När jag rastade Molly sådär tjugo i elva igår så hörde jag att det brummade om en bil som stog i ett av garagen utanför vår lägenhet. Så någon meckar med bilen klockan tjugo i elva? tänkte jag och gick hem. Efter en del pyssel så var klockan tjugo över elva. När jag gick in i sovrummet för att lägga mig så skorrade rummet av ett dovt ljud. Snabb överläggning med flickvännen så kom vi fram till att hon hörde den bilen startas någon gång efter tio. Orsaken till att vi plötsligt lade märke till ljudet igen var ju att allt annat som störde hade stängts av och nu så stog då en bil i ett garage med väggen parallel med vår sovrumsvägg och vårt fönster. Nu tänkte jag helt annorlunda mot tidigare. En bil som stått på tomgång i ett stängt garage en längre stund luktar självmordsförsök.

För att göra kort historia lång. Jag går ut och bankar ett par gånger på garagedörren och när jag inte får svar börjar jag fundera på att ringa 112. Att dörren var låst förutsatte jag bara. Men innan jag tog fram telefonen kände jag på dörren. Den gick inte dra upp bara sådär men jag vred på det där konstiga handtaget, hörde ett klick och drog upp garagedörren. I det här läget gjorde jag ett onödigt misstag. Jag gick in direkt. Man ska vänta en kort stund för att låta gaserna blandas upp med mindre giftig  luft först. Väl inne i garaget kollar jag förarplatsen, baksätet och last utrymmet snabbt. Ser ingen människa. Öppnar bilen och vrider av tändningen. Kollar runt i det lilla garaget efter någon kropp, går ut därifrån och drar en lättad suck. Andas.

Kände igen bilen och svor för mig själv. Den tillhör en granne jag pratat med och det skulle ju inte ha förvånat mig om han på fyllan gått ut och startat bilen bara som en sådan där "Om man skulle ta och starta bilen lite"-grej. Så var det dock inte. Det var nästan ännu dummare.

Jag knackar på hos honom, hans sambo öppnar och jag förklarar ärendet. Får reda på att han dragit ut i något hastigt ärende så vi kommer överens om att jag går och hämtar nyckeln och låser bilen. Varför jag inte gjort det redan förstår jag inte. Men när jag är tillbaka i garaget så kommer en bil. Ingen reaktion från bilen men jag uträttar mitt ärende, stänger garaget och går tillbaka till husen. DÅ, kommer två killar från bilen springandes och en ropar "FÅR MAN FRÅGA VEM DU ÄR SOM SMYGER RUNT GARAGEN?". Ja, med hela den förorättade attityden hos någon som tar någon på bar gärning. Den ena killen, han som ropat var min granne. Så jag svarar bara med förklara läget samtidigt som jag lämnar över nycklarna.

Det blev en rätt intressant attitydförändring när han förstog att vi oroat oss för att någon försökt ta sitt liv. Men han propsade på att det bara var tjugo minuter som bilen stått på och att han haft den på tomgång för att ladda batteriet då någon skulle hämta bilen. Ja, konstigt, för får du bara igång bilen och generatorn går så kan du ju köra iväg den för det mesta och om du kör långt så laddas batteriet. Annars får man väl kabla igång aset nästa gång man ska flytta den?

Jag ska vara ärlig, jag tror inte att min granne är ett geni.

Däremot min goa lilla hund är rätt smart för det mesta.

Puss puss på dig lilla Molly där du ligger på soffans ryggstöd.

Ni kanske undrar hur gammal? Jo, så pass att jag blir glad varje gång jag får visa ID på systemet. Det hände idag och efter ett "Oj då!" från kassörskan så sa hon något om att mössan lurade henne. Så är man 33 får man inte ha en sliten mössa på sig. Ja, och så kan det vara schalen, för sådana har inte killar över 25 i Finnveden officiellt.

Lite suddigt osv och inte ser jag glad ut heller på bilden... Borde skärpa mig helt klart.

Jag gjorde våfflor idag och till våfflorna skulle det ju vispas grädde. Nu var inte mellangrädde den lättaste att vispa. Så här fin blev jag.

När vi ändå var i Ullared idag så gick jag in på Netonet och köpte en olympus E-PL1. Det kommer tas en del bilder framöver. Min förra digitalkamera fotagraferade jag med tills knapparna föll sönder. Det var en kompaktkamera och jag kände att när jag nu köper en ny kamera så vill jag smyga in en vända på systemkameraområdet. Ironiskt nog så kostade den gamla kompaktkameran nästan lika mycket som den "nästan systemkameran" som jag nu köpt.

I pausen som uppstår mellan höstsäsongen och vårsäsongen kan man passa på att själv ta en paus och utvecklas lite. Har påbörjat en lista med rutiner av olika slag som jag vill ta till de reguljära scenerna under våren. Men allt det där är arbete så idag har jag lyssnat på Patton Oswalts album "Wherewolfs and lollipops" och kolla på Pablo Franciscos dvd "Bits and pieces live from orange county".  Två kanske rätt olika komiker. Det jag koncentrerat mig på är just hur de använder sina röster. 

Jag har ett par rutiner där jag kör "röster" för att förtydliga poänger. Men för det mesta förmedlar jag rätt mycket "Här är mitt problem" så imitationer/karaktärer är bara en krydda. Jobbet läggs mycket just nu på rätt formuleringar och liknelser. Arbetet går vidare. Fick en shock igår när jag hörde hur Puh och Nasse låter i den nya filmen. Visserligen hör jag att det låter mer som den amerikanska förlagan men ush.

Här har man tränat på att härma Puh som han lät på nittiotalet i den serie som sändes på disneydags. Bara att börja om eller ska man köra på den röst man själv känner är äkta?

Hamsterfistingteatern Godot Enligt Nalle Puh by Kadavro

Ni måste bara kolla in denna duo. Helt underbara texter.

Vaknade och en glad hund slickade mig i ansiktet. Rastade henne lite snabbt och ska nu fixa frukost.  Julmusik på lagomt hög volym. Ska ta fram ett indexkort och skriva ner en idé till en cynisk och syrlig ståupprutin.

Flickvännen är på sitt jobb.

Sitter med en kaffemugg fylld med portvinsspetsad glögg. Lyssnar på Vikingarna med barnkör, en julskiva. Skinkan är i ugnen. Hunden är förväntansfull. Twitter och Facebook exploderar i julhälsningar och tjatter om saker som är på TV. Känner mig lite lugn inför den här Julen. Ska inte stressa iväg och åka någonstans. Det mest julfirandemässiga blir doppet i grytan hos svärföräldrarna i morgon. Tyvärr kommer min flickvän jobba då så det känns som om hela julgrejen kan kvitta just nu. Vi får vår stund tillsammans på kvällen iaf. Kolla Karl-Bertil. Det ska bli mysigt. 

Idag gick jag in på bokhandeln och köpte en julklapp till tjejen. Vi skulle egentligen inte byta klappar men jag ville ge henne något litet iaf. När jag gick runt där inne så hittade jag så kallade indexkort i storlek A7. Det är som små lappar att föra anteckningar på men med ett stryktåligare papper. Vi som varit på biblioteken innan digitaliseringen känner igen dem från registren där varje bok representerades av minst två kort. Sorterat i bokstavsordning efter författare eller ämne.  För mig blir de perfekta att skriva upp set-listor och delar av rutiner.

Om jag köper visitkort ska jag se om man kan få baksidorna linjerade på det sättet. Coolt och användbart. Föresten, Christer Sjögren har en väldigt vacker röst. Både mörk och klart silkeslen. Det här kan vara portvinnet som talar, jag dricker ren portvin nu, men jag gillade faktiskt "I love Europe". Kan ha varit för dansflickorna...

Skinkan är inte färdig ännu men det är bara frågan om minuter nu. Min ugnstermometer kan vara trasig.

BTW, portvinet är "Old Invalid". Ett portvin som passar mig då jag har en klädsam pimplimp emellanåt. Då mina trasiga fotleder tröttnat. Problem med blodcirkulation och motorik i dem samt värk är vardagsmat. Jag har en del övningar för att lasta av problemen men jag kommer aldrig undan att jag kommer ha seriösa besvär med dessa fotleder när jag blir äldre. Ska jag ge ett nyårslöfte i år så är det att se till att få metallen utplockad u r högerfoten, gå ner minst 7 kg och utröna hur ärrvävnaden i höger egentligen ser ut. Den vreds runt nästan ett varv när jag bröt den så jag misstänker att det är en del bindväv o muskelsenhinnor eller något sådant som ger mig besvären. Vänsterfoten blev bara sliten helt enkelt för att jag lät den jobba mer i två månader.

Men  fan vad skönt att det är jul och att jag har något trivialt att gnälla om. Hade jag bott i ett utvecklingsland hade jag inte läkt så väl som jag nu gjort iaf. Tänk om man inte kunnat operera och spika/skruva ihop fotleden? Det hade läkt ihop till något riktigt missbildat.Jag hade redan varit invalid för tre år sedan när jag bröt den.

För att ta det lite närmre när jag pratar om tacksamhet. Tänk på att vissa barn växer upp här i sverige och inte har det så djävla bra. Tänk dig att din bästa Jul var när styvfadern helt enkelt höll sig borta i tre dygn, söp och knullade horor i danmark eller whatever, din mamma dövade sina känslor med alkohol och du var bara glad att kunna röra dig fritt hemma utan att undra om du just nu gjorde något som skulle förarga en knuten näve. Under några år av min barndom var det mitt bästa julminne.

Är det så din verklighet ser ut just nu så kan jag bara säga att det kommer bli bättre, kom  bara ihåg att det finns  ingen naturlag som säger att just du skall vara olycklig eller ha otur. Tar du dig igenom dina svårighheter så kommer du ut på andra sidan som en färgstark fjäril. Ingen kan bestämma vem eller vad du är. Din bästa julklapp just nu är att själv välja vem du är och hitta dina förebilder utanför familjen.

God Jul

Nu är skinkan färdig och jag är snart sallongsmässigt berusad av portvinet.