä tTeeaa UUEE" Jag kände till formen på vissa bokstäver...

Vad mer kan sägas om Folke. Na, det blir nog en hel novell isf. Men där har ni en av dem som jag såg upp till som barn.